D-vitaminexperimentet – januari bjuder på en överraskning

30 januari, 2017

D-vitamin januari

Det är så underbart att få experimentera igen. Jag saknar verkligen det från min tillvaro som forskarstudent – att designa experiment och försöka förstå kluriga resultat. Det som fick mig att lämna universitetsvärlden var absolut inte själva vetenskapen, utan alla maktstrukturer som man behövde förhålla sig till. Att kunna andas fritt är på något vis en viktig del av tillvaron.

Och det är ju enormt roligt när ett experiment inte går som man har tänkt sig. När jag inledde vinterns D-vitaminexperiment, tillsammans med företaget Werlabs, trodde jag att mina sommardepåer max skulle räcka till slutet av december. Döm av min förvåning när jag i förra veckan mätte D-vitaminet i mitt blod och insåg att det låg nästan lika högt som i december. Det har sjunkit från 61 nmol/L till 60 nmol/L. Därmed ligger värdet fortfarande över den gräns om 50 nmol/L som jag satte när jag påbörjade detta. Än så länge behöver jag alltså inte investera i några D-vitamintillskott.

Ett tips. Om du vill veta ungefär hur mycket du behöver äta av olika livsmedel för att få i dig dagsbehovet av olika vitaminer kan du kolla här: Dagsbehovet – en guide – ApoteketHade ingen aning om att pepparrot och broccoli innehåller mer C-vitamin än apelsiner och citroner, och att kakao är rikt på magnesium. Bokstavligen nyttig kunskap.

Ett tillägg: Inser att jag borde ha lusläst hela Apotekets dagsbehovsguide innan jag länkade till den. Till exempel visar guiden att man kan få i sig hela dagsbehovet av järn genom att äta 125 gram farinsocker. Det innebär ju INTE att man ska ha farinsocker som sin viktigaste järnkälla. Järnet är bra, men sockret illa för kroppen. När man väljer sin mat behöver man ta hänsyn till mer än bara vilken näring den innehåller. 


Julen sill och lax har haft god effekt på D-vitaminet i mitt blod

16 januari, 2017

D-vitamin december

D-VITAMINEXPERIMENTET – PART III. Julens feta fiskar har helt klart påverkat nivåerna, som sjönk mycket mindre mellan november och december, än mellan oktober och november. 

Som jag berättade i november har jag dragit igång ett experiment tillsammans med företaget Werlabs, som tillhandahåller blodanalyser via nätet. Eller hur man nu ska säga. Man gör ju inte själva blodanalysen via nätet, men man beställer den där. Sedan springer man iväg till någon av deras samarbetspartners (i mitt fall min vanliga vårdcentral) och tar själva blodprovet. När analysen är klar får man ett sms. Då går man in i sin nätbaserade journal och kollar resultatet.

Har tidigare ätit D-vitamin slentrianmässigt

I alla fall. Mitt mål är att ta reda på om jag verkligen behöver äta D-vitamintillskott under vintern. Många vintrar har jag slentrianmässigt tagit D-vitamin, främst för att jag vill undvika alla förkylningar som barnen släpar hem från skolan. Men i ärlighetens namn har jag inte märkt någon större skillnad av D-vitaminet. Därför blev jag nyfiken. Behöver jag, som under sommarhalvåret är ganska mycket i solen och gärna äter D-vitaminrik fisk, verkligen ta tillskott? Hur länge räcker mina D-vitamindepåer under vinterhalvåret?

I november gjorde jag en liten genomgång av vetenskapen på området. Läs här och här. Min slutsats är att om jag ligger över 50 nmol/L så borde jag vara på den säkra sidan.

Julens fisk har hållit nivåerna uppe

Experimentet visar att mina nivåer har sjunkit stadigt sedan sommaren. I slutet av september låg jag på 85 nmol/L och i slutet av november på 66 nmol/L. Mening var att jag skulle ta nästa prov före jul, innan jag hade ätit av all D-vitaminspäckad julmat. Mitt i julstöket knallade jag därför iväg till min vårdcentral och tog mitt prov, men det visade sig att Karolinskas datasystem hade fått spel den dagen. Alla prover tagna i hela Stockholm fick göras om (man undrar lite över kostnaden för det…)

Alltså blev det inget prov före jul. Istället tog jag det den 28 december. Och då hade jag ätit massor med sill och rökt lax under juldagarna. Det syns tydligt på D-vitaminnivån i blodet, som inte alls hade sjunkit lika mycket som tidigare. Det landade på 61 nmol/L. Godkänt alltså.

Och vet ni. Jag har faktiskt inte haft en enda förkylning sedan slutet av september. Däremot fick jag årets influensa dagen efter decemberprovet. Akta er för den. Den är ruggig och ett skäl till att rapporten om detta prov har dröjt.

Snart är det dags för januariprovet.


GOD JUL

23 december, 2016

pepparkakshus

Min man köksdesignern har varit i farten. Pepparkaksdeg är ett fantastiskt byggmaterial. Med detta kära bloggläsare önskar jag er en riktigt fin jul. Njut av god mat och härliga promenader!


Hjärtsvikt – kan socker förklara varför sjukdomen ökar?

16 december, 2016

Gurk. Urk. Och Hua. Det är sällan jag blir rent illamående när jag läser forskningsartiklar. Det torra språket brukar knappast röra upp några känslor. Men idag. Fy sjutton. Det handlar om hjärtsvikt och socker.

Hjärtsvikt ökar kraftigt, även bland unga. Och innan vi går vidare vill jag klargöra problematiken. Det finns inga bra behandlingar. I den form som ökar mest blir hjärtat stelt och orkar inte pumpa ut blod i kroppen. Prognosen är sämre än för många cancersjukdomar.

Fruktos förstör hjärtmuskelcellerna

Nu har forskare en tes som kan förklara varför hjärtat stelnar. Det är en lång och lite krånglig historia, men i korthet går det ut på att personer med bukfetma, prediabetes och typ 2-diabetes (cirka en miljon människor i Sverige) har hjärtmuskelceller som inte längre kan ta upp glukos från blodet. Normalt använder de glukos som energikälla, men nu får de energibrist.

Det leder till att hjärtmuskelcellerna istället börjar suga upp fruktos. Ni som har läst Det sötaste vi har vet att fruktos finns i vitt socker. Normalt ska levern ta hand om den fruktos vid äter – det är en reaktiv molekyl som är skadlig för kroppen. MEN. När vi äter så mycket sötsaker som vi gör idag finns en risk att fruktosen smiter förbi levern och ut i blodomloppet.

De utsvultna hjärtmuskelcellerna börjar alltså suga upp fruktos från blodet. De behöver energi och nöden har ingen lag. Men när den reaktiva sockerarten kommer in i cellerna, klistrar den sig fast på olika proteiner och förstör deras funktion. Det skapas något som kallas för Advanced Glycation End Products (kapitel 18 i Det sötaste vi har). Detta är början på slutet för hjärtmuskelcellerna. I längden klarar de inte av angreppen från fruktos och dör. Forskarna bakom artikeln går så långt att de kallar fruktos toxiskt för hjärtmuskelcellerna. Förra året hittade forskare också en stark koppling mellan en hög konsumtion av sötad dryck och risk att utveckla hjärtsvikt.

Mänskligt lidande och svindlande kostnader

Om ni undrar varför jag blev så illa berörd, är det för att jag nyligen träffade en person som jag gillar väldigt mycket. En omtänksam, skön och underbar person som dessutom har en superskarp hjärna. Nu höll han sig i ett bord när vi pratade. Hjärtat mår inte så bra längre. Det är svagt och han har svårt med balansen.

Det är så ledsamt. Samtidigt blir jag heligt förbannad. Vi är så grymt naiva när det gäller sockret. Vem vill ha ett svagt hjärta när man just har blivit pensionär? Och vet ni vad hjärtsvikt kostar samhället? Cirka tre miljarder kronor varje år. Det är 2 procent av sjukvårdsbudgeten. Så påstår man att det inte behövs någon sockerskatt.

Ps. Missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Om alla ni minst 1 500 personer som läser detta röstar, får vi julgåvan. Följ länken: Bilias julgåvaLeta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Vi ligger på nästa sista sidan (just nu sid 7). Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. 


Ny statistik: vi konsumerar allt mindre socker

13 december, 2016

Jordbruksverket har i dagarna släppt 2015 års konsumtionsstatistik för olika livsmedel. Trenden pekar mot en nedåtgående sockerkonsumtion. Myndigheten har också reviderat gamla siffror på sockerkonsumtion eftersom statistiken har varit bristfällig. 

Svensk sockerstatistik har varit full av luckor, något du kan läsa om i Ett sötare blod och tidigare inlägg här på bloggen. Statistiken har bland annat utelämnat nyare former av sockerarter, som glukos-fruktossirap och glukossirap. Men i konsumtionsstatistiken för 2015, som har släppts i dagarna, har Jordbruksverket uppdaterat siffrorna för sockret. De skriver om arbetet här: Vår sockersöta statistik | Jordbruket i siffror

Vi får i oss allt mer socker från juice

Efter Jordbruksverkets bearbetning är sockerstatistiken mer komplett, men vissa källor till socker saknas fortfarande. Livsmedelsindustrin sötar även mat med koncentrerad juice, bland annat spädbarnsmat. På så vis kan industrin skriva ”inget tillsatt socker” på produkten, men ändå göra den söt.

Dessutom dricker vi allt mer fruktjuice. I Jordbruksverkets statistik redovisar man ”Saft och juice av köksväxter, frukter och bär, naturlig, även koncentrerad”. Konsumtionen har ökat från 3,7 kg per person år 1960 till 23,5 kg år 2015.

WHO menar att juice ska räknas till fritt socker och att vi – för hälsans skull – behöver minska konsumtionen av sådant socker också.

Ett steg i rätt riktning för statistiken alltså – men än finns mycket kvar att göra innan vi har full koll på hur mycket socker svensken egentligen konsumerar.

En sak till: missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Vi ligger nu på tredje plats. En klick från dig betyder mycket! Följ länken: Bilias julgåva. Leta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Sist jag tittade låg fonden på sidan fem. Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. (Har du röstat tidigare? Kostfonden har blivit inlagd flera gånger i listan på organisationer och då har Bilia tagit bort dessa – rösta därför igen så att din röst säkert finns med!)