Cancer – utveckling i snigelfart när företagen saknar intresse

16 juni, 2016

Different colored tablets on a white background close

Idag har The Guardian en riktigt bra artikel om läkemedel som skulle kunna fungera mot cancer, men där utvecklingen går i snigelfart eftersom patentet på läkemedlen har gått ut: The cancer drugs in your bathroom cabinet | Science | The GuardianDet handlar om billiga dussinläkemedel, som aspirin och metformin. Väldigt mycket talar för att dessa bromsar utvecklingen av cancer. Aspirin dämpar farlig inflammation och metformin sänker blodsockret. Men eftersom läkemedlen är gamla finns inget kommersiellt intresse för företagen att utforska några nya användningsområden.

Patent är viktigare än effekten på patienter

Detta problem är något som jag skrev en del om innan jag började granska våra kostråd. Det spelar ingen roll om en behandling kan hjälpa tusentals cancerpatienter (för att inte säga miljontals) – ska läkemedelsbolagen satsa på något måste de kunna räkna hem sina investeringar. Då krävs ett patent. När patentet har gått åt, måste behandlingarna istället utvecklas av forskare i det offentligt finansierade systemet. Där råder dels en brist på pengar, dels en brist på förmåga att driva stora kliniska prövningar.

Och då går utvecklingen så oändligt långsamt. Det kliar i kroppen bara jag tänker på de snedvridna ekonomiska drivkrafterna i det medicinska innovationssystemet (fint ord – jag skriver det bara för att få trovärdighet). Här är några artiklar från 2009 i DN Ekonomi om just detta problem: Dyrt test stoppar billig prostatakurCellgifter i låg dos ny metod mot cancer och Brist på pengar hindrar forskare.

Brist på kommersiellt intresse drabbar även kosten

Dessvärre är det samma mekanismer som hämmar utvecklingen av nya kostbehandlingar. Även detta skrev jag om i DN Ekonomi när det begav sig: Personliga kostråd kan ge billigare diabetesvård. Så här säger diabetesläkaren Christian Berne i artikeln: Hade den här forskningen [kostforskningen alltså, min kommentar] fått lika mycket pengar som läkemedelsföretagen satsar på ett enda preparat, då skulle vi kunna avgöra vilken kost som är bäst och vilka alternativ som kan vara lämpliga på kort och lång sikt.

Tänk – det är sju år sedan. Sedan dess har inga stora studier initierats på området. Det är faktiskt helt galet.

Men vet ni vad. Nu finns Kostfonden. Vi ska ta mig sjutton vända allt detta. I alla fall när det gäller kostbehandlingar.


Debatten kring fett har vaknat i Storbritannien

24 maj, 2016

fett

Under många år har varningarna för fett debatterats här i Sverige. Nu verkar debatten även ha vaknat i Storbritannien. Igår släppte en ideell organisation, National Obesity Forum, en rapport där de kritiserar det officiella rådet att begränsa mängden fett i kosten. Det har haft ”disastrous health consequences” menar organisationen, vilket blev en toppnyhet i landet: Official advice on low-fat diet and cholesterol is wrong, says health charity.

Representanter för Public Health England var inte sena att svara. De menar att det är oansvarigt och potentiellt dödligt att rekommendera en kost med mer fett i: Advice to eat more fat ‘irresponsible’. De menar också att deras kostråd är baserade på tusentals studier. 

Tusentals studier – men ingen är bra

Plötsligt fick jag en déjà vu. Under den tid jag har granskat kostforskningen har många forskare kört med dessa tusentals studier. Dessvärre håller alla en för låg kvalitet. Det finns inte en enda randomiserad kontrollerad klinisk prövning som visar att mättat fett är farligt för hälsan för oss kvinnor. Den senaste forskningen visar också att det saknas bevis för att mättat fett skulle vara farligt för män.

Sanningen är att nutritionsvetenskapen är outvecklad. Inom området har det blivit kutym att ge miljontals människor kostråd på något som egentligen bara är vetenskapliga hypoteser. De data man ger kostråd på, skulle aldrig duga för att exempelvis godkänna ett läkemedel. Läs mer på Kostfondens sajt om behovet av att höja de vetenskapliga kraven på offentliga rekommendationer. Läkemedelsområdet genomgick en vetenskaplig kravhöjning efter skandalen med Neurosedyn. Det är dags att kostområdet genomgår samma förändring.


