Faktakoll SVT:s Agenda: Hur mycket socker äter vi egentligen?

6 juni, 2016

Är det dags för Sverige att införa en sockerskatt? Den frågan diskuterades i gårdagens Agenda på SVT: Agenda – 5 jun 21.15 | SVT Play (diskussionen är i början av programmet).

Återigen fick en representant för livsmedelsindustrin, denna gång VD:n för branschorganisationen Livsmedelsföretagen, oemotsagd påstå att vi inte äter mer socker idag än vad vi gjorde på 1960-talet. Så här sa VD Marie Söderqvist: ”Då kan vi ju utesluta socker som en orsak till fetmaepidemin.” Hon tyckte också att: ”…det ligger ett visst ansvar hos de här som driver den här debatten att hålla ordning på fakta i sammanhanget.”

Personligen kan jag tänka att Agenda borde ha faktakollat VD:n bättre. Tittar man på Jordbruksverkets statistik ser det visserligen ut som om sockerkonsumtionen har legat konstant de senaste decennierna:

sockerstatistik Nordic Sugar

MEN. Jordbruksverkets statistik inkluderar inte den glukossirap och glukos-fruktossirap som industrin använder i inhemsk produktion av livsmedel. Jordbruksverkets statistik är till för att följa situationen i sockerindustrin (vilket länge var en av våra viktigaste industrier). Dessa nya former av socker tillverkas från stärkelse, därför är de inte med.

Dessutom är inte koncentrerad fruktjuice med i statistiken. Om industrin använder koncentrerade juicer kan de skriva ”osötat” eller ”osockrat” på produkten och ändå tillsätta massor med socker. Detta knep används på många former av livsmedel, bland annat spädbarnsmat. Hur mycket koncentrerad juice vi konsumerar har jag inte hittat någon statistik på.

En mer rättvis graf över vår sockerkonsumtion är denna:sockerstatistik Ann

Grafen börjar på 1850-talet och den röda streckade linjen representerar de nutida osäkerheterna. Det är också viktigt att komma ihåg att de äldre personer som nu har fetma och diabetes föddes på 1940- och 1950-talen. Det var under denna tid som vi började äta extrema mängder socker. Fetma är inget som utvecklas över en natt. Det dröjer i många fall årtionden. 1980-talets fetmaökning speglar alltså mycket sannolikt 1950-talets stigande sockerkonsumtion.

Utöver detta tillbringar många av dagens barn väldigt mycket tid stillasittandes framför diverse skärmar, vilket gör att de tål socker ännu sämre.

Folkhälsoministern vill utreda istället för att agera

Folkhälsominister Gabriel Wikström sa i Agenda att han vill utreda vad vi ska göra åt fetman. Uppdraget har gått till Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet. Jag vet inte vad han hoppas uppnå med detta. Livsmedelsverket har arbetat mot fetman sedan 1970-talet. Under tiden har antalet personer med fetma fördubblats. Med tanke på hur misslyckat det arbetet har varit, är det märkligt att ministern har något förtroende kvar för den myndigheten.

Det var synd att Agenda valde fetmaläkaren Claude Marcus som motpart till Gabriel Wikström. SVT kallar ofta in Claude Marcus när det handlar om socker, eftersom han är för en sockerskatt. Det är bra, men hans argumentation kunde vara betydligt spetsigare. Dels kunde han lyfta de luckor som finns i sockerstatistiken (som jag har beskrivit ovan.) Dels kunde han lyfta det faktum att socker sannolikt kan orsaka fettlever, vilket i sin tur är en orsak till fetma och typ 2-diabetes. Allt fler internationella experter står bakom den bilden, men Claude Marcus tycks inte följa med i utvecklingen.

Föräldrarna är nyckeln till barnens hälsa

Samtidigt tycker jag att Claude Marcus var bra när han flera gånger poängterade att man redan har utrett problemet med fetma. Nu är det dags att agera. Han jämförde socker med tobak och alkohol, där man idag använder punktbeskattning. Socker är ett minst lika stort folkhälsoproblem. Gabriel Wikström vill istället ta ”ett helhetsgrepp”. Så luddigt. Han pratade om skolans arbete. Det är mycket viktigare att nå ut till föräldrar och far- och morföräldrar. Barn får större delen av all läsk och allt godis från vuxna utanför skolan. Ska vi få bukt med fetmaepidemin, måste föräldrar börja ta ansvar för sina barns hälsa.


