Alla reagerar olika på en lågkolhydratdiet

19 juni, 2013

Det har varit många historier på bloggen på senaste tiden om vilken hälsorevolution en lågkolhydratdiet kan innebära. Och i morgon kommer det ännu en. Så det behövs en liten motvikt. Min mamma pratade nyligen med en kvinna som inte kände någon skillnad alls när hon minskade på kolhydraterna. Hon hade tänkt att gå ner i vikt, men det hände ingenting. Inte blev hon piggare heller. Det var en besvikelse.

För många blir det så. De som märker skillnad är framförallt personer som har bukfetma, metabolt syndrom eller typ 2-diabetes och som ganska ofta har höga blodsocker. När blodsockret går ner blir många piggare. Det är lite som att friskna till efter en förkylning. Inflammationen i kroppen dämpas och då försvinner de molekyler som gett tröttheten. Att bli av med den låggradiga inflammationen är otroligt viktigt, för den ställer till stor skada.

En annan grupp som kan märka stor skillnad är personer som mår dåligt i magen av kolhydrater. Andra har magar som fixar kolhydrater relativt bra.

I ärlighetens namn hör jag själv till dem som inte märker någon nämnvärd skillnad på en lågkolhydratdiet. Men jag håller vikten och det är bra. Jag äter automatiskt lagom mycket när jag tar bort kolhydraterna. Dessutom är jag övertygat om att jag förebygger en hel del framtida problem genom att snåla på sockret. Mer om det i Ett sötare blod.

En person mejlade tidigare i våras och menade att han fått många hälsoeffekter av LCHF, men också en del problem. Bland annat blev han muntorr och fick en andedräkt som luktade aceton. Äter man så lite kolhydrater att kroppen går över till en ketonförbränning kan det bli så. Aceton är en keton. Dessutom kände han sig allmänt trög i både kroppen och i hjärnan. Problemen försvann när han började äta lite mer kolhydrater.

Mitt råd till alla är att experimentera med kosten. Pröva dig fram och se hur du mår. Låt ingen annan bestämma hur du ska äta. Det känner du bäst själv. Men en sak är bra att tänka på: se till att balansera ditt blodsocker på en låg och jämn nivå.



  • Ellen

    Cirka 3 månader efter jag börjat med låghydratkost började jag tappa massor av hår. Når jag googlade om detta visar det sig att det inte alls är ovanligt. Dessutom blev jag jättedålig i magen om jag drack 1-2 glas rödvin någon gång. Tålde inte alls alkohol, ens i små mängder. Nu utesluter jag vetemjöl och socker men äter potatis ibland och framförallt så äter jag frukt och grönsaker. Håret har slutat falla (men något nytt har inte kommit 🙁 ) och magen är bättre. Som sagt, en strikt låghydratkost och mycket fett kanske passar en del men långt ifrån alla…

    • malamatina

      Jag tappade också hår i början efter att jag lagt om till LCHF. De nya hårstråna som växte ut var mycket tunnare. Om jag tar ett hårstrå mellan fingrarna känns det knappt. Lockigare blev det också, nästan som när jag var barn.

  • Bubba

    Märker att många som säger sig äta LCHF sitter och smaskar i sig en ask keso till lunch. har aldrig förstått vad keso har med LCHF att göra?!

  • Achim

    Det kanske ligger något i Peter D`Adamos Blodgruppsdiet?!

  • joxzaren

    Strikt LCHF funkar inte för mig heller. Däremot har jag minskat mängden kolhydrater avsevärt. Din uppmaning att prova sig fram instämmer jag helt i. Alla är inte lika känsliga för kolhydrater.

  • Sol y Sombra

    Min egen erfarenhet är annorlunda. Jag tog god tid på mig för att lägga om kosten till lågkolhydratkost, så det blev en gradvis övergång, så att säga – jag ändrade mer och mer, minskade mer och mer på kolhydraterna och ökade på proteinet och fettet, bytte ut solrosolja mot olivolja, införde kokosolja osv. Hela övergången tog ungefär två år att genomföra. Så jag hann anpassa mig väldigt bra. Ibland kan det vara bättre att börja med små ändringar.

    Hursomhelst, av vad jag har läst i diverse bloggar kan jag komma på flera anledningar till varför några kan må dåligt av lågkolhydratkost:

    1. Vad de äter är inte en väl formulerad (well formulated) lågkolhydratkost. Det innebär inte bara att minska på kolhydraterna, utan också att öka på fettet, välja bra fetter och äta tillräckligt med protein. Man kan exempelvis titta på vad Eric Westman, Steve Phinney och Jeff Volek rekommenderar när det gäller protein (det finns en tabell här: http://www.ketogenic-diet-resource.com/daily-protein-requirement.html).

