D-vitamin – hur låg kan nivån bli innan vi behöver tillskott?

25 november, 2016

D-VITAMINEXPERIMENTET. Nu har jag fått resultatet från novembertestet av D-vitaminnivån i mitt blod. Den ligger på 66 nmol/l. Är det tillräckligt högt? Hur lågt kan D-vitaminet sjunka innan jag börjar bli förkyld eller – ännu värre – riskerar benskörhet?

Som jag skrev tidigare under veckan har jag påbörjat ett D-vitaminexperiment med hjälp av företaget Werlabs. Varje månad detta år ska jag mäta D-vitaminnivån i mitt blod. Idag har jag fått svaret från novembertestet: 66 nmol/l.d-vitamin_novemberSom ni ser sjunker nivån stadigt. Frågan är hur låg den får bli innan jag riskerar att bli sjuk. Skulle jag behöva äta tillskott redan nu?

Debatt kring gränsvärdena

Att svar på den frågan är allt annat än enkelt. Det råder en enorm förvirring kring vilka gränsvärden som är relevanta. Under lång tid har vården ansett att alla bör ligga över 75 nmol/l. Men när amerikanska Institutet of Medicine (IOM) gjorde en genomgång av vetenskapen år 2011 menade de att den gränsen är för hög, något som exempelvis Uppsalaforskarna Håkan Melhus och Karl Michaëlsson höll med om i en artikel i Läkartidningen: Evidensbristen är det stora problemet. Om alla behöver ligga över 75 nmol/l lider majoriteten av alla personer i USA och Europa brist på D-vitamin, vilket dessa forskare menar är orimligt. Svenska Osteoporossällskapet har sedan dragit slutsatsen att en nivå under 50 nmol/l ska räknas som insufficiens medan en nivå under 25 nmol/l räknas som brist: D-vitamin­behandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs.

Tillskott rekommenderas i Storbritannien

Nyligen utvärderade en expertgrupp i Storbritannien också vilka D-vitaminnivåer som krävs för att bevara ben- och muskelhälsa. De landade i en gräns om 25 nmol/L och rekommenderar att alla över fyra år bör få i sig 10 μg D-vitamin per dag. Eftersom mat generellt innehåller ganska lite D-vitamin har Public Health of England gett befolkningen rådet att ta D-vitamintillskott under höst och vinter. Personer som tillbringar väldigt lite tid i solen ska ta tillskott året runt.

Tim Spector, professor i genetisk epidemiologi och författare av boken Matmyten, har dock reagerar på de nya tillskottsrekommendationerna. I förrgår publicerade han en kommentar i den medicinvetenskapliga tidskriften BMJ: Should healthy people take a vitamin D supplement in winter months? Han menar att ett generellt knaprande av D-vitaminpiller kan göra att vissa personer får i sig för mycket D-vitamin. Förr gav vi bebisar A-vitamindroppar, men vi har slutat med det bland annat eftersom A-vitamin har kopplats till en högre risk för benskörhet. E-vitamintillskott har kopplats till en ökad risk för prostatacancer. Nyligen hittade forskare också ett samband mellan kalciumtillskott och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Är det säkert att äta tillskott?

Kan vi då vara säkra på att det är okej att äta D-vitamintillskott? Nej, menar Spector. I vissa studier har höga engångsdoser av D-vitamin resulterat i en ökad risk för fallskador hos äldre.

Han menar också att befolkningens minskade D-vitaminnivåer sannolikt är orsakade av fetmaepidemin. D-vitamin lagras i fettväven och generellt har personer med fetma lägre nivåer i blodet. Det kan förklara sambanden mellan lågt D-vitamin och exempelvis hjärt-kärlsjukdom och cancer. Många har tolkat det som att en D-vitaminbrist kan orsaka farliga sjukdomar, men när forskare har försökt behandla hjärt-kärlsjukdom och cancer med D-vitamin, har effekten uteblivit. Kanske är det fetman, och den ofta tillhörande insulinresistensen, som är farlig, inte de låga D-vitaminnivåerna?

Ska vi nå samma D-vitaminnivå som urfolk?

Å ena sidan visar alltså stora genomgångar att en D-vitaminnivå på 50 nmol/l borde vara tillräcklig. Å andra sidan finns det forskare som menar att vi borde uppnå samma D-vitaminnivå som urfolk. Deras ingång är att vårt moderna leverne inomhus, dåliga kost, en felaktigt tarmflora och brist på sömn har lett till lägre halter D-vitamin i kroppen och att urfolkens nivåer skulle kunna fungera som ett slags riktmärke till vilka nivåer vi borde uppnå. Medelnivåerna hos massajer är exempelvis 119 nmol/l och hos hadzafolket 109 nmol/l.

Forskare som står för den här synen på D-vitamin menar att bristen på effekter i många studier beror på att man behandlar med alldeles för små doser. För att få effekt behöver vi få upp D-vitaminet i en urfolksnivå. Dessutom har man i flera studier gett D-vitamin i stora engångsdoser, vilket verkar vara sämre än att ge små doser varje dag.

Vem ska man tro på?