Sockerindustrin får sprida ”information” om socker i skolan

27 maj, 2016

framsidan Nordic sugar

Nyligen mejlade en lärare till mig. Hon berättade att hon ofta beställer broschyrer från sajten utbudet.se, som distribuerar gratismaterial till skolor. Deras mest beställda broschyr (enligt topplistan) är en om socker, som är framtagen av Nordens största sockerproducent Nordic Sugar. Jag har granskat broschyren och mejlat utbudet.se några förslag på hur broschyren skulle kunna förändras för att bättre spegla verkligheten.

Kära utbudet.se!

Nyligen kontaktade en lärare mig. Hon hade beställt broschyren Fakta om socker och hälsa av er (er mest populära broschyr om man får tro topplistan på er sajt). När hon upptäckte att Nordic Sugar står bakom tänkte hon först att det är ganska bra. De håller ju på med socker hela dagarna och måste verkligen ha mycket kunskap på området. Samtidigt är det ett multinationellt bolag, vars hela affärsverksamhet vilar på socker, så hon mejlade för att få en oberoende kommentar. (Det enda jag har att tjäna på att unga äter mindre socker – och utvecklar mindre fetma och diabetes – är en lägre skatt, men det gäller ju oss alla.)

Nedan är några av de tankar jag fick kring hur broschyren kan utvecklas. Kanske kan ni vidarebefordra dem till Nordic Sugar och be dem att uppdatera skolmaterialet? Tänker att de säkert har råd att trycka en ny upplaga. Förra året gjorde de en vinst på 151 miljoner kronor.

Sidan 10. Rubrik: Blir man fet av socker? Både ja och nej.

Här menar Nordic Sugar att: ”utvecklingen av övervikt är en fråga om det totala energiintaget i förhållande till den totala energiförbrukningen”. De har en mycket tydlig bild av detta:

energibalans

Korven väger helt klart mer än tårtan i Nordic Sugars värld.

Jag tänker att man istället skulle behöva lära skolelever att skilja på ”snällt-stuss-och-lår-fett” och ”farligt-lever-och-muskel-fett”. Det senare hör till det som brukar kallas ”bukfett”.

För ett par år sedan genomförde danska forskare ett försök där studiedeltagarna fick dricka en liter av antingen läsk eller mellanmjölk varje dag under ett halvår (jag vet – det är äckligt att dricka så mycket läsk – men många unga gör det). Både mjölk och läsk gav en viktuppgång, men mjölken gav ”stuss-och-lår-fett” medan läsken påverkade ”lever-och-muskel-fett”. Halten fett i levern ökade med hela 140 procent. Lite läsk-igt faktiskt. Förr var fettlever något man främst såg hos alkoholister, nu har över en av tio amerikanska tonåringar misstänkt fettlever. Fettlever ökar även i Sverige.

Rubriken på sidan skulle kunna ändras till: Kan man få fettlever av socker? Då kan svaret bli ett entydigt JA. Här är ett förslag på en bild:fettlever 2

När man får fettlever och blir insulinresistent, kan man utveckla något som kallas acanthosis nigricans, en brun pigmentering runt nacke och armhålor. En del får också skrumplever av sin fettlever. Då är man riktigt illa ute. De som får fullt utvecklad skrumplever dör oftast inom fem år. Bilden kanske inte direkt främjar Nordic Sugars affärer, men aktieägarna kommer säkert sätta ungdomarnas framtida hälsa framför sin utdelning – tror ni inte det?

Sid 12. Rubrik: Äter vi mer socker än förr?

