Sötningsmedel kan påverka tarmarnas upptag av socker

30 maj, 2013

Cola light sukralosTanken med sötningsmedel är att de ska ge söt smak, utan att bidra med några kalorier till kroppen. Men nu visar forskare att de ändå kan påverka ämnesomsättningen. I en liten studie gjord på sjutton personer med kraftig fetma, visade de att sötningsmedel verkar kunna öka GI-värdet hos övrig mat.

De sjutton deltagarna fick genomgå två olika tester. Ena gången fick de dricka vatten följt av  en ganska stor dos glukos (socker). Andra gången fick det dricka sötningsmedlet sukralos följt av samma dos glukos. Resultaten visar att när deltagarna drack sukralos först, blev deras blodsockertopp något högre och det krävdes 20 procent mer av det blodsockersänkande hormonet insulin för att få ner toppen. Insulinet låg sedan kvar i blodet under en längre tid.

Tarmarnas mottagare kan reagera

Hur kan det då blir så här? Det finns en logisk förklaring. På vår tunga sitter små mottagare för söt smak. Sötningsmedel är utvecklade för att de ska kunna stimulera dessa mottagare. Under senare tid har forskare insett att samma mottagare, eller liknande mottagare, även sitter i våra tarmar och känner av vilken slags föda som är på väg genom systemet. Det är därför troligt att sötningsmedlet även stimulerar mottagarna i tarmarna. När tarmarna känner av att socker är på väg (eftersom de tolkar sötningsmedlet som socker) mobiliserar de för detta. Detta kan förklara varför de effektivare tar hand om den glukos som personen senare dricker.

Den här effekten behöver givetvis undersökas närmare. Men det skulle kunna betyda en person med kraftig övervikt som dricker lightläsk och äter pasta, får en högre blodsocker- och insulintopp av pastan. I ett Ett sötare blod kan du läsa om hur höga nivåer av insulin i blodet triggar en viktig tillväxtfaktor i kroppen, IGF-1. Både insulin och IGF-1 kan elda på tillväxten hos cancerceller.

En sak är viktig att lägga till: enligt pressmeddelandet från Washington University School of Medicine har försök på normalviktiga personer inte visat på någon effekt av sötningsmedel. Här kan det alltså vara en skillnad mellan personer med övervikt och normalvikt.

Sukralos används inte så mycket i Sverige, eftersom det har fått mycket kritik bland annat för sina miljöeffekter. Ett tag fanns det i ketchup, fun light och läsk, men numera används andra sötningsmedel. Det skulle vara intressant att veta om dessa sötningsmedel ger samma effekt.

Här är universitetets pressrelease: Artificial sweeteners may do more than sweeten

Studien publiceras i tidskriften Diabetes Care: Sucralose Affects Glycemic and Hormonal Responses to an Oral Glucose Load


Ett experiment med sötningsmedel

22 november, 2012

Jag fick frågan om hur bra det är med sötningsmedel. Är det okej att äta det istället för socker? Ett ärligt svar på den frågan är: jag vet inte.

Däremot gjorde jag ett experiment på mig själv. Vissa forskare har sagt mig (jag har inte granskat detta) att man får ett insulinpåslag enbart av söt smak i munnen. Om insulinet stiger i blodet, utan att det kommer något socker från tarmarna, borde blodsockernivåerna rent teoretiskt gå ner till låga och hungerdrivande nivåer. Testade därför, bara för skoj skull, att inmundiga fem suketter (hermesetas, består av natriumsackarinat) lösta i typ 2,5 dl vatten under 10 minuter. Blodsockret låg på 4,5 när jag började. Efter 15 minuter låg det på 4,4 för att sedan landa på 4,7. Ingenting hade hänt efter 40 minuter. SLUTSATS: om jag fick ett insulinpåslag, var det i alla fall inte stort.

Däremot har jag upptäckt att jag känner mer smak nu när jag inte äter så mycket sött. Frukter och bär som mango, persika och jordgubbar smakar på något vis ännu godare. Dessutom har jag börjat gilla kanel, kardemumma och andra kryddor mer. Tycker att det är en lite fascinerande bieffekt.


Sockrets farlighet – har jag pusslat ihop en egen teori?

14 oktober, 2014

Debatt Aftonbladet_2På dagens debattsida i Aftonbladet går branschorganisationen Livsmedelsföretagen till attack mot Det sötaste vi harvia Elisabet Rytter som är nutritionsansvarig: Onyanserad syn på farorna med socker | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet.

Elisabet Rytter använder samma argument för att försvara sockret som Livsmedelsföretagen använt sig av länge: att vårt sockerintag skulle ligga stabilt över tid. Hon refererar till Jordbruksverkets statistik och till Livsmedelsverkets matvaneundersökningar. När det gäller matvaneundersökningarna har de pågått under för kort tid för att det ska gå att dra några slutsatser om ökad/minskad konsumtion från dem. När det gäller Jordbruksverkets statstik ger siffrorna verkligen sken av att vår sockerkonsumtion har varit någorlunda konstant sedan 1940-talet. MEN. Detta är just en sak jag skriver om i boken. Enligt Jordbruksverkets tjänstemän inkluderar inte den statistiken nya former av sockerarter.

