Norsk studie: ingen fara med mättat fett i maten

7 december, 2016

Ännu en studie bekräftar nu att mättat fett inte har någon skadlig inverkan på kroppen. Forskare vid Universitetet i Bergen har jämfört effekten av att äta 12 procent eller 34 procent av alla kalorier från mättat fett, men från icke-processad mat utan tillsatt socker. Deltagarna i båda grupperna fick samma positiva hälsoeffekter: Høyfett-kosthold ga helsegevinster | Universitetet i Bergen

Så här gick studien till: 46 män med övervikt och bukfetma slumpades till två olika grupper. Den ena fick äta en måttlig lågkolhydratkost med mer fett, framförallt mättat fett. Den andra gruppen minskade på mängden fett i maten och åt istället mer stärkelse och fibrer. Båda grupperna fick uppmaningen att undvika processad mat och de åt ett minimum av tillsatt socker. Alla deltagare fick också uppmaningen att äta grönsaker, bär och en del frukt. De skulle helt enkelt äta riktigt mat.

Studien pågick under tre månader. Deltagarna hade då i genomsnitt gått ner 11-12 kg i vikt och deras blodvärden hade förbättrats ordentligt. Den onda LDL-kolesterolet gick ner lite mer i lågfettgruppen, medan å andra sidan gick det goda HDL-kolesterolet upp mer i lågkolhydratgruppen. Skillnaderna var dock små.

Kost utan socker är bra för levern

Det intressanta är att båda grupperna fick en förbättring av sina levervärden. Ni som har läst Det sötaste vi har vet att socker kan orsaka en fettbildning i levern vilket i längden kan leda till fettlever. Det i sin tur är en orsak till insulinresistens och typ 2-diabetes. Deltagare i båda grupperna fick en minskad volym på sin lever, vilket indikerar att mängden fett i levern minskade. Mängden farligt bukfett minskade också ordentligt i båda grupperna.

Forskarnas slutsats är att mättat fett inte alls har någon negativ inverkan på kroppen. Den ena gruppen åt mer än tre gånger så mycket mättat fett som Livsmedelsverket rekommenderar, ändå fick de en förbättrad hälsa och minskade sin risk för att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Jag vill tacka Patrik Olsson från Smarta Diabetiker för att han tipsade om studien.

Sedan vill jag uppmana alla att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Som studien ovan visar är de kostråd vi får sannolikt ineffektiva och det gäller speciellt kostråd som ges till personer med typ 1-diabetes. Om Kostfonden får julgåvan, som förra året låg på 25 000 kronor, kommer pengarna att gå till en välgjord studie av hur kosten kan stabilisera blodsockret vid typ 1-diabetes. Följ den här länken och tryck på den RÖDA knappen vid Kostfonden. Tack!!!


Hur gör jag med sockret i skolan? Ett brev från Livsmedelsverket.

30 november, 2016

sotsaker-forbjudetDet är en och annan förälder som frustrerat har hört av sig till den här sockerbloggen och undrat vad de ska göra åt sin skola och förskola. Barnen får glass och kakor var och varannan vecka. Det firas födelsedagar och man fredagsmyser. Ibland fungerar klubbor som belöning och när barnen har haft klassfest äter man rester i dagarna sju.

Ja, vad gör man? Kärleken till sötsaker är ju inte logisk. En önskan om att barnen ska äta mindre sött kan få häftiga känslor att flamma upp hos den mest sansade människa.

Rekommenderar INTE sötsaker i skola och förskola

Men vet ni vad. Nu har en förälder mejlat Livsmedelsverket. Barnen fick storfika på skolan flera gånger varje termin, och dessutom bakades det kakor och bullar i tid och otid. Hur ställer sig myndigheten till sådant? Så här skriver de:

”Livsmedelsverket rekommenderar att förskola och skola inte serverar sockerrika livsmedel som saft, läsk, godis, glass och kakor, utan göra det lätt för barnen att göra hälsosamma val. Denna typ av livsmedel bidrar med mycket energi men är mest ”tomma kalorier”. Barn som äter och dricker mycket sött kan få svårt att få i sig de viktiga vitaminer och mineraler som kroppen behöver. Socker och småätande ökar också risken för karies. Högtider och barnens födelsedagar kan firas på många olika sätt utan att det bjuds på sötsaker. Även om mängden socker bör hållas nere så mycket som möjligt kan det i en välplanerad meny ingå ketchup eller sylt som tillbehör till rätter som till exempel köttbullar eller blodpudding.