Under denna rubrik visar Nordic Sugar en bild på svensk sockerförbrukning som ser ut så här:sockerstatistik Nordic Sugar

Jag har en annan bild ni kan få. Den är inte lika snyggt gjord (skulle behöva gå en kurs eller nått) men den visar sockerförbrukningen enligt Statistisk årsbok från mitten av 1800-talet. Då ser det ut så här:

sockerstatistik Ann

Den röda streckade linjen visar att statistiken inte täcker nyare former av socker, som glukossirap, glukos-fruktossirap och koncentrerade fruktjuicer. Jag har tillbringat långa stunder i samtal med Jordbruksverket för att reda ut siffrorna. Inte helt enkelt. Man behöver kunna en massa om hur man klassificerar socker och så. Men det kanske räcker att ungdomarna får reda på att statistiken innehåller en rad luckor?

Sidan 15. Rubrik: Är socker ohälsosamt?

Här skriver Nordic Sugar: ”Men vi äter mycket lite socker i ren form”. För det första är ”mycket lite” är en rätt knasig formulering. Dessutom undrar jag vad företaget egentligen menar med ”ren form”. Få käkar ju strösocker direkt ur paketet, men borde inte läsk, gelégodis och karameller räknas till rent socker? Det är visserligen utblandat med färgämnen och smakämnen, men 95-100 procent av kalorierna i dessa livsmedel kommer från socker.

Genomsnittssvensken förbrukar cirka 57 liter sockersötad läsk varje år och, enlig företaget Candy King, 8 kg sockergodis, som gélegodis och karameller. Kanske kan Nordic Sugar på denna sida passa på att visa Candy Kings marknadsstatistik på per capita konsumtionen av godis i olika länder:svenskar älskar godis

Jag vet inte om det syns, men Sverige har den högsta stapeln. Som skolungdom kan det vara bra att få perspektiv på sin egen kultur.

Sidan 18. Rubrik: Får man hål i tänderna av socker?

Här står exempelvis att ”Placken bildas på rena tänder, även om det inte är mat i munnen” och ”Utvecklingen av karies är ett samspel mellan flera faktorer, däribland genetiska faktorer, kost, måltidsfrekvens och munhygien.”

Jag tänker att Nordic Sugar – utan att förlora sin trovärdighet – skulle kunna ha ett mycket enklare och rakare budskap: ”Personer som inte äter socker får i princip aldrig hål i tänderna”.

De kan ha Bäckaskogskvinnan, Sveriges äldsta skelett, på bild. Kolla in hennes tänder:Bäckaskogskvinnan copy

Hon levde under jägarstenåldern och hade vare sig tillgång till tandborste eller tandkräm, ändå hade hon ett intakt leende när hon dog 40 år gammal. Det kan jämföras med tänderna från detta moderna barn:89638219_toothdecaythink

Sidan 21. Rubrik: Kan man få diabetes av att äta socker?

Här tycker jag att Nordic Sugar kan stryka all rappakalja. Framförallt formuleringen: ”Tidigare trodde man att diabetiker inte tålde den minsta gnutta socker. I dag vet man att personer med välreglerad diabetes kan inta upp till 50 gram tillsatt socker om dagen fördelat på dagens måltider.”

Istället kan de börja resonemanget på denna sida med: Modern forskning tyder på att svaret på denna fråga är JA! Sedan kan de lägga ut texten om hur socker verkar orsaka fettlever, vilket i sin tur rubbar kroppens ämnesomsättning. Man får bukfetma och diabetes, som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, cancer och demens.

Jag vet. Det blir ingen rolig lektion detta, men livet är inte alltid roligt.

Detta blev långt. En sista sak. På internetsidan där lärare kan beställa ”Fakta om socker och hälsa” från er på utbudet.se står idag: ”Debatten om hälsa har många sidor, men det är inte alla som har lika bra stöd i vetenskapen. Broschyren belyser de vanligaste frågorna om socker och hälsoaspekter.”

Kanske borde ni lägga till: ”Nordic Sugar – som står bakom broschyren – är ett multinationellt bolag som ingår i den tyskbaserade Nordzuckerkoncernen. De producerar årligen om kring 2,9 miljoner ton socker.”

Undrar – kan ni fixa detta? Sedan tycker jag inte att ni behöver slänga bort den gamla broschyren. Ni kan spara den under temat ”material för lektioner i källkritik”.

