Fetma under graviditeten – varför pratar vi inte mer om riskerna?

14 februari, 2017

I skrivandets stund mår jag smått illa. Av olika skäl fördjupar jag mig just nu i effekterna av att ha fetma under graviditeten. Och nu känner jag ett stort behov av att av hålla ett brandtal för alla små tjejer och för alla framtida barns skull. Vi föräldrar MÅSTE bli medvetna om hur fredagsmysande, lördagsgodisätande och barnkalasande påverkar kommande generationer. För när våra barn utvecklar fetma, ökar risken att deras kommande barn tar skada.

Och innan vi går vidare. Det jag kommer skriva om är ett känsligt ämne. Alla ni mammor där ute som kanske har haft övervikt eller fetma under graviditeten, och som har drabbats av något nedan, till er vill jag säga: Det ni inte visste, kunde ni inte göra något åt. Kanske bar ni också med er fetma från er barndom. När övervikten väl sitter där den sitter är den ofta svår att bli av med (speciellt med de kostråd vi har fått). Jag vet att några kommer att känna sig nedslagna av detta inlägg. Samtidigt måste vi börja prata om detta.

Sämre ägg, ökad risk för missfall och missbildningar

Det sötaste vi har står en hel del om hur mammans övervikt påverkar barnets tillväxt i magen. Men denna nypublicerade översiktsartikel om hur fetma påverkar fertila och gravida kvinnor öppnar nya perspektiv: Obesity and pregnancy: mechanisms of short term and long term adverse consequences for mother and child. Här är några saker:

Kvinnor med fetma får generellt sämre ägg. När forskare har undersökt den vätska som finns i äggblåsan har man bland annat upptäckt mer insulin och inflammationsdrivande ämnen där.

Moderkakan är generellt större och innehåller mer inflammationsdrivande ämnen hos kvinnor med fetma.

Kvinnor med övervikt eller fetma löper en högre risk att få missfall och att få barn med olika missbildningar.

Kvinnor med fetma löper en större risk att föda för tidigt. Ju högre BMI mamman har, desto större är också risken att barnet dör, innan, under eller efter födseln.

Har mamman fetma, utvecklar bebisen generellt mer fetmassa och insulinresistens. Barnet löper också större risk att utveckla fetma och så småningom hjärt-kärlsjukdom.

Utöver detta har jag tidigare skrivit om den ökade risken att barnet ska utveckla autismspektrumtillstånd.

Sist men inte minst: forskarna misstänker att ett högt blodsocker och höga insulinnivåer i blodet är viktiga drivkrafter bakom dessa riskökningar.

Släng ut godiset och läsken

Jag vill poängtera att det handlar om riskökningar. Många kvinnor med fetma föder fullt friska barn som mår jättebra.

För helskotta alla föräldrar. Vi måste gemensamt se till att stoppa epidemin av fetma och diabetes. Den skräpmat vi ger våra barn påverkar kommande generationer. Bojkotta läsken, låt barnen dricka vatten eller mjölk. Baka dessa fantastiska äpple-kanelbollar från FoodPharmacy istället för att köpa godis. Det finns verkligen ett liv efter sockret.


Smart film om barn och socker

6 februari, 2017

Thomas käkar som ett barn 2

Berömmet vill flöda ur mig, men det finns en risk att bli klyschig. Slopar därför superlativen och konstaterar att Aftonbladet idag släpper en genial film om barn och socker, Mitt sockersöta barn, som kommer att få dig att må fysisk illa.

Äter som ett barn under en vecka

Här är upplägget: fotografen Jimmy Wixström följer Thomas Skoglund, reporter och personlig tränare, när han under en vecka äter som ett barn. Barnportioner skalas upp till vuxenportioner. På badhuset får Thomas 2,5 glassar istället för 1 glass. Vid fikat blir det 2,5 bullar och 5 kakor istället för 1 bulle och 2 kakor. Och så vidare… När Thomas på torsdagen äter 2,5 risifrutti till kvällsmål efter pulkaåkningen känner jag ett behov av att leta upp ett knippe grönkål, göra en grön drink och springa med den till honom. Och då har det inte ens blivit lördag.

Som en del av lanseringen hängde undertecknad med Thomas till TV 4 Nyhetsmorgon (lagret smink är typ en cm tjockt):

Film om socker

Här hittar du hela TV4-klippet: Han testade att leva med barnens sockerintag (förlåt läskindustrin, men läsk är verkligen inte värdigt människokroppen).

Min uppmaning: dela filmen och se för sjutton till den blir viral. Den ska klå alla nyheter om Trumps senaste tweet – varenda vuxen person i Sverige ska se den. Det dags att vi ger våra barn mat som gör deras kroppar gott.


Skidanläggning tar ut sockerkrona och stödjer forskningen

2 februari, 2017

Sockerkrona_2

Vet ni vad som gör mig glad – alla dessa privata initiativ som tas mot sockret. Björn Ölund mejlade nyligen bilden ovan, som han tog när han åkte skidor i Romme. Det är från deras meny.

I ärlighetens namn tänkte jag först: men kan ni inte bara sluta sälja den där sk_t_n. Men så kom jag till sans. En måste ju vara re_l_st också. Att socker nämns i samma andetag som diabetes och fetma i menyn är bra. Ännu bättre att Romme Alpin väljer att stärka forskningen.

