Läsare: är piggare men fick mensen tillbaka. Varför?

15 maj, 2013

Nyligen fick jag mejlet nedan från en läsare. Hon är 56 år gammal och har inte haft mens på sju år. Men efter kostomläggning till lågkolhydratdiet kom den plötsligt tillbaka. Detta är ingenting som jag personligen har läst om (se mitt svar nedan). Men jag vet ju att ni alla bloggläsare kan mycket. Är det någon av er som har hört talas om något liknande? Här är mejlet:

”Jag äter LCHF sen sju veckor tillbaka och mår jättebra av det! Mina ständiga magbesvär (med ont i magen mer eller mindre jämt, förstoppning, spänd svullen mage mm) försvann dag två! Bara det fick mig att fortsätta. Har gått ner fyra-fem kilo (till 60) och det som verkar ha försvunnit är fettet runt magen. Det får mig också att fortsätta! Jag äter inte överdrivet mycket fett men mycket mer än tidigare och är angelägen om att inte äta socker eller för mycket andra kolhydrater. Magen känns mjuk och mild, jag känner mig mer vital både fysiskt och psykiskt. Kände mig tidigare ofta väldigt låg, men också det har förändrats till det bättre. Bara bra alltså!

Det som dock har fått mig att fundera är att mina bröst för ca tio dagar sedan började ömma och kännas större. Kände mig som på den tiden jag hade mens eller till och med som när jag väntade barn. Och nu i helgen fick jag till min stora förvåning mens! För första gången på sju år. Det verkar hända saker med östrogenet i kroppen, kanske är det det som gör att jag känner mig så vital, att magen fungerar så bra och att bukfettet smälter bort. Men är det bra? Jag äter östrogen mot mina klimakteriebesvär och har nu precis minskat dosen till hälften. Men känner mig så klart lite fundersam över vad det är som händer i kroppen och om jag borde gå till min gynekolog. Har du hört talas om något liknande?”

Mitt svar:

”Vad roligt att du mår bättre! Jag kan inte tänka mig annat än att det är bra för dig att få bort bukfettet. Att du känner dig piggare är också ett tecken på att din kropp är mindre inflammerad.

Jag vet inte om lågkolhydratdiet kan påverka menstruationen. Det kan vara en ren slumpt. Samtidigt har du genom kosten sänkt insulinnivåerna i kroppen. Det kan påverka äggstockarna så att de producerar mindre manligt könshormon (se den del av Ett sötare blod som handlar om tillväxt och polycystiskt ovariesyndrom). Kanske kan det ha kickat igång mensen? Om jag var du skulle jag söka en gynekolog och fråga vad hon eller han tror.”

Är det någon annan läsare som har liknande erfarenheter?


Fråga från läsare: vilka fetter ska man använda?

5 maj, 2013

Denna fråga har inkommit från en läsare: ”Av alla fetter, vilka ska man välja för matlagning och bak? Flytande becel/margarin, flytande smör/rapsolja eller fast smör i de former som finns laktosfritt det vill säga bregott eller Carlshamns margarin på raps?”

Svar: undvik lättmargarin och omega-6-rika oljor

Lättmargarin innehåller generellt mycket omega-6. Det finns studier som kopplar ett högt intag av omega-6 till en ökad risk för bröstcancer. Från omega-6 tillverkar kroppen ämnen som driver inflammation. Personligen har jag valt att inte äta lättmargarin, eftersom det finns många frågetecken kring dessa. I solrosojla och majsolja finns också mycket omega-6.

Annars använder jag det fett som gör att maten smakar godast: smör, kokosfett (ekologiskt ohärdat, ej härdat kokosfett som säljs i silvriga paket), bregott, olivolja eller rapsolja. När jag steker använder jag nästan alltid mättade fetter, eftersom de klarar värmen bra. Många menar att känsliga fleromättade fetter som rapsolja förstörs när de hettas upp. Samtidigt steker man tydligen sina grönsaker i rapsolja på Okinawaöarna, där människor blir äldst i världen. Men då är värmen låg.


Läsarfråga: vilken form av socker är bäst och vilken är sämst?