Mina finfina blodfetter efter tio år på lågkolhydratkost

17 maj, 2016

För snart tio år sedan gjorde jag slut med alla nyckelhålsmärkta lågfettprodukter. Då hade vi haft ett nära förhållande i över 15 år. Men så träffade jag GI-kosten, som  övertygade mig om att mina graviditetskilon skulle försvinna om jag övergav den söta lättyoghurten till frukost och istället åt fetare och mindre blodsockerhöjande mat. Jag var tveksam (vem vill vara otrogen?), samtidigt har alltid feta och lagrade ostar attraherat mig (ost med 17 procent fett saknar helt enkelt sting).

Sagt och gjort. GI-kosten och jag blev ihop. Alla sötsaker och vita kolhydrater (vitt bröd, pasta och ris) rök från min tallrik och den fylldes av mer fett, grönsaker, bulgur och quinoa. Nyckelhålet grät, men för mig gick det bra och GI-kosten höll vad den lovade. Jag åt mig mätt och tappade i vikt.

Hur kan jag ens ha gillat nyckelhålet?

Sedan började jag granska vetenskapen bakom våra kostråd. Först då insåg jag hur dåligt mitt förhållande med de nyckelhålsmärkta produkterna egentligen hade varit. Hur kunde jag ens ha gillat dem?

Efter det har mycket grädde flutit under broarna. Faktiskt så mycket att jag har börjat tröttna på både grädde och créme fraîche, men vi bråkar sällan och det känns som om de fortfarande är mycket snälla mot mig. Men vad vet jag – utan att ha mätt mina blodfetter?

Mitt första blodfettstest

Som frilansare har jag inte tillgång till någon flashig företagsvård. Ingen har erbjudit mig någon hälsokontroll, men för några veckor sedan käkade jag lunch med företaget Werlabs som säljer hälsokontroller och blodanalyser på nätet. Jag bjussade på lunchen eftersom vi med mina förbetalda kuponger kunde smita förbi den superlånga kön. Som tack bjöd de på en blodanalys (mycket förmånlig deal).

I måndags morse var det dags. På fastande mage begav jag mig i väg till närmsta laboratorium (som fanns på min ordinarie vårdcentral). Det var inte ens fem minuters väntetid. Personalen tog min legitimation och fick upp remissen på datorn (sjukt smidigt). Ett snabbt nålstick och så var flera rör fyllda med blod.

Efter bara några timmar fick jag ett sms. Proverna var redan analyserade. Nervös loggade jag in på min elektroniska journal. Tänk om om allt jag har skrivit i Ett sötare blod är fel? Tänk om jag skulle behöva bryta upp från mitt lyckliga liv och tvingas bli ihop med den modifierade stärkelsen igen?

Direkt letade jag upp det onda LDL-kolesterolet; det som många läkare säger ska bli farligt högt om man – som jag – har en romans med fullfettprodukter. Så här såg det ut (mina värden är i det gröna fältet – referensvärdena är till höger):

blodfetter

Bättre bekräftelse på att mitt nuvarande förhållande skyddar mot hjärt-kärlsjukdom kan man knappast få. För er som vill ha en djupgående analys av blodvärdena, följ denna länk. Till er andra vill jag bara säga: egentligen tror jag inte att det är smöret och grädden som har gett mig dessa fina blodvärden. Det viktiga är att jag har slängt ut sockret ur mitt liv. Som ni ser är värdet på triglyceriderna lågt och det goda HDL-kolesterolet är högt. Det är en effekt av att äta väldigt lite socker. Att göra slut med sockret är nog det bästa jag någonsin har gjort för min hälsa. Att leva i symbios med socker är oftast bara destruktivt.

Nu ska jag gå hem och pussa på all mat i min kyl och tacka. De ska bli en festmåltid ikväll, lax med myntakryddad ärthummus och lite andra grönsaker. Och jag kommer att fortsätta äta riktig mat som gör kroppen gott.