Nya former av socker finns inte med i statistiken

Ta dig till exempel en titt på en påse Gott & Blandat. Den innehåller fem olika sockerarter: vanligt socker, glukos-fruktossirap, invertsockersirap, glukossirap och melass (som är en restprodukt från sockerproduktion). Av dessa fem sockerarter är det bara en som finns med i Jordbruksverkets statistik.

Utöver detta har industrin börjat söta våra livsmedel med koncentrerad fruktjuice. I går skrev DN till exempel om den höga halten socker i torkad frukt, där många olika sorter är sötade med koncentrerad äpplejuice. Den som använder koncentrerad juice i sina produkter kan sälja sötad mat, men ändå märka produkten ”inget tillsatt socker.” Detta knep används exempelvis i många former av müsli som ska framstå som nyttiga.

Exakt hur mycket socker vi äter har ingen koll på. Men en sak är säker: under den tid vi har haft en epidemi av fetma och typ 2-diabetes har vi ökat vår konsumtion. När forskare undersökte kopplingarna mellan typ 2-diabetes och konsumtionen av olika livsmedel i 175 av världens länder, var det sockret som föll ut som boven.

Socker påverkar fettproduktionen i levern

I debattartikeln skriver Elisabet Rytter: ”Men att pussla ihop egna teorier om hur farligt sockret är skapar en falskt grundad oro och vilseleder konsumenterna.” Vidare skriver hon: ”Ann Fernholms huvudtes är att höga intag av fruktos (en av beståndsdelarna i socker) kraftigt ökar fettproduktionen i levern, vilket skulle kunna leda till ökade kolesterolvärden i blodet och ansamling av fett i levern – två tillstånd som är kopplade till det metabola syndromet och diabetes.Forskningen pekar dock mot att det krävs mycket stora mängder fruktos för att öka fettproduktionen i levern. Mängder som väldigt få får i sig.”

När jag läste detta undrar jag om Elisbet Rytter ens har bemödat sig att läsa min bok. Det är inte jag som driver tesen att socker ökar fettproduktionen i levern, utan det är flera framstående forskare runt om i världen. I boken refererar jag till en dansk studie där olika grupper av överviktiga personer får dricka en liter läsk, mjölk, vatten eller läsk med sötningsmedel varje dag under ett halvår. Läsken leder till en ökning av mängden fett i levern med närmare 150 procent. Ingen av de andra dryckerna påverkade leverfettet. Det finns många som dricker en liter läsk per dag. Många äter också motsvarande mängd socker i form av lösgodis.

Rytter påstår att jag skriver att man får ökade kolesterolvärden i blodet av socker. Men det är just det jag inte gör. När vi äter mycket socker får vi följande blodfettrubbning: höga triglycerider, lågt gott HDL-kolesterol och små onda LDL-kolesterolpartiklar. Exakt denna blodfettrubbning är kopplad till en hög konsumtion av socker och det är den blodfettrubbningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes uppvisar. Blodfettrubbningens uppkomst går att förklara biokemiskt med hur levern tar hand om fruktos.

I en genomgång av forskning kring mättat fett som 17 av världens främsta forskare inom nutrition (Rytters egen disciplin) gjorde år 2010 står: ”Det är ett väletablerat faktum att mättade fettsyror ökar det totala kolesterolet och LDL-kolesterolet (lipidhypotesen), med bevis från metaboliska studier, men detta paradigm kan vara för förenklat. Att ersätta mättade fettsyror med förfinade kolhydrater minskar också HDL-kolesterol, partikelstorleken på LDL minskar och  triglyceriderna ökar, och väldigt raffinerade kolhydrater höjer blodsockret.”

I klartext skriver forskarna att om vi ersätter mättat fett med förfinade kolhydrater får vi exakt den blodfettrubbning som är kopplad till bukfetma och typ 2-diabetes. Som av en slump har bukfetman och typ 2-diabetes ökat under den tid som industrin har hivat i allt mer socker i sina produkter.

Mer socker i barns frukostflingor än i kakor

I sin text skriver Ritter att ”För mycket socker är inte bra, men det är inte det gift som en del påstår.” Eftersom texten handlar om min bok, gissar jag att ”en del” syftar på bland annat mig. I min bok refererar jag till ett samtal som jag har med en forskare. Det står: ”…är hon noga med att poängtera att socker inte är något dödligt gift. Hur farligt socker är beror på dosen.” Det är också min inställning genom hela boken. Kroppen klarar lite socker, men inte de doser vi äter idag. 

Jag förstår att industrin har behov av att försvara sina söta produkter. De frukostflingar som de marknadsför till barn innehåller mer socker än vad kakor gör. Socker är en billig ingrediens. De tjänar mycket pengar på att våra barn äter sötsaker istället för bra mat. Hade den mat som industrin producerar till våra barn, varit avsedd för våra husdjur hade vi sagt: ALDRIG I LIVET.


