I have a dream: betala för varje botad eller symtomfri patient

6 mars, 2013

Många gamla har upp emot tjugo olika läkemedel i sina dosetter. Orsaken är att läkemedelsbolagen får betalt per pillar som någon äter. I utveckling av nya behandlingsmetoder är det viktigare att kunna ta patent, än att patienten blir botad. 

DosettI sin artikelserie ”Patienten och prislappen” har DN-journalisten Maciej Zaremba granskat betalningssystemet inom vården och hur de ekonomiska drivkrafterna leder fel. Samma problem gäller egentligen utvecklingen av de verktyg som läkare får i sin hand för att behandla patienter. Forskningen styrs också av helt fel drivkrafter.

Dyra kliniska prövningar  en stoppkloss

Alla behandlingar som ska användas på patienter måste testas i så kallade kliniska prövningar. Dessa sker i tre faser. I fas I testar läkare att läkemedlet är säkert att använda på människor. I fas II prövar de i liten skala om läkemedlet har effekt. Sen kommer fas III; ett nålsöga som varje behandling måste passera. Det är en stor studie som visar att behandlingen har en statistisk säkerställd effekt. Behandlingen kontrolleras mot sockerpiller (placebo) och man undersöker vilka biverkningar som kommer av läkemedlet.

Den här tredje fasen är svindyr att genomföra. Den kostar ofta många hundra miljoner kronor. Och det är här som problemet finns. Det är i princip bara läkemedelsföretag har råd att genomföra dessa studier. Bolagen betalar studierna om de har ett patent och om patentet är relativt nytt. Är patentet på väg att gå ut, satsar de absolut inte. Och det är fullt förståeligt. Läkemedelsföretag är kommersiella bolag som måste gå med vinst. Det finns inte en chans i världen att de får tillbaka sina pengar om patentet inte varar några år efter studien.

Stamcellbehandlingar – ett stort steg från att bli verklighet

Det är här som problemet kommer in. Det är bara patentbelagda behandlingar som tar sig över detta gigantiska trappsteg. Ett exempel på behandlingar som står och stampar ett trappsteg ner är stamcellsbehandlingar. Det har varit mycket snack om stamceller som framtida reservdelar till människokroppen. MEN. Det går inte att ta patent på stamceller.

Det går bara att ta patent på en process för att rena fram en stamcell. Ett sånt patent är lätt att kringgå. Ett annat läkemedelsbolag kan lätt patentera en liknande process. Det är bara att ändra lite här och lite där i processen. Slutresultatet, stamcellen, blir densamma. Men processen blir annorlunda och så vips kan bolag 2 ta patent och sälja behandlingen lite billigare än bolag 1, som står för hela utvecklingskostnaden.

Få stamceller kommer av den här anledningen att hamna under läkemedelsföretagens vingar. Jag har intervjuat flera forskare med lovande behandlingar på gång, men de har svårt att få finansiering till kliniska prövningar. Från statliga forskningsfinansiärer kan de på sin höjd få ett par miljoner kronor. Det är minst hundra gånger mindre än vad bolagen har till sina kliniska fas III-prövningar.

Ny cancerbehandling med gamla läkemedel kommer ingen vart

En annan behandling som jag har följt länge är så kallade metronomisk terapi vid cancer. Här är en artikel i Läkemedelsvärlden och en i Dagens Nyheter. Denna behandling bygger på att man ger små doser cellergifter varje dag, istället för en stor dos var tredje vecka. Forskarna tror att behandlingen hindrar tumören från att bilda nya blodkärl. Då kan den inte växa.

Den här spännande behandlingen har i flera små studier visat sig vara ganska lovande. MEN. Den bygger på gamla cellgifter där patentet har gått ut. Alltså är inget bolag intresserat. De kan på sin höjd ställa upp med gratis läkemedel till en prövning. Resultatet är att enskilda läkare gör små studier. De stora viktiga studierna i fas III saknas (även om några äntligen verkar vara på gång). Hade det gått att ta patent på metronomisk hade ett bolag fixat en världomspännande studie på tusen patienter på nolltid. De hade slagit spiken i kistan; visat att behandlingen otvetydigt har effekt. Sedan hade deras effektiva marknadsföringsmaskineri pumpat ut information till varenda cancerläkare i hela världen. Och så hade den kommit sjuka patienter till del. Den här formen av terapi skulle framförallt kunna vara bra vid vissa former av barncancer.

Men nu blir det inte så, för det går inte att ta patent på gamla läkemedel.

Vi slutar som pillerknaprande gamlingar

En annan effekt av behovet av patent är att de flesta behandlingar slutar som ett piller. Det går inte att patentera en diet. Eller ett kirurgiskt ingrepp. Dessutom får bolagen betalt per piller vi äter. Livslånga sjukdomar är därför bolagens självklara favoriter. Just nu sker en fantastik utveckling inom reumatikervården. Där kommer många nya spännande läkemedel. Nya antibiotika, däremot, får nobben. En tiodagarskur intresserar inte bolagen. OCH DET ÄR INTE BOLAGENS FEL. De måste tjäna pengar. Det är fel på det så kallade innovationssystemet. Ett populärt ord inom politiken idag.

Den mest talande effekten är alla piller som gamla knaprar. När läkare undersökte orsaken till inläggningar på akuten på Karolinska sjukhuset under en månad, var en tredjedel orsakade av läkemedel. Ett typiskt exempel: en för stor dos blodtryckssänkande gör att gamla svimmar och bryter lårbenshalsen. Många är upprörda över att det skrivs ut så otroligt mycket läkemedel. Men det är det verktyg som läkare har att ta till. Att vi äter mycket läkemedel är en helt logisk följd av vårdens innovationssystem. Bolagen får betalt per piller vi äter. Alltså äter vi många piller. Och så är vi multisjuka, istället för friska.

En dröm: att bolagen skulle få betalat för att bota

När jag drömmer om hur utveckling av nya behandlingar skulle se ut, tänker jag mig ett system där bolag istället skulle få betalt för varje botad eller symptomfri patient. Det skulle inte spela någon roll om de använde piller, kost eller kniven. Ju bättre effekt på patienten, desto saftigare slant skulle de få. Tänk vilken vård det skulle bli! Jag kan garantera att alla kolesterolsänkande läkemedel skulle försvinna från deras pipeline. Istället skulle man