Vänligen,

Ann Fernholm, författare av boken Det sötaste vi har – om socker och växande kroppar, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik.


Faktakoll: Fiktivt fall i Ekots rapportering om LCHF och barn

11 april, 2016

I förra veckan rapporterade Ekot kring LCHF-kost och barn med typ 1-diabetes. En läkare varnade: Ge inte barn LCHF-dietJag hade fullt upp och hann inte skriva någon kommentar till detta. Vill ändå göra det nu eftersom det är viktigt att nyansera den hätska debatt som nu omgärdar LCHF, typ 1-diabetes och barn.

Först och främst var det fall som Ekot rapporterade kring fiktivt, vilket tydligt syns på sajten Dagens Diabetes: Barn med typ 1 diabetes 8,5 år gammalt och LCHF-kost. En journalist ska absolut inte rapportera kring en påhittad verklighet. Jag har mejlat Ekot:s reporter Anna Larsson för att höra varför lyssnaren inte fick veta att fallet var fiktivt.

Kostråd vid typ 1-diabetes saknar grund

Det borde också ha framgått av reportaget att det saknas vetenskaplig grund för de kostråd som ges i vården idag. När en statlig expertgrupp 2010 granskade området Mat vid diabetes konstaterade de att det råder en ”uppenbar brist” på välgjorda studier. I den inledande kommentaren skriver de: Det vetenskapliga underlaget för kostrekommendationer inom området prevention och behandling av diabetes är därför begränsat. När det vetenskapliga underlaget är bräckligt finns större utrymme för åsikter, därmed också för emotionellt färgade diskussioner.

SLUTSATS: ingen vet idag hur ett barn med typ 1-diabetes ska äta för att leva så länge som möjligt, vilket lämnar spelplanen fri för mycket tyckande.

Barn med typ 1-diabetes behöver insulin

Läkaren i Ekots reportaget – Gun Forsander – berättade att personer på sociala medier har skrivit att barn med typ 1-diabetes som äter LCHF kan sluta med insulinsprutor. Med all rätta menade hon att detta är ett livsfarligt råd. Innan blodsockersänkande läkemedel utvecklades avled många personer med typ 1-diabetes alldeles för tidigt eftersom de inte klarade att med kostens hjälp hålla ett tillräckligt lågt blodsocker. När läkare på 1920-talet utvecklade insulin som läkemedel var det en räddning för många.

Barn med typ 1-diabetes behöver också ta insulinsprutor för att de ska växa ordentligt. Du kan läsa om detta i Ett sötare blod och Det sötaste vi har. Insulin sänker inte bara blodsockret, utan triggar även i gång kroppens tillväxtsystem. Ska barn med typ 1-diabetes växa i takt med sina kompisar, krävs att de äter en del kolhydrater (och även protein) så att de kan ta insulin.

Gun Forsander har alltså rätt när hon kritiserar extrema LCHF-förespråkare som menar att barn med typ 1-diabetes ska undvika att ta insulin. Å andra sidan står hon för en helt annan extrem, som även den i längden kan vara livsfarlig.

Dagens kostråd kan vara lika farliga

Sedan varningarna för det mättade fettet kom på 1980-talet har personer med diabetes, både typ 1 och typ 2, fått rådet att äta fettsnåla produkter och fylla tallriken med kolhydrater. Men som experterna konstaterade i genomgången  ”Mat vid diabetes” 2010 är den vetenskapliga grunden för fettsnåla råd bräcklig. Det framkom dock inte när Gun Forsander strax efter rapporten skrev en text för Nordisk NutritionMat vid diabetes hos barn. Trots osäkerheten på området uttalar hon sig tvärsäkert: Rekommenderad energifördelning innebär att kolhydrater utgör 50–55 procent av energiintaget, fett 30–35 procent varav högst tio procent mättat fett och transfetter, samt protein 10–15 procent. Denna energifördelning baseras på behov för friska barn, men det finns ingenting som talar för att barn med diabetes behöver en annan typ av kost.