Faktakoll: Fiktivt fall i Ekots rapportering om LCHF och barn

11 april, 2016

I förra veckan rapporterade Ekot kring LCHF-kost och barn med typ 1-diabetes. En läkare varnade: Ge inte barn LCHF-dietJag hade fullt upp och hann inte skriva någon kommentar till detta. Vill ändå göra det nu eftersom det är viktigt att nyansera den hätska debatt som nu omgärdar LCHF, typ 1-diabetes och barn.

Först och främst var det fall som Ekot rapporterade kring fiktivt, vilket tydligt syns på sajten Dagens Diabetes: Barn med typ 1 diabetes 8,5 år gammalt och LCHF-kost. En journalist ska absolut inte rapportera kring en påhittad verklighet. Jag har mejlat Ekot:s reporter Anna Larsson för att höra varför lyssnaren inte fick veta att fallet var fiktivt.

Kostråd vid typ 1-diabetes saknar grund

Det borde också ha framgått av reportaget att det saknas vetenskaplig grund för de kostråd som ges i vården idag. När en statlig expertgrupp 2010 granskade området Mat vid diabetes konstaterade de att det råder en ”uppenbar brist” på välgjorda studier. I den inledande kommentaren skriver de: Det vetenskapliga underlaget för kostrekommendationer inom området prevention och behandling av diabetes är därför begränsat. När det vetenskapliga underlaget är bräckligt finns större utrymme för åsikter, därmed också för emotionellt färgade diskussioner.

SLUTSATS: ingen vet idag hur ett barn med typ 1-diabetes ska äta för att leva så länge som möjligt, vilket lämnar spelplanen fri för mycket tyckande.

Barn med typ 1-diabetes behöver insulin

Läkaren i Ekots reportaget – Gun Forsander – berättade att personer på sociala medier har skrivit att barn med typ 1-diabetes som äter LCHF kan sluta med insulinsprutor. Med all rätta menade hon att detta är ett livsfarligt råd. Innan blodsockersänkande läkemedel utvecklades avled många personer med typ 1-diabetes alldeles för tidigt eftersom de inte klarade att med kostens hjälp hålla ett tillräckligt lågt blodsocker. När läkare på 1920-talet utvecklade insulin som läkemedel var det en räddning för många.

Barn med typ 1-diabetes behöver också ta insulinsprutor för att de ska växa ordentligt. Du kan läsa om detta i Ett sötare blod och Det sötaste vi har. Insulin sänker inte bara blodsockret, utan triggar även i gång kroppens tillväxtsystem. Ska barn med typ 1-diabetes växa i takt med sina kompisar, krävs att de äter en del kolhydrater (och även protein) så att de kan ta insulin.

Gun Forsander har alltså rätt när hon kritiserar extrema LCHF-förespråkare som menar att barn med typ 1-diabetes ska undvika att ta insulin. Å andra sidan står hon för en helt annan extrem, som även den i längden kan vara livsfarlig.

Dagens kostråd kan vara lika farliga

Sedan varningarna för det mättade fettet kom på 1980-talet har personer med diabetes, både typ 1 och typ 2, fått rådet att äta fettsnåla produkter och fylla tallriken med kolhydrater. Men som experterna konstaterade i genomgången  ”Mat vid diabetes” 2010 är den vetenskapliga grunden för fettsnåla råd bräcklig. Det framkom dock inte när Gun Forsander strax efter rapporten skrev en text för Nordisk NutritionMat vid diabetes hos barn. Trots osäkerheten på området uttalar hon sig tvärsäkert: Rekommenderad energifördelning innebär att kolhydrater utgör 50–55 procent av energiintaget, fett 30–35 procent varav högst tio procent mättat fett och transfetter, samt protein 10–15 procent. Denna energifördelning baseras på behov för friska barn, men det finns ingenting som talar för att barn med diabetes behöver en annan typ av kost.

Ekots reporter borde ha granskat detta istället. När Gun Forsander som läkare ger dessa råd, gör hon det med barnens liv som insats. Som läkare har hon de facto större makt över framtiden för barn med typ 1-diabetes än personer som lägger kommentarer i sociala medier.