Det du redan har gjort, pratat med läraren om detta, är ett naturligt och lämpligt första steg. Om du upplever att läraren inte tar hänsyn till dina önskemål kanske det finns en måltidschef inom kommunen som du kan be att få ha en dialog med? Alternativt skolans rektor?”

Har du problem med din skola? Ta med detta mejl om du möter på motstånd. Myndighetsutlåtanden kan ha en rätt lugnande effekt på upprörda känslor, framförallt hos personer som är ålagda att följa myndighetsrekommendationer. Säga vad man vill om Livsmedelsverkets inställning till fet mjölk och smör, men det är viktigt att de är så tydliga kring sötsakerna.

Misslyckas du ändå i ditt lobbyingarbete kan du alltid skriva ut skylten ovan och klistra upp på skolporten en mörk natt.


Alzheimers sjukdom – det är dags att tänka om

28 november, 2016

Nu har ännu en läkemedelsstudie där forskare har försökt bota Alzheimers sjukdom fallerat. Miljarder och åter miljarder har satsats på att försöka få bort den plack som formas i hjärnan vid demens. Men tesen är sannolikt fel i grunden. Allt mer talar för att alzheimers är en form av diabetes. 

Kapitel 10 i Ett sötare blod handlar om Alzheimers sjukdom. I inledningen berättar jag om den tes som har dominerat alzheimerforskningen under flera decennier: att sjukdomen skulle orsakas av proteinet betaamyloid som klumpar ihop sig i hjärnan och formar en plack som dödar nervcellerna. Forskare har försökt ta fram läkemedel som undanröjer placken från hjärnan, men det har lyckats dåligt. Redan när jag skrev Ett sötare blod hade en hel rad läkemedel fallerat i stora (och hyfsat kostsamma) vetenskapliga studier. Nu har Eli Lillys läkemedel solanezumab visat sig vara verkningslöst ännu en gång: Eli Lilly’s Experimental Alzheimer’s Drug Fails in Large Trial

Ingen framgång – trots miljardsatsningar

Det sorgliga är att enorma summor pengar har gått till spillo. Det är begripligt att forskare en gång satsade på den här tesen. Placken i hjärnan är ett tydligt tecken på Alzheimers sjukdom och den är utan tvekan toxisk för nervcellerna. Samtidigt är det viktigt att inse när en tes har nått vägs ände, så att man inte fortsätter att slänga miljarder på någonting som aldrig kommer att fungera.

Alzheimers kan vara en form av diabetes

Ett sötare blod skriver jag om den forskning som istället visar att Alzheimers sjukdom kan vara en form av diabetes, eller en del av typ 2-diabetes. För ett par år sedan kom en studie som visade att hjärnan reagerar sämre på det blodsockersänkande hormonet insulin många år innan demensen utvecklas: Alzheimerhjärnan svarar dåligt på insulin – liknar typ 2-diabetes. Under senare år har det också kommit en rad studier som kopplar ett högt blodsocker till demens:

2013: Ett sött blod återigen kopplat till demens.

2014: Typ 2-diabetes kopplat till ett snabbare förlopp av alzheimers.

2015: Högt blodsocker kan direkt orsaka demens.

2015: Högt blodsocker ökar risken för demens.

2016: Typ 2-diabetes – kraftig riskfaktor för demens.

Kanske handlar dessa starka kopplingar också om den dåliga tandhälsa som vi får av söt skräpmat. Brittiska forskare hittade nyligen ett extremt starkt samband mellan tandlossning och ett accelererat förlopp av demens: Påverkas alzheimers av tandhälsan?