Ett klassiskt citat från min då 5-åriga dotter när jag undrade om hon inte i alla fall kunde ta ett par svängar (för att bromsa farten lite) på väg nerför backarna i Romme: Nej, mamma. Hej då. Vi ses i morgon. 

Men hon tog faktiskt två svängar. En när hon körde om en äldre herre och en när hon sladdade in i liften.


D-vitaminexperimentet – januari bjuder på en överraskning

30 januari, 2017

D-vitamin januari

Det är så underbart att få experimentera igen. Jag saknar verkligen det från min tillvaro som forskarstudent – att designa experiment och försöka förstå kluriga resultat. Det som fick mig att lämna universitetsvärlden var absolut inte själva vetenskapen, utan alla maktstrukturer som man behövde förhålla sig till. Att kunna andas fritt är på något vis en viktig del av tillvaron.

Och det är ju enormt roligt när ett experiment inte går som man har tänkt sig. När jag inledde vinterns D-vitaminexperiment, tillsammans med företaget Werlabs, trodde jag att mina sommardepåer max skulle räcka till slutet av december. Döm av min förvåning när jag i förra veckan mätte D-vitaminet i mitt blod och insåg att det låg nästan lika högt som i december. Det har sjunkit från 61 nmol/L till 60 nmol/L. Därmed ligger värdet fortfarande över den gräns om 50 nmol/L som jag satte när jag påbörjade detta. Än så länge behöver jag alltså inte investera i några D-vitamintillskott.

Ett tips. Om du vill veta ungefär hur mycket du behöver äta av olika livsmedel för att få i dig dagsbehovet av olika vitaminer kan du kolla här: Dagsbehovet – en guide – ApoteketHade ingen aning om att pepparrot och broccoli innehåller mer C-vitamin än apelsiner och citroner, och att kakao är rikt på magnesium. Bokstavligen nyttig kunskap.

Ett tillägg: Inser att jag borde ha lusläst hela Apotekets dagsbehovsguide innan jag länkade till den. Till exempel visar guiden att man kan få i sig hela dagsbehovet av järn genom att äta 125 gram farinsocker. Det innebär ju INTE att man ska ha farinsocker som sin viktigaste järnkälla. Järnet är bra, men sockret illa för kroppen. När man väljer sin mat behöver man ta hänsyn till mer än bara vilken näring den innehåller. 


Julen sill och lax har haft god effekt på D-vitaminet i mitt blod

16 januari, 2017

D-vitamin december

D-VITAMINEXPERIMENTET – PART III. Julens feta fiskar har helt klart påverkat nivåerna, som sjönk mycket mindre mellan november och december, än mellan oktober och november. 

Som jag berättade i november har jag dragit igång ett experiment tillsammans med företaget Werlabs, som tillhandahåller blodanalyser via nätet. Eller hur man nu ska säga. Man gör ju inte själva blodanalysen via nätet, men man beställer den där. Sedan springer man iväg till någon av deras samarbetspartners (i mitt fall min vanliga vårdcentral) och tar själva blodprovet. När analysen är klar får man ett sms. Då går man in i sin nätbaserade journal och kollar resultatet.

Har tidigare ätit D-vitamin slentrianmässigt

I alla fall. Mitt mål är att ta reda på om jag verkligen behöver äta D-vitamintillskott under vintern. Många vintrar har jag slentrianmässigt tagit D-vitamin, främst för att jag vill undvika alla förkylningar som barnen släpar hem från skolan. Men i ärlighetens namn har jag inte märkt någon större skillnad av D-vitaminet. Därför blev jag nyfiken. Behöver jag, som under sommarhalvåret är ganska mycket i solen och gärna äter D-vitaminrik fisk, verkligen ta tillskott? Hur länge räcker mina D-vitamindepåer under vinterhalvåret?

I november gjorde jag en liten genomgång av vetenskapen på området. Läs här och här. Min slutsats är att om jag ligger över 50 nmol/L så borde jag vara på den säkra sidan.

Julens fisk har hållit nivåerna uppe

Experimentet visar att mina nivåer har sjunkit stadigt sedan sommaren. I slutet av september låg jag på 85 nmol/L och i slutet av november på 66 nmol/L. Mening var att jag skulle ta nästa prov före jul, innan jag hade ätit av all D-vitaminspäckad julmat. Mitt i julstöket knallade jag därför iväg till min vårdcentral och tog mitt prov, men det visade sig att Karolinskas datasystem hade fått spel den dagen. Alla prover tagna i hela Stockholm fick göras om (man undrar lite över kostnaden för det…)

Alltså blev det inget prov före jul. Istället tog jag det den 28 december. Och då hade jag ätit massor med sill och rökt lax under juldagarna. Det syns tydligt på D-vitaminnivån i blodet, som inte alls hade sjunkit lika mycket som tidigare. Det landade på 61 nmol/L. Godkänt alltså.

Och vet ni. Jag har faktiskt inte haft en enda förkylning sedan slutet av september. Däremot fick jag årets influensa dagen efter decemberprovet. Akta er för den. Den är ruggig och ett skäl till att rapporten om detta prov har dröjt.

Snart är det dags för januariprovet.