1 maj, 2013

En läsare har hört av sig och undrar: Av alla olika former av socker, vad är bäst och vad är sämst? Sirap, vitt socker, honung, sorbitol, xylitol, stevia?

Svar: socker som socker

När det gäller sirap, vitt socker eller honung, är alla lika illa för kroppen. Det finns tyvärr inga genvägar här. Alla innehåller en kombination av sockerarterna glukos och fruktos. I Ett sötare blod kan du läsa om hur denna kombo gör att levern börjar tillverka fett från fruktos. Det leder till den blodfettrubbning som är kopplad till bukfetma och typ 2-diabetes: ett lågt gott HDL-kolesterol, höga triglycerider och små onda LDL-kolesterolpartiklar.

En annan läsare har också frågat om kokossocker. Men samma sak gäller där. Skillnaden är bara att man har renat fram socker från kokos istället för från till exempel sockerbetor. Det spelar ingen roll vilken ursprungsväxten är. Socker som socker. Dessutom verkar kokossocker, om jag har förstått saken rätt, innehålla mer fruktos än vanligt vitt socker. Det ger extra hög fettproduktion i levern. När fruktos tas upp av levercellerna bildas också urinsyra i kroppen. Urinsyra kan bilda kristaller i lederna och ge gikt. Personer som har gikt ska hålla sig borta från fruktos.

Om jag ändå måste rangordna dem skulle jag nog, kanske, sätta honung snäppet ovanför de andra. Honung innehåller ändå andra substanser, bland annat virus- och bakteriedödande ämnen. Men om det egentligen ger någon effekt är svårt att säga. Det är i alla fall inget man ska äta dagligen eller i stora doser.

När det gäller andra sötningsmedel som sorbitol, xylitol och stevia är jag dåligt påläst. En del personer verkar kunna bli ganska dåliga i magen av dem. Hur de påverkar kroppen i längden är det nog ingen som vet. Om man äter sötningsmedel någon gång då och då är det säkert helt okej, men personligen skulle jag inte äta dem dag ut och dag in, år efter år.

Mitt råd är att vänja sig av vid söta smaker. Det finns så mycket annat gott att äta. För mig dröjde det något år, men sen upptäckte jag plötsligt att bullar och kakor inte smakar gott längre. Kanske är detta färgat av att jag har tillbringat ganska många timmar med att läsa forskningsrapporter om hur höga blodsocker skadar kroppen. Men det är ändå något jag aldrig trodde att jag skulle uppleva.

Vill du bli av med ett sockersug? En och annan läsare vittnar om att Ett sötare blod ger viss motivation att sluta äta socker.


Läsarfråga: Hur bra är egentligen det goda HDL-kolesterolet?

22 april, 2013

En läsare har hört av sig och undrar över vilken roll det goda HDL-kolesterolet spelar i kroppen. Så här lyder frågan: ”Först förstod jag det som att det är viktigt att få upp HDL eftersom det ”skyddar” mot ett högt ont LDL-kolesterol, och att man kan få ett högre HDL genom kosten. Men så i faktarutan på sidan 63 verkar det som att HDL inte är så skyddande och att LDL inte påverkas så mycket av kosten. Vad har jag missat där?”

Svar: HDL-kolesterolet är ett mått på inflammation

Forskarvärlden är också förvirrade över effekten av det goda HDL-kolesterolet. Epidemiologiska studier (där man mäter nivåerna och sedan följer hur många som dör i hjärtinfarkt) visar att ett högt gott HDL-kolesterol är starkt kopplat till en lägre risk för hjärtinfarkt. Personer med metabolt syndrom och typ 2-diabetes, som löper en högre risk för hjärtinfarkt, har också generellt ett lågt HDL-kolesterol. Läkare har därför trott att HDL-partiklarna rensar blodkärlens väggar från skadliga kolesterolavlagringar.

MEN. När forskare har lyckats höja det goda HDL-kolesterolet med läkemedel har de inte fått någon effekt på risken för hjärtinfarkt. Ett genetiskt högt HDL-kolesterol, verkar inte heller spela någon större roll.