Ekots reporter borde ha granskat detta istället. När Gun Forsander som läkare ger dessa råd, gör hon det med barnens liv som insats. Som läkare har hon de facto större makt över framtiden för barn med typ 1-diabetes än personer som lägger kommentarer i sociala medier.

Måttlig lågkolhydratkost – en gyllene medelväg

Många föräldrar är idag frustrerade eftersom deras barn får ett för högt blodsocker av den rekommenderade kosten, vilket i längden är farligt. Siffror från Nationella diabetesregistret visar att cirka en fjärdedel av alla personer med typ 1-diabetes har ett för högt medelblodsocker (Hba1c). Det orsakar bland annat skador på njurar och ögon, och är kopplat till en mer än fem gånger högre risk att avlida i hjärt-kärlsjukdom.

För att hindra att barnen utvecklar livsfarliga diabeteskomplikationer minskar många föräldrar på eget bevåg på mängden kolhydrater i barnen mat. Många väljer då en medelväg och ger en måttlig lågkolhydratkost. Det dämpar blodsockersvängningar, men ger ändå utrymme för att spruta insulin så att barnet växer. Till exempel skildrade Storstockholms diabetesförening en sådan familj nyligen: Diagnosen som drabbar hela familjen.

Personligen kan jag tänka att dessa föräldrar borde få stöd i sitt beslut av vården. Om de upplever att de har svårt att reglera barnens blodsocker på de kostråd som ges, borde de få hjälp och kunskap att hitta en gyllene medelväg. Den extrema inställning kring kost som vårdpersonal ofta har idag – där barn med typ 1-diabetes till varje pris ska äta fettsnålt – kan istället driva föräldrar att gå för långt i sin strävan om att dra ner på kolhydraterna till barnen.

Det krävs bättre studier inom området mat vid diabetes

Oavsett på vilken sida man står i debatten som omgärdar kost vid diabetes borde alla kunna enas kring följande: det behövs bättre vetenskapliga studier. De cirka 70 000 personer som har typ 1-diabetes har rätt att få veta att de råd som de får verkligen hjälper dem att leva längre.

För att fylla denna viktiga kunskapslucka satsar vi på Kostfonden nu på kost vid typ 1-diabetes. Tycker du också att detta är viktigt? Stöd Kostfonden. Det finns bara en väg bort från extrema och osakliga diskussioner: välgjorda vetenskapliga studier.


Är operation bättre än kostomställning vid typ 2-diabetes?

24 mars, 2016

När jag skannade av olika nyhetssidor nu på morgonen fick jag alldeles ont i magen. Reuters skriver om en amerikansk studie där forskare drar slutsaten att det är effektivare att behandla typ 2-diabetes med gastric bypass än med hjälp av livsstilsförändringar: Bypass surgery better at alleviating diabetes than diet and exercise | Reuters.

Förhastade och farliga slutsatser

I studien fick 15 patienter genomgå en gastric bypass medan 17 stycken fick hjälp att förändra livsstilen. Efter ett år hade nio av de opererade patienterna ett normalt blodsocker utan att behöva medicinering. I livsstilsgruppen var det bara en person som hade lyckats uppnå samma mål.

Slutsatsen som forskarna drar är: Clearly surgery is much more effective than intensive lifestyle change for causing remission of diabetes, but surgery should still be the last option.  

Det är denna slutsats som får mig att få ont i magen (vilken tur att jag fortfarande har kvar min mage). Den är alldeles för förhastad. Vad forskarna har gjort är att låta en ineffektiv form av kostbehandling – den som ger förbättring i snigelfart – tampas mot en metod där de mer eller mindre stympar patienternas förmåga att äta.

En orättvis kamp

Deltagarna rekommenderades en fettsnål kost, med hög andel långsamma kolhydrater. För mig som biokemist är det fullständigt ologiskt. Målet i studien är att patienterna ska få ett normalt blodsocker och samtidigt kunna sluta med sin blodsockersänkande medicinering. Ändå får de rådet att äta en kost som effektivt – vid varje måltid – höjer blodsockret.