Måttlig lågkolhydratkost – en gyllene medelväg

Många föräldrar är idag frustrerade eftersom deras barn får ett för högt blodsocker av den rekommenderade kosten, vilket i längden är farligt. Siffror från Nationella diabetesregistret visar att cirka en fjärdedel av alla personer med typ 1-diabetes har ett för högt medelblodsocker (Hba1c). Det orsakar bland annat skador på njurar och ögon, och är kopplat till en mer än fem gånger högre risk att avlida i hjärt-kärlsjukdom.

För att hindra att barnen utvecklar livsfarliga diabeteskomplikationer minskar många föräldrar på eget bevåg på mängden kolhydrater i barnen mat. Många väljer då en medelväg och ger en måttlig lågkolhydratkost. Det dämpar blodsockersvängningar, men ger ändå utrymme för att spruta insulin så att barnet växer. Till exempel skildrade Storstockholms diabetesförening en sådan familj nyligen: Diagnosen som drabbar hela familjen.

Personligen kan jag tänka att dessa föräldrar borde få stöd i sitt beslut av vården. Om de upplever att de har svårt att reglera barnens blodsocker på de kostråd som ges, borde de få hjälp och kunskap att hitta en gyllene medelväg. Den extrema inställning kring kost som vårdpersonal ofta har idag – där barn med typ 1-diabetes till varje pris ska äta fettsnålt – kan istället driva föräldrar att gå för långt i sin strävan om att dra ner på kolhydraterna till barnen.

Det krävs bättre studier inom området mat vid diabetes

Oavsett på vilken sida man står i debatten som omgärdar kost vid diabetes borde alla kunna enas kring följande: det behövs bättre vetenskapliga studier. De cirka 70 000 personer som har typ 1-diabetes har rätt att få veta att de råd som de får verkligen hjälper dem att leva längre.

För att fylla denna viktiga kunskapslucka satsar vi på Kostfonden nu på kost vid typ 1-diabetes. Tycker du också att detta är viktigt? Stöd Kostfonden. Det finns bara en väg bort från extrema och osakliga diskussioner: välgjorda vetenskapliga studier.


Stöd riksdagsmotion om märkning av mängden tillsatt socker i mat

12 januari, 2016

Märk alla livsmedel med mängden tillsatt socker – det är förslaget i en motion som riksdagsledamöterna Stefan Nilsson (MP) och Niclas Malmberg (MP) har lämnat till riksdagen: Motion till riksdagen 2015/16:1601. Under våren kommer riksdagen att ta beslut i frågan. Dela och sprid detta inlägg för att ge ditt stöd.

Stefan Nilsson och Niclas Malmberg motiverar sin motion med att människor har rätt att kunna ta informerade beslut i affären. Livsmedelsverket rekommenderar idag att maximalt 10 procent av alla kalorier ska komma från tillsatt socker, men för den enskilde konsumenten är det i dagsläget omöjligt att veta hur mycket tillsatt socker ett livsmedel innehåller. Mat märks endast med mängden ”sockerarter,” som även inkluderar socker som finns naturligt i frukt, grönsaker eller mjölk. När du exempelvis köper ketchup kan du inte avgöra hur mycket av sockret som kommer från tomaterna och hur mycket som är näringsfritt tillsatt socker.

Proposed_Standard_NFL_2.13.14Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) har utarbetat ett förslag där mängden tillsatt socker ska anges på de livsmedel som säljs i USA. På bilden är bredvid ser du hur FDA vill utforma den framtida märkningen.

Jag tycker absolut att något liknande borde införas i Sverige och ställer mig bakom denna motion. Det gör även Andreas Eenfeldt som driver kostdoktorn.se och Lina Nertby Aurell och Mia Clase som driver bloggen foodpharmacy.se.

Vill du också att livsmedel ska märkas med mängden tillsatt socker? Hjälp i så fall till att skapa en opinion för motionen. Gilla, dela och sprid detta inlägg på Facebook. Kommentera gärna med ditt namn och skriv varför du vill att mängden tillsatt socker ska anges på alla livsmedel!