SLUTSATS: Det är dags att tänka om kring Alzheimers sjukdom. Och vet ni vad de goda nyheterna är? De flesta av oss behöver sannolikt inga piller för att hålla vår hjärna frisk. Genom att äta bra mat och träna kan vi hålla vår hjärna i form under en mycket längre tid av livet.


D-vitamin – hur låg kan nivån bli innan vi behöver tillskott?

25 november, 2016

D-VITAMINEXPERIMENTET. Nu har jag fått resultatet från novembertestet av D-vitaminnivån i mitt blod. Den ligger på 66 nmol/l. Är det tillräckligt högt? Hur lågt kan D-vitaminet sjunka innan jag börjar bli förkyld eller – ännu värre – riskerar benskörhet?

Som jag skrev tidigare under veckan har jag påbörjat ett D-vitaminexperiment med hjälp av företaget Werlabs. Varje månad detta år ska jag mäta D-vitaminnivån i mitt blod. Idag har jag fått svaret från novembertestet: 66 nmol/l.d-vitamin_novemberSom ni ser sjunker nivån stadigt. Frågan är hur låg den får bli innan jag riskerar att bli sjuk. Skulle jag behöva äta tillskott redan nu?

Debatt kring gränsvärdena

Att svar på den frågan är allt annat än enkelt. Det råder en enorm förvirring kring vilka gränsvärden som är relevanta. Under lång tid har vården ansett att alla bör ligga över 75 nmol/l. Men när amerikanska Institutet of Medicine (IOM) gjorde en genomgång av vetenskapen år 2011 menade de att den gränsen är för hög, något som exempelvis Uppsalaforskarna Håkan Melhus och Karl Michaëlsson höll med om i en artikel i Läkartidningen: Evidensbristen är det stora problemet. Om alla behöver ligga över 75 nmol/l lider majoriteten av alla personer i USA och Europa brist på D-vitamin, vilket dessa forskare menar är orimligt. Svenska Osteoporossällskapet har sedan dragit slutsatsen att en nivå under 50 nmol/l ska räknas som insufficiens medan en nivå under 25 nmol/l räknas som brist: D-vitamin­behandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs.

Tillskott rekommenderas i Storbritannien

Nyligen utvärderade en expertgrupp i Storbritannien också vilka D-vitaminnivåer som krävs för att bevara ben- och muskelhälsa. De landade i en gräns om 25 nmol/L och rekommenderar att alla över fyra år bör få i sig 10 μg D-vitamin per dag. Eftersom mat generellt innehåller ganska lite D-vitamin har Public Health of England gett befolkningen rådet att ta D-vitamintillskott under höst och vinter. Personer som tillbringar väldigt lite tid i solen ska ta tillskott året runt.

Tim Spector, professor i genetisk epidemiologi och författare av boken Matmyten, har dock reagerar på de nya tillskottsrekommendationerna. I förrgår publicerade han en kommentar i den medicinvetenskapliga tidskriften BMJ: Should healthy people take a vitamin D supplement in winter months? Han menar att ett generellt knaprande av D-vitaminpiller kan göra att vissa personer får i sig för mycket D-vitamin. Förr gav vi bebisar A-vitamindroppar, men vi har slutat med det bland annat eftersom A-vitamin har kopplats till en högre risk för benskörhet. E-vitamintillskott har kopplats till en ökad risk för prostatacancer. Nyligen hittade forskare också ett samband mellan kalciumtillskott och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Är det säkert att äta tillskott?

Kan vi då vara säkra på att det är okej att äta D-vitamintillskott? Nej, menar Spector. I vissa studier har höga engångsdoser av D-vitamin resulterat i en ökad risk för fallskador hos äldre.

Han menar också att befolkningens minskade D-vitaminnivåer sannolikt är orsakade av fetmaepidemin. D-vitamin lagras i fettväven och generellt har personer med fetma lägre nivåer i blodet. Det kan förklara sambanden mellan lågt D-vitamin och exempelvis hjärt-kärlsjukdom och cancer. Många har tolkat det som att en D-vitaminbrist kan orsaka farliga sjukdomar, men när forskare har försökt behandla hjärt-kärlsjukdom och cancer med D-vitamin, har effekten uteblivit. Kanske är det fetman, och den ofta tillhörande insulinresistensen, som är farlig, inte de låga D-vitaminnivåerna?