    2. Man måste ge den nya kosten tid. Alla hinner inte anpassa sig lika snabbt, några behöver en längre period.

    3. Man behöver experimentera med olika mängder kolhydrater/fett/protein för att se vad som passar en. Det kan till exempel vara allt från 20 g kolhydrater per dag till 100 g. Dessutom kan mejeriprodukter vara problematiska för många (om de vill gå ner i vikt), även om de inte direkt känner av det på magen.

    4. Man ska inte bara äta muskelkött (muscle meat), utan andra delar av djuret också såsom lever, tunga, hjärna, njurar, hjärta. Här hos oss (i Bulgarien) är det inte så ovanligt att man äter kokta lammhuvuden (när de alltså finns att köpa i affärerna, dvs. på våren) – på så sätt kan man äta olika delar av djuret som är mycket näringsrika, bl.a. ögonen och hjärnan. Djurkroppens olika delar innehåller olika näringsämnen och vår kropp behöver alla, inte bara det som finns i muskelköttet.

    5. Ibland kan man behöva ta tillskott för att skaffa sig allt kroppen behöver, t.ex. magnesium, för maten innehåller inte tillräckligt stora mängder.

    6. Det kan vara bra att inte motionera förrän kroppen har hunnit anpassa sig. Några tränar för mycket och tror att de behöver mer kolhydrater för att träna, men det kan också vara så att kroppen behöver ett par månader för att anpassa sig, om man tränar hårt. Man ska alltså ge sig själv tid och inte överanstränga sig.

    Ja, det stämmer, som du Ann skriver, att de som direkt märker stor skillnad av kostomläggningen är framför allt personer med metabola sjukdomar. Men ändå tror jag att de flesta kan må bra av lågkolhydratkost.

    • Stefan

      Bra tänkt och bra skrivet, Sol. Min förändring gick ”över en natt” och jag hade lyckligtvis inte några som heslt övergångsproblem men förstår att andra haft mer eller mindre, så människor kanske är olika på den punkten. Jag visste inte vad lchf var när jag gjorde förändringen i min kosthållning, bara att jag skulle dra ner på socker, spannmål och äta mer fett. Ju mer man läser och lär (upplever själv) förstår jag att de övriga hälsovinsterna utöver viktnedgång är de som verkligen spelar roll.

      Förutom att ta bort socker, spannmål och generellt hålla ner kh-intaget (lågt och jämnt blodsocker, som Ann framhåller) så är det mycket viktigt att äta tillräckligt med protein, fett och salt. Nu äter jag mer ovanjordsgrönsaker än tidigare, men då mer som ett tillbehör än att det är basen i kosten. Bra Sol att du framhåller att HELA djuret är ätbart, inte bara muskelköttet. ”Köttbiprodukter” är ett tramsigt begrepp vi hittat på för att kunna ta mer betalt för ”finkött”/muskelkött. Inälvsmat och andra delar av djuret är både gott och nyttigt. Vill man vara säker på att få i sig tillräckligt av viktiga fettsyror, vitaminer och mineraler är Omega 3-, D-vitamin- och Magnesiumtillskott bra komplement.

  • AnnFernholm

    Keso innehåller inte så speciellt mycket kolhydrater. Det kan absolut ingå i en lågkolhydratdiet om man gillar det. Däremot kan man ju behöva äta något mer för att bli mätt.

  • AnnFernholm

    Vissa som börjar med LCHF verkar sluta äta grönsaker också. Gjorde du det? Det låter lite som näringsbrist.

    • malamatina

      Jag hade varit vegetarian i 27 år, när jag gick över till LCHF, så en viss skillnad i grönsaksintag blev det ju. Men visst åt jag lämpliga grönsaker sedan också. Det tog mig ca en månad att gradvis ändra kosten.

  • Karl E. Arfors

    Det tar tid att ställa om till fettförbränning och många som styrketränar känner sig ”svagare” i början – men det går över och en anpassning av fysiologin kanske tar två-tre månader men sedan kroppen ställt om sig har man inte så mycket problem. Särskilt de olika idrottsutövare som ställt om har det lättare vid längre idrottspass eftersom dom har skafferiet med sig på turen. När man anpassat sig så brukar också fettförbränningens acetonlukt klart minska.
    Ge tid för anpassning är min rekommendation

    • AnnFernholm

      Den läsare som kontaktade mig hade ätit LCHF under lång tid, just för att han tänkte att acetonlukten så småningom försvann. Men det hände aldrig honom. Så det verkar inte fungera för alla.

  • Ann Kristin

    Om man kompletterar keso med räkor, avocado och olivolja blir det bra lchf-lunch. Bara keso är för magert.