Söta drycker kopplade till ökad risk för stroke

21 april, 2014

Att dricka två glas sötad dryck per dag är kopplat till en ökad risk för stoke. Det visar nu en svensk studie publicerad i The Journal of Nutrition:  Sweetened Beverage Consumption Is Associated with Increased Risk of Stroke in Women änd Men. Forskarna från Karolinska Institutet har följt närmare 70 000 män och kvinnor mellan 45-83 år under cirka 10 år. De som drack 2×2 dl sockersötad dryck, juice eller dryck med sötningsmedel i per dag, löpte 20 procents högre risk att drabbas av en stroke, jämfört med de som som endast drack i genomsnitt 0,6 dl av dessa drycker per dag. Den här studien bekräftar resultaten från en liknande amerikansk studie från 2012 där ett glas läsk per dag var kopplat till en 16 procents ökad risk för stroke: Soda consumption and the risk of stroke in men and women.

Hög läskkonsumtion kan förklara varför fler unga får stroke

I somras skrev en rad läkare och forskare på DN debatt om att antalet fall av stroke nu ökar bland unga män och kvinnor (35-44  år), främst bland personer med kort utbildning. De menade att ökningen berodde på att LCHF-dieten har vuxit i popularitet: ”De populära fettdieterna är ett hot mot folkhälsan.” Personligen tror jag att en hög läsk- och saftkonsumtion är en mycket bättre förklaring. Personer som idag börjar närma sig medelåldern, växte upp under en tid när läskkonsumtionen ökade dramatiskt.

Det hade varit intressant att se en liknande studie där både sötade drycker och godis är inkluderate. I USA gör forskare ofta studier på läsk eftersom läsk är den viktigaste källan till socker i landet. Svenska forskare tenderar att hänga på den trenden. Men här i Sverige är godis ett större problem. Vi äter mest godis i hela världen. Frågan är hur alla godisfyllda påskägg nu har påverkat kärlen i våra hjärnor? Min gissning är att godis är precis lika illa som sockersötade drycker.


Peppriga och goda med halva mängden socker

2 december, 2013

pepparkakorFörra året försökte jag hitta kakor som inte var så söta, men som ändå bar fram julens alla goda smaker. Birgitta Höglunds saffranskakor blev en favorit: Julkakor med mandel och kokos och saffran. När det gällde pepparkakor tycket jag däremot att det var svårt att hitta någon ersättare. Det fanns inga bra recept som gick att använda för att baka hjärtan, stjärnor, grisar och gubbar. Degen höll aldrig ihop.

I år tog min man helt sonika och halverade mängden socker i receptet som finns i Bonniers nya kokbok. Dessutom ersatte han en fjärdedel av vetemjölet med mandelmjöl. Jag trodde att degen skulle falla sönder. Men o så fel jag fick! Det gick precis lika bra att kavla ut denna deg som en vanlig pepparkaksdeg. Personligen tycker jag att kakorna blev alldeles lagom peppriga. Pepparkakor är de enda kakor jag fortfarande kan längta efter. De här var perfekta tillsammans med grönmögelost. Barnen gillade dem också. Vi sa aldrig något om den halverade mängden socker och de märkte absolut ingenting. Här är receptet: 150 gram smör, 1,25 dl socker, 3 msk sirap, 1 dl vatten, 1 msk ingefära, 1 msk kanel, 1 msk nejlikor, 0,5 msk kardemumma, 0,5 msk bikarbonat, 6 dl vetemjöl och 2 dl mandelmjöl. Rör smör, socker och sirap mjukt. Tillsatt vatten, alla kryddor och bikarbonat. Arbeta in mjölet. Låt degen vila i minst 12 timmar i kylen, gärna 1-2 dygn. Kavla tunt på mjölat bakbord. Grädda i 200 grader i fem min. Låt dem kallna på plåten.

Nu kanske en del läsare av den här bloggen reagerar eftersom även dessa kakor innehåller en rejäl dos socker och vitt mjöl. För mig handlar det om nivåer och hur mycket man rör på sig. Ett par av dessa kakor på 1:a advent eller Lucia tar inget barn skada av. Problemet uppstår när de äter kakor alla dagar mellan 1:a advent och Lucia också. Det som är bra med en mindre söt smak är att det inte triggar ett så stort sötsug hos barnen.

Om någon annan har ett ännu bättre recept får ni gärna dela med er! Personligen använder jag hellre socker än sötningsmedel och jag vill att pepparkaksdegen ska gå att kavla ut. Att baka bockar och grisar hör ändå barndomen till.

Tillägg: Ett år efter att jag skrev detta recept (när det var dags att återigen baka pepparkakor) insåg jag till min förskräckelse att jag ändå fått mängden socker fel när jag la in recpetet. Nu är det rätt som det står.