Förklaringen, tror jag, är att HDL-kolesterolet inte alls har någon skyddande effekt i kroppen. Det är bara ett mått på hur mycket socker och andra snabba kolhydrater vi äter och hur mycket inflammation vi har i kroppen. Personer som har metabolt syndrom och som samtidigt äter mycket socker och snabba kolhydrater, får generellt ett lågt HDL-kolesterol och de har samtidigt en pågående inflammation i kroppen. Dessa två korrelerar med varandra, som man säger på forskarspråk. Alltså kan man använda HDL-kolesterolet som ett surrogatmått på inflammation. Sedan är det inflammationen som är farlig. Den eldar på immunförsvaret och åderförkalkningen.

Storleken på LDL-partiklar är viktig

Totalnivåerna av det onda LDL-kolesterolet sjunker om du byter smör mot till exempel olivolja. Om detta har någon större påverkan på risken för hjärtinfarkt är däremot mera tveksamt. Byter du smör mot snabba kolhydrater eller socker, händer nästan ingenting med totalnivåerna LDL-kolesterol. Däremot blir partiklarna mindre till storleken (läs mer i boken). Den förändringen är farlig för hjärtat.

SLUTSATS. Drar du ner på socker och snabba kolhydrater stiger ditt goda HDL-kolesterol och det är ett bra tecken. Det tyder på att inflammationen i kroppen har minskat. Dessutom ökar generellt storleken på LDL-kolesterolpartiklarna. Det är också bra. Små partiklar är kopplade till hjärtinfarkt.


Hur mycket socker kan vi äta utan att bli sjuka?

9 april, 2013

Nyligen fick jag ett mejl från en person som undrade hur mycket socker vi kan äta utan att bli sjuka. Den frågan är svår att svara på. Om man rör på sig ordentlig är det helt okej att äta en del socker och snabba kolhydrater. Då kommer musklerna suga upp och förbränna det. Men det är svårt att säga exakt var gränsen går. Det är så individuellt. Vissa personer är också mer genetiskt känsliga än andra. Gränsen är helt enkelt olika för olika personer. Jag tycker att man ska experimentera med sig själv. Sluta med allt socker och dra ner kraftigt på kolhydraterna, framförallt alla snabba, under någon månad. Känn efter hur du mår och avgör efter detta hur du vill äta.

Vi borde äta maximalt 18 kilogram socker per person och år…

Men frågan fick mig ändå att räkna ut hur mycket socker vi kan äta per person och år om vi skulle följa Livsmedelsverkets rekommendationer. Myndigheten rekommenderar att max tio energiprocent ska komma från socker. Låt oss säga att vi äter runt 2000 kcal per dag. Då får max 200 kcal vara socker. Socker innehåller ungefär 4 kalorier per gram. Vi borde alltså äta max 200/4=50 gram socker per person och dag. Det blir 50*365≈18 kg per person och år.

…men vi äter 48 kilogram

Enligt Jordbruksverkets statistik äter vi idag cirka 35 kilogram vitt socker per person och år (faktiskt hela 10 kilogram mindre än år 2000). Utöver detta äter vi sockerarter som glukossirap och fruktossirap. Hur mycket, är det egentligen ingen som vet. Men när jag skrev Ett sötare blod fick jag ungefärliga siffror från Jordbruksverket. Konsumtionen av ”annat socker” har sedan år 2000 gått ner från 16 kilogram till 13 kilogram. Vi äter alltså totalt cirka 35+13=48 kilogram socker per person och år.

Dessa 48 kilogram är ett genomsnitt för hela befolkningen. Men 20 procent av befolkningen är barn. Låt oss säga att hälften är under 10 år och att barnen i genomsnitt äter 1500 kalorier per dag. Dessa barn får då äta max 14 kilogram socker per person och år, eller 38 gram per dag.

Varför reagerar inte Livsmedelsverket?

Ett överslag säger att vi borde dra ner vår sockerkonsumtion till ungefär en tredjedel av vad den är idag.

Med tanke på denna kraftiga överkonsumtion av socker, är det lite förvånande att Livsmedelverket inte sätter ner foten. Vi är inte ens i närheten av att följa deras rekommendationer.