Hur trovärdig är Ett sötare blod?

22 november, 2013

Jag har fått en fråga om Ett sötare blods trovärdighet. En läsare menar att han är osäker på om han kan lita på den eftersom ingen tung forskare står bakom boken. Efter att boken gick i tryck, tänkte jag på att det nog var dumt att jag aldrig berättade att alla de tunga forskare som är omnämnda i boken har fått läsa och granska allt som står om dem och deras forskning. Oftast, i mån av tid, har de också granskat hela kapitlet. En del forskare är engelskspråkiga. Dessa kapitel har jag översatt för granskning. Kapitel fyra, som handlar om kroppens blodfetter, har granskats av Ronald Krauss, en av världens främsta fettforskare. En diabetesläkare har också granskat bokens sex första kapitel.

En stor del av alla fakta är  baserade på de hundratals forskningsartiklar som jag har läst. Innan boken gick i tryck, lusläste jag varenda faktapåstående i boken och kollade att jag hade stöd för det jag påstår. Alla de viktigaste referenserna finns längst bak i boken. Många av dem kommer från de högst rankade vetenskapliga tidskrifterna, eftersom detta har varit viktigt för trovärdigheten. När jag gör tolkningar, har jag varit väldigt noga med att skriva det.

En forskare är bara expert inom sitt eget område

Innan jag började arbetet med boken funderade jag också på att skriva tillsammans med en duktig forskare. Problemet är att forskare bara är experter inom sitt eget området. En sådan bok hade aldrig kunnat omfatta allt från hjärt-kärlssjukdom och cancer, till förtidig pubertet, demens och magproblem. Del III i boken, ”Socker – ett gödsel för kroppen”, är exempelvis en syntes av en myriad av forskningsområden. Den delen behövde flera former av expertis. En specialist på polycystiskt ovariesyndrom, kan inget om Laron syndrom. Sist men inte minst har jag ofta intervjuat mer än en forskare för att få en oberoende bild. Detta är en journalistisk granskning och jag har inte velat sitta i knät på en enda forskare. I exempelvis kapitlet om magen har jag med fem olika experter som alla ger samma bild (och som alla har fått granska texten).


5-2 i fotboll och en fråga om 5:2

10 september, 2013

Vi spelade fotboll i helgen med barnen.

Min son: vad står det?

Jag: 5-2

Min son: Jaaaaa! Jag leder med 5:2-dieten.

Om IGF-1 och 5:2-dieten

Apropå detta fick jag just en fråga från en läsare om 5:2-dieten och tillväxtfaktorn IGF-1. Jag har inte läst Michael Mosleys bok själv, men jag såg inslaget i Vetenskapens värld i våras. Han förmedlar en bild där höga halter av tillväxtfaktorn IGF-1 i blodet ökar risken för att cancerceller ska få grepp i kroppen. 5:2 dieten sänker halterna av IGF-1 och skyddar därmed mot cancer, menar Mosley. Riktigt så enkelt är det dock inte. Faktum är att kroppens tillväxtsystem är galet komplext.

Egentligen är det inte totalnivåerna av IGF-1 i blodet som är det intressant, utan hur mycket i fritt IGF-1 som finns. Tillväxtfaktorn IGF-1 sitter oftast kopplat till proteiner som bromsar tillväxten. Det finns flera olika sorters tillväxtbromsar. Den som är mest intressant heter IGFBP-1 (ååå alla dessa förkortningar inom biologin, de krånglar till allting). Nivåerna av tillväxtbromsen IGFBP-1 regleras av det blodsockersänkande hormonet insulin. När insulin går upp, går halterna IGFBP-1 ner. Det här får en direkt effekt på mängden fritt IGF-1 i blodet. Det är  den fria formen av IGF-1 som stimulerar cancerceller att växa.

Tillväxtbromsen slår till med en lågkolhydratdiet

Äter du mycket kolhydrater, ökar du alltså halterna av den fria tillväxtfaktorn. Den som fastar två dagar i veckan, men slänger i sig en massa godis resten av veckans fem dagar, kommer därför få en relativt dålig effekt på risken för cancer. Kombineras fastan däremot med en lågkolhydratdiet, blir effekten mycket bättre.