Detta är alltså de två sidorna. Så vem ska man tro på? Spannet ligger mellan 25 nmol/l och över 100 nmol/l. En gräns på 50 nmol/l tycker jag låter som att vi är på den säkra sidan utan att överdriva. Så här motiverar jag det:

Tittar man på vetenskapliga genomgångar som har gjorts på studier av luftvägsinfektioner, nedstämdhet, benskörhet eller hjärt-kärlsjukdom, har effekten av D-vitamintillskott generellt uteblivit (det kan dock hjälpa vid hjärtsvikt och vid riktiga depressioner). Många gånger förklaras detta med att man i studierna inte har valt ut personer med låga D-vitaminnivåer i blodet. Om en studie inkluderar många personer som har tillräckligt med D-vitamin i blodet blir effekten av tillskott självklart minimal.

MEN. Skulle vi behöva ligga på en nivå över 1oo nmol/l (som urfolken) skulle majoriteten av alla personer i nordliga länder lida D-vitaminbrist under årets alla månader. Då borde man ha fått en effekt i de studier som har gjorts.

Stora svagheter i de hypoteser som omgärdar D-vitamin

Jag tycker D-vitaminfältet lider av samma vetenskapliga svagheter som kostområdet. De flesta hypoteser vilar på studier som endast kan slå fast korrelationer. Det finns till exempel en tydlig korrelation mellan vinterns låga D-vitaminnivåer och en ökad risk för förkylningar. Det behöver dock inte innebära att låga D-vitaminnivåer bidrar till förkylningar, utan problemet kan vara att vi under vintern är inomhus mycket eller tar tunnelbanan till jobbet istället för att cykla. När vi är ute mer, minskar smittriskerna. Hänger ni med i hur jag tänker?

Med allt detta sagt vill jag tillägga att D-vitamin absolut har många viktiga funktioner i kroppen. Forskare skulle behöva göra studier där de specifikt väljer ut personer med riktigt låga D-vitaminnivåer och undersöker vilken effekt tillskott kan få då.

SLUTSATS: Än så länge verkar jag inte behöva tillskott och snart är julen här. Då brukar de bli mycket fet fisk för min del. Fortsättning följer i december…



  • Håkan

    D-vitamin bildas av kolesterol. Kan statiner sänka D-vitaminhalten i blodet?

    • AnnFernholm

      Vet inte…

  • Tomas Lennefors

    En förkylningsstudie på 1 år vore intressant.
    2 slumpmässiggt fördelande grupper som har D-vitamin i blodet mellan 25 och 50 nmol/l.
    De tar då oljebaserad D-vitamin på 5000 IE varje dag under 1 år fr o m maj-april.
    Kontrollgruppen tar likadan olja fast utan d-vitamin.
    Bestäm sedan definition av förkylning och mät varje månad.
    – D-vitamin i blodet.
    – Antal förkylningar i grupperna.
    Hypoteser
    – Gruppen som tar D-vitamin får mindre antal förkylningar.
    – De personer som når högst D-vitaminhalt i blodet får mindre antal förkylningar.

    • AnnFernholm

      Det skulle vara lysande med en sådan studie. En viktig fråga är hur många den behöver inkludera för att få resultat. Småbarnsföräldrar borde vara en bra grupp att testa på.

      • Tomas Lennefors

        Statistiska frågor som slumpmässigt urval och antal deltagare kan en metodstatistiker hjälpa till med. Man kan ju alltid börja med en liten pilotstudie på kanske 10+10 personer. En sådan studie borde vara billig.

        Det är väl ingen dum idé att begränsa sig till småbarnsföräldrar för att lättare se resultat. Frågan är hur man hittar dem som har dåliga d-vitamin-värden?

        Kanske WerLabs kan sponsra med blodprovtagning av D-vitamin och kanske även snabbsänka eller liknande. Kanske detta kan vara något för Kostfonden att söka forskare för.

        • AnnFernholm

          Kostfonden har en lång ”att-göra-lista” 🙂

  • Lena Olovsson

    Överläkare Mats Humble presenterar i den här föreläsningen en hel del forskning om D-vitaminets (hormonets) betydelse för vår hälsa. https://www.youtube.com/watch?v=GeyNB-GBKlg
    Jag har läst att D3 är kroppens mest potenta steroidhormon. Kan slå på eller av 2000 -3000 gener. Måste väl då ha stor betydelse för vår hälsa!

    Vitamin D Council i USA presenterar också många studier via sitt nyhetsbrev.

    • AnnFernholm

      Absolut! Det har jättestor betydelse. Den fråga man behöver ha svar på är vilken nivå man behöver ha i blodet för att vitaminet ska fylla alla viktiga funktioner. Räcker 25 nmol/l eller hur högt behöver man gå?

  • AnnFernholm

    Jo, man kan få för mycket D-vitamin. Egentligen kan man få för mycket av allt. Det är dosen som gör giftet…

    Det skulle vara intressant att göra samma studie när man har haft skitväder. Hur mycket sämre blir nivåerna då?

    Jag vill göra detta eftersom jag tänker att många knaprar tillskott helt i onödan. Det har blivit lite av en hajp kring olika tillskott. Men det är klart att vi inte ska lägga pengar på något som inte har någon effekt för oss.

  • AnnFernholm

    Vet inte vad de stödjer sig på, men de har ju samma bräckliga underlag som alla andra. I mina rapporter från dem har de 75 nmol som under gräns, vilket är det som vården länge har haft.

    Jag har inte följt forskningen kring D-vitamin och autism, så kan inte uttala mig om det. Idén om att vaccinationsprogram skulle orsaka autism kommer dock inte från nysvenskar utan från annat håll: http://fof.se/tidning/2003/1/allt-farre-barn-vaccineras-mot-massling