Ska vi nå samma D-vitaminnivå som urfolk?

Å ena sidan visar alltså stora genomgångar att en D-vitaminnivå på 50 nmol/l borde vara tillräcklig. Å andra sidan finns det forskare som menar att vi borde uppnå samma D-vitaminnivå som urfolk. Deras ingång är att vårt moderna leverne inomhus, dåliga kost, en felaktigt tarmflora och brist på sömn har lett till lägre halter D-vitamin i kroppen och att urfolkens nivåer skulle kunna fungera som ett slags riktmärke till vilka nivåer vi borde uppnå. Medelnivåerna hos massajer är exempelvis 119 nmol/l och hos hadzafolket 109 nmol/l.

Forskare som står för den här synen på D-vitamin menar att bristen på effekter i många studier beror på att man behandlar med alldeles för små doser. För att få effekt behöver vi få upp D-vitaminet i en urfolksnivå. Dessutom har man i flera studier gett D-vitamin i stora engångsdoser, vilket verkar vara sämre än att ge små doser varje dag.

Vem ska man tro på?

Detta är alltså de två sidorna. Så vem ska man tro på? Spannet ligger mellan 25 nmol/l och över 100 nmol/l. En gräns på 50 nmol/l tycker jag låter som att vi är på den säkra sidan utan att överdriva. Så här motiverar jag det:

Tittar man på vetenskapliga genomgångar som har gjorts på studier av luftvägsinfektioner, nedstämdhet, benskörhet eller hjärt-kärlsjukdom, har effekten av D-vitamintillskott generellt uteblivit (det kan dock hjälpa vid hjärtsvikt och vid riktiga depressioner). Många gånger förklaras detta med att man i studierna inte har valt ut personer med låga D-vitaminnivåer i blodet. Om en studie inkluderar många personer som har tillräckligt med D-vitamin i blodet blir effekten av tillskott självklart minimal.

MEN. Skulle vi behöva ligga på en nivå över 1oo nmol/l (som urfolken) skulle majoriteten av alla personer i nordliga länder lida D-vitaminbrist under årets alla månader. Då borde man ha fått en effekt i de studier som har gjorts.

Stora svagheter i de hypoteser som omgärdar D-vitamin

Jag tycker D-vitaminfältet lider av samma vetenskapliga svagheter som kostområdet. De flesta hypoteser vilar på studier som endast kan slå fast korrelationer. Det finns till exempel en tydlig korrelation mellan vinterns låga D-vitaminnivåer och en ökad risk för förkylningar. Det behöver dock inte innebära att låga D-vitaminnivåer bidrar till förkylningar, utan problemet kan vara att vi under vintern är inomhus mycket eller tar tunnelbanan till jobbet istället för att cykla. När vi är ute mer, minskar smittriskerna. Hänger ni med i hur jag tänker?

Med allt detta sagt vill jag tillägga att D-vitamin absolut har många viktiga funktioner i kroppen. Forskare skulle behöva göra studier där de specifikt väljer ut personer med riktigt låga D-vitaminnivåer och undersöker vilken effekt tillskott kan få då.

SLUTSATS: Än så länge verkar jag inte behöva tillskott och snart är julen här. Då brukar de bli mycket fet fisk för min del. Fortsättning följer i december…


”Smakäventyret” fick pris som årets Måltidslitteratur 2016

25 november, 2016

Jag är tipp topp glad. I onsdags fick jag ta emot pris av självaste Måltidsakademien. De belönade Smakäventyret i kategorin barn och mat med motiveringen: ”Man vinner mycket på att smakträna barnen tidigt, för vi äter vad vi lärt oss som mycket små. Här är boken som tar tillvara nyfikenheten på mat redan innan ettårsdagen.”

Tänk att dessa gastronomer – med Carl Jan Granqvist i spetsen – lyfter bebisars ätande! Här hittar du Natur&Kulturs pressrelease: Bok om barns smakträning får pris.