Många studier visar att resultat blir bättre om personer med diabetes får rekommendationen att istället minimera mängden kolhydrater i maten, bland annat denna: The effect of a low-carbohydrate, ketogenic diet versus a low-glycemic index diet on glycemic control in type 2 diabetes mellitus. Inom loppet av bara ett halvår hade 95 procent av deltagarna dragit ner på eller helt slutat med sin medicinering.

Vi måste bort från det ineffektiva kostparadigmet

Jag ser framför mig hur gastric bypass-forskarna nu kommer bjudas in som talare på diverse diabeteskonferenser runt om i världen. Så sprider sig en felaktig bild där läkare kommer att tro att gastric bypass är den effektivaste vägen bort från diabetes.

Vi på Kostfonden för just nu förhandlingar med diverse olika parter för att kunna få till en stor och välgjord studie på kost vid typ 2-diabetes. Målet är att granska det ineffektiva kostparadigm som forskarvärlden bygger sin kunskap på. Det får inte fortsätta så här. Människor tar skada. En stor och välgjord vetenskaplig studie är enda vägen till förändring.

Här hittar du originalstudien: Gastric bypass surgery vs intensive lifestyle and medical intervention for type 2 diabetes: the CROSSROADS randomised controlled trial.


Faktakoll av SVT: ännu en lösryckt budskap om hur du ska äta

19 augusti, 2015

Det är dags att bryta semestern. Och jag gör det med en lätt suck. I går toppade SVT Vetenskap sin sajt med en studie som de påstår visar att den som vill gå ner i vikt ska minska på mängden fett i maten: Kroppsvikten påverkas mer av fett – Nyheter | SVT.se

Studien som de refererar till borde aldrig passera en vetenskapsjournalists filter. Den inkluderade futtiga 19 försökspersoner som fick gå på diet under korta sex dagar. Studien visar att de som åt mindre fett förlorade mest fettmassa. Det är också vad SVT slår upp. Tvärsäkert skriver man i ingressen: Vill du gå ner i vikt? I så fall är det effektivare att minska på mängden fet mat, än på mängden pasta eller ris, visar forskning.

Större och mer välgjorda studier visar på motsatsen

Det som gör mig frustrerad är att det finns större studier som är mer välgjorda och som har pågått under längre tid som visar på motsatsen. En av de bästa är denna: Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet. Den omfattar över 300 försökspersoner som har gått på diet i över två år. Viktkurvorna är nedan.

2008 Shai

Deltagarna fick äta en lågfettdiet (röd), en medelhavskost (orange) eller en lågkolhydratkost (blå). Du ser att lågkolhydratkosten gav en signifikant bättre effekt på den totala vikten. Den mängd fettmassa personerna gick ner uppskattade forskarna via hormonet leptin. Där syntes ingen signifikant skillnad mellan dieterna. Lågfettkosten var alltså inte bättre.

En annan liknande studie publicerades för nästan precis ett år sedan. Den inkluderade 120 personer som gick på diet i ett år. Här ser du skillnaden på vikten mellan lågfettkosten (hel linje) och lågkolhydratkosten (streckad linje):2014 Lågkolhydratkost har bättre effekt än lågfettdiet

I denna studie mätte forskarna specifikt nedgången i fettmassa. Efter ett år visade lågkolhydratkosten på en signifikant bättre effekt. Fettmassan hade minskat med 1,2 procent, till skillnad från lågfettkosten där fettmassan hade ökat med 0,3 procent.

När jag var på Skagens konstmuseum i somras såg jag en tavla målad av Peter Martensen, 2012, kallad Snow. Den fick mig att tänka på dagens vetenskap och vetenskapsjournalistik.

Snurrig vetenskap

Både forskare och journalister liksom slänger upp enskilda små vetenskapliga studier i luften. Sedan singlar resultaten ner i ett kaos, helt utan sammanhang. Alldeles för få granskar studiernas kvalitet eller tittar på vad som har gjorts tidigare. Att läsare – som är målgruppen för dessa lösryckta hälsobudskap – blir förvirrade, är inte konstigt.

Man pratar mycket om journalistikens kris idag. Men vem sjutton vill lyssna på journalister som inte skapar något sammanhang eller mervärde för läsaren?