  • Ann Kristin

    Jag har gjort en gradvis övergång och nu landat på strikt (mindre än 2 % kolhydrater) lchf, vilket gör att jag tappar i vikt, men också massor av hår. Ingen näringsbrist, jag äter smör, kokosfett, ägg, lever, makrill och annan fisk, kompletterat med citron och lime i mitt vatten. Ibland äter jag sparris, spenat och paprika. Jag har sett att många andra får tunt hår av lchf. Hellre tunt hår och tunn kropp, än tjockt hår och tjock kropp 😉

  • Karl E. Arfors

    ..och glöm inte att äta mycket grönsaker gärna med mycken god olivolja (som skall lukta som nyslaget hö eller gräs) ringlad över.. viktigt för mineraltillskott som vi alltid behöver bl.a. för att inte få håravfall och ät för guds skull inte mat som har sprutats med Round-Up från giftcentralen Monsanto.

  • Jocke

    Det var jag som mejlade dig om muntorrhet och annat.

    Känner mig väldigt kluven till LCHF just nu. Å ena sidan verkar forskning och rön peka åt det hållet ganska ordentligt. Å andra sidan har jag själv inte fått det att funka trots flerårigt försök. Dessutom har ju forskningen haft fel förut och det med väldigt dåliga resultat som följd (fett är farligt).

    Visserligen har jag upplevt flera hälsoförbättringar genom att dra ner på kolhydraterna. Framförallt bröd, pasta, ris och socker. Men jag har också upplevt som jag uppfattar det kraftiga hälsoförsämringar. Bland annat en icke övergående acetonandedräkt, permanent muntorrhet och äcklig smak i munnen, kronisk seghet och tunghet både mentalt och fysiskt.

    Liksom att min mage pajade ihop fullständigt och totalt kring nyårshelgen och jag drabbades av magkatarren från helvetet. Det var helt fasansfullt och jag äter fortfarande medicin för att reparera min mage. Tyvärr tror jag det berodde på maten eftersom min mage nu reagerar när jag äter för mycket åt LCHF-hållet, vilket fortfarande händer av ren vana.

    Hursomhelst så försöker jag hitta en balans. Äter fortfarande lågkolhydratkost eftersom jag i grunden tror på detta med att hålla ett lågt och stabilt blodsocker. Men nu ligger jag på mellan 100 och 200 gram kollisar om dagen. Har även testat fasta (hoppar över frukosten) och det funkar bra.

    Kan väl slutligen säga att jag personligen tror att det finns en eller flera x-faktorer där ute. Att det bara skulle beror på hur vi äter kolhydrater och fett är en alldeles för simpel förklaring. Jag tvivlar också på att vi med friska kroppar ska nolla kolhydraterna. Kanske är det rent av ohälsosamt. Så har i alla fall jag upplevt det.

    • Yster

      Jag åt LCHF under nio månader fram tills för ett år sen och mådde hela tiden alldeles utmärkt. De positiva effekter jag upplevde ledde till att jag började läsa på och jag slutade med LCHF. Jag trodde helt enkelt inte längre på att det var nödvändigt att äta så lite kolhydrater. Det kan lika gärna vara andra förändringar man gör i samband med att man börjar äta LCHF som ger effekt.

      Idag äter jag i stort sett PHD http://www.perfecthealthdiet.com som är en måttlig lågkolhydratkost. De har skrivit en del om glukosbrist och de risker som kan finnas med LCHF, läs under kategorin zero-carb dangers. Sammanfattningsvis hävdar de att kroppen behöver ca 30% kolhydrater och precis som det finns människor som inte klarar av att äta SLVs 50% för att de inte kan hantera det överskottet finns det dom som inte kan hantera ett underskott. I de fall man behöver äta en striktare lågkolhydratkost pga epilepsi, migrän mm tycker de ändå att man gör bäst i att äta minst 50 g kolhydrater per dag, och då exkluderar de kolhydrater från grönsaker då de hävdar att de inte kommer kroppen tillgodo utan konsumeras av tarmbakterier. Kosten blir istället ketogen genom att man äter mycket kokosfett eller MCT-olja.

      Håller verkligen med om vikten av att inte bara göra som alla andra utan att testa på sig själv. Om man inte bara håller till på svenska LCHF-bloggar utan vidgar vyerna ser man det är långt ifrån ovanligt att folk får problem strikt lågkolhydratkost på sikt. Oroar mig lite för att folk blir så överväldigade av LCHF och LCHF-rörelsen att de inte riktigt reagerar på att de faktiskt inte mår bra och bara kör på i samma gamla LCHF-hjulspår… Indivdanpassning av kosten är framtiden och den kost som passar dig bäst idag är inte nödvändigtvis den som passar dig bäst om fem år.