Ett sötare blod kan du läsa om hur mycket socker och snabba kolhydrater i kosten kan påverka allt ifrån nyföddas vikt, till en för tidig pubertet och akne.


Fråga: Hur nyttiga är bönor, linser och kikärtor egentligen?

8 september, 2013

Efter föredraget i Göteborg för ett par veckor sedan, fick jag in följande fråga: ”Jag har på senare tid blivit mer intresserad av mat och träning och då jag äter mycket vegetariskt undrar jag hur nyttigt det egentligen är med bönor och linser? Det är ju ändå en hel del kolhydrater i dem. Kikärtsmjöl är något som jag använder mer och mer för att byta ut vetemjöl i olika recept. Funkar klockrent!”

Svar: kikärter, bönor och linser är mycket bättre än mjölmat

Bönor och linser är bra för en frisk kropp. De innehåller vitaminer och spårämnen. De kolhydrater som finns i bönor och linser är mestadels stärkelse, som enbart består av glukos. När det gäller utveckling av den farliga bukfetman och typ 2-diabetes, är fruktos (som finns i vitt socker) en mycket större bov. Den sockerarten leder lättare till en skadlig fettbildning i levern.

Den stärkelse som finns i bönor, linser och kikärtor, bryts också långsamt ner i kroppen. Blodsockertoppen blir därför låg. Om du tränar bränner du dessa kolhydrater i dina muskler. Om du däremot hade haft typ 2-diabetes, skulle svaret ha blivit lite annorlunda. För personer med diabetes kan även bönor och linser ge en onormal blodsockerstegring. Bönor och linser är visserligen mycket bättre än vitt bröd och ris för en diabetiker, men sämre än till exempel broccoli och blomkål med olivolja på (sett ur ett strikt blodsockerperspektiv).


Vilken tårta!

3 september, 2013

Frukttårda de luxeDen här fantastiska bilden fick jag från Jennie, apropå inlägget nedan. Hon har tagit barnkalasandet till en ny nivå! I botten har hon en vattenmelon där skalet är bortskuret. Bokstäverna fick hon fram med hjälp av alfabetet i metallformar. De består av  honungsmelon. Ett tips är att börja med ganska tjocka skivor. Bokstäverna sitter fast med tandpetare.

Tårtan imponerade på barnen. Det blev en sådan strykande åtgång att de fick hacka resterna av den inköpta frukten för att det skulle räcka till alla.

Innehåller inte också frukt mycket socker?

När jag skrev förra inlägget var det läsare som undrade om inte även frukt innehåller mycket socker. Vad som är mycket socker, beror på vem man är. Barn som rör på sig och springer kan absolut kalasa på frukt. Frukt är otroligt mycket bättre än kakor och godis. Faktum är att det krävs minst nio äpplen för att man ska få i sig lika mycket socker som det finns i en 200 grams gelegodispåse (läs Gott & Blandat). Barn rör på sig och det socker som finns i frukten, bränns i deras muskler. En person med typ 2-diabetes kan däremot få höga blodsocker av ett enda äpple.

Däremot kan man ju alltid servera lite grädde smaksatt med äkta vaniljpulver, om man vill att det ska mätta mer och bli extra kalasigt.


Fråga: Hur påverkar LCHF egentligen kroppen i längden?

21 maj, 2013

En läsare har hört av sig och undrar om det här med lågkolhydratdiet verkligen kan vara bra i längden. Ett sötare blod fick henne att tappa sugen på kolhydrater och hon och hennes man la om kosten för sju veckor sedan. De tycker att maten är god och båda har gått ner i vikt. Men att äta mer fett känns ändå konstigt. Så här står det:

”Jag anser mig vara frisk förutom högt blodtryck och övervikt. Annars mår jag bara finfint och jag älskar att träna. Min man mår också bra förutom en ganska rejäl övervikt med stor mage. Vi har aldrig haft problem med något sockervärde.

Mitt problem är att jag ibland ändå blir så himla orolig. Är det verkligen bra att äta så här i längden? Läser ibland om att personer som har ätit så här en längre tid får problem med att tåla kolhydrater överhuvudtaget, som typ diskussionen som man kan hitta här: http://forum.kostdoktorn.se/topic/507-insulink%C3%A4nslighet-och-lchf/. Det är nog fler än jag som är lite fundersamma. Har du något att säga om det här?”.

Mitt svar: kroppen anpassar sig till mindre socker

Länken du skickade till kostdoktorns forum innehåller en fråga om man kan börja reagera sämre på hormonet insulin av att äta mindre kolhydrater. Det finns inga vetenskapliga studier på detta, så jag kan absolut inte säga någonting säkert. Men väldigt mycket forskning kopplar samman bukfett med att man reagerar sämre på insulin. Går du ner i vikt, förbättrar du mycket sannolikt också din insulinkänslighet. Får du dessutom upp ditt goda HDL-kolesterol, är det ett gott tecken på att allting går åt rätt håll.

En annan fråga i diskussionstråden handlar om magen och kolhydrater. Många magar mår bättre när de inte utsätts för så mycket kolhydrater. I Ett sötare blod refererar jag till fem magexperter som förklarar varför det blir så. MEN. En del upplever att det gör värre ont än någonsin tidigare, när de sedan är bortbjudna eller går på restaurang och då äter lite kolhydrater igen. Kan en lågkolhydratdiet göra att man får mer magbesvär?

Svaret på kort sikt är ja. Det finns forskning som tyder på att när du till exempel inte äter lika mycket vitt socker längre, nedreglerar tarmarna sin förmåga att ta hand om fruktos (som ju är en del av vitt socker). Kroppen anpassar sig helt enkelt till vad du äter. Äter du inte en massa fruktos, kommer kroppen inte lägga energi på att hålla det systemet uppe. Äter du sedan plötsligt en stor dos fruktos, kommer tarmarna inte klara av att ta hand om det. Sockret fortsätter då genom tarmsystemet och föder alla bakterier där. Det leder till all sköns magproblem med en massa gaser och annat.

Men kroppen är inte sämre än att den kan anpassa sig tillbaka. Börjar du äta fruktos igen, kommer den sätta igång sitt system för detta. Jag har inte tagit reda på om detta även gäller sockerarten glukos, som ju finns i både vitt socker och i stärkelse. Men jag skulle gissa att samma sak gäller här. Om du vill börja äta kolhydrater igen, ska du kanske därför stegvis anpassa kroppen så att den blir beredd.

Det är värre med fett på magen än fett i maten

När du frågar ”Är det verkligen bra att äta så här i längden?” gissar jag att det handlar om fett och blodfetter. Om du är orolig för blodfetterna föreslår jag att du går till läkaren och mäter dem. Be läkaren att titta på kvoten mellan det onda LDL-kolesterolet och det goda HDL-kolesterolet. Det goda kolesterolet tar nästan alltid ett ordentlig hopp uppåt när man lägger om dieten och det är bra. Om läkaren, som många läkare gör, istället tittar på totalkolesterolet kan det bli högt just för att det goda kolesterolet går upp. Men då tolkar de ett högt gott kolesterol som något dåligt. Jag har personligen svårt att förstå varför vården gör så. Det är helt förvirrat. Därför är det viktigt att ha koll som patient. Det finns en faktaruta i kapitel 4 av Ett sötare blod där du får tips om vilka blodfetter du ska titta på och hur du ska tolka dem. Läs på innan du går till läkaren och be hen att framför allt fokusera på HDL-kolesterolet och kvoten mellan LDL/HDL.

Vill du inte dra ner så mycket på kolhydraterna, kan du alltid äta en GI-diet. Då äter man långsammare kolhydrater som quionoa, bulgur, råris och riktigt fullkornsbröd. Men då ska det verkligen vara hela korn i brödet.

Att ni har gått ner i vikt är annars ett gott tecken. Bukfett förkortar generellt livet. Det finns idag ingen forskning som visar att det skulle vara farligt att ha fett i maten. Läs de tre citaten högst upp i kapitel 3 av Ett sötare blod. Det är direktcitat från den senaste vetenskapliga litteraturen. Det finns ingen koppling mellan mättat fett i maten och hjärtinfarkt. Däremot finns det starka kopplingar mellan bukfett och hjärtinfarkt.

Det är alltså värre att ha fett på magen än fett i maten.