Du blir mindre söt med 5:2-dieten

4 september, 2013

5:2 dieten är på allas läppar. Michael Mosley, läkaren och journalisten bakom dieten, har blivit så populär att han nästan kan konkurrera med Obama om medias uppmärksamhet. Många har också åsikter om dieten. Ett facebookinlägg jag såg gick ut på att GI och LCHF nu skulle vara ute. Istället äter alla 5:2. Vad är grejen? Funkar inte LCHF längre? Läkare har också varnat för att 5:2 kan leda till ätstörningar.

Det råder ganska mycket förvirring. Jag ser 5:2-dieten, och andra former av periodisk fasta, som ett bra nytt verktyg på vägen mot hälsa. Men det kräver att fastan används på rätt sätt. Under Aftonbladets chatt idag skrev en person att hon bara tappat ett kilo på två månader. Hon drabbades av ett sådant sötsug dagen efter fastan att hon åt mer. Den som fastar två dagar i veckan och sedan festar loss på sötsaker, kommer absolut inte att leva ett längre liv. Men i kombination med någon form av lågkolhydratdiet, kan fastan fungera alldeles utmärkt.

Målet: att få ner blodsockret och insulinnivåerna

Jag tror att periodisk fasta är här för att stanna, precis som olika former av lågkolhydratdieter. Tillsammans med motion och sömn, hjälper de oss att uppnå de viktigaste målen för vår hälsa: att sänka blodsockret och att sänka insulinnivåerna i blodet.

Grön väg på hälsaNär vi äter GI, LCHF, Atkins och Paleo, sjunker blodsockret eftersom vi helt enkelt inte äter sådant som höjer blodsockret. När vi tränar, sväljer musklerna lättare det socker och de snabba kolhydrater vi äter. Sömn sänker kortisolnivåerna i blodet. Kortisol stimulerar annars levern att tillverka socker. Dessutom triggar kortisol hunger. Även 5:2 och andra former av periodisk fasta, sänker blodsockret och insulinnivåerna.

Logiken talar för periodisk fasta

Idag ifrågasätter SvD:s Henrik Ennart dessa fastedieter under rubriken: 5:2-dieten är ingen mirakelkur. Framförallt kritiserar han den vetenskapliga grunden för fastan. Ingen forskare har låtit försökspersoner äta så här under många år och sedan undersökt om det gav ett längre liv. Och här har han en poäng. Det krävs bättre forskning för att uttala sig tvärsäkert. Samtidigt visar galet mycket forskning att det är direkt livsfarligt att gå omkring med förhöjda blodsocker. Som jag skriver i Ett sötare blod har sju av tio personer som får hjärtinfarkt problem med sin blodsockerreglering. Diabetiker som drabbas av cancer, har en värre prognos och höga blodsocker eldar på utvecklingen av demens.

Michael Mosley har genom den periodiska fastan kommit tillrätta med de problem han själv hade med höga blodsocker. I det reportage som SVT sände i våras, visade proverna också på att insulinnivåerna i hans blod hade sjunkit rejält. Därmed kommer han sannolikt att få leva några år längre. Personer som får typ 2-diabetes före femtioårsåldern, förkortar i genomsnitt sitt liv med sex år.

Vägen mot sjukdom går via höga blodsocker

Som jag ser det, går vägen mot sjukdom via följande fyra pusselbitar, som istället höjer blodsockret:

Röd väg mot ohälsaEtt av de röda bladen är att äta kalorisnålt. De lågkaloridieter som vi har rekommenderats att äta under många år, leder för många personer till hunger. Det gör att kroppen stryper sin förbränning och så kommer viktuppgången som ett brev på posten. Periodisk fasta ger också hunger om man äter den på fel sätt; tillsammans med socker och skräpmat. Den som äter en lågkolhydratdiet, kommer automatiskt dämpa hungerskänslorna och då är det också lättare att hoppa över en måltid här och där. Personligen tror jag egentligen att det är onödigt att späka sig med 5:2, där du bara får äta ett mål mat under dagen du fastar. Det är lättare att äta den så kallade 16:8-dieten, där man fastar i 16 timmar per dygn. Övriga åtta timmar får du äta hur mycket du vill.

Och så till det där med ätstörningar. Jag tror att Livsmedelverkets kostråd, där vi ska begränsa mängden kalorier och mängden fett, är mycket värre. Den som hela tiden måste räkna kalorier, blir ju helt fokuserad. Förr tänkte jag alltid på vad jag stoppade i mig. Jämt. Inte en enda måltid kunde jag äta utan dåligt samvete. En del klarar att äta fettsnålt. Jag klarade det inte. Framförallt inte när jag var gravid.

SAMMANFATTNING: Den som vill undvika diabetes, hjärtsjukdom, demens och cancer bör plocka blad från den gröna blomman och se till att hålla blodsockret på en låg och jämn nivå. De röda bladen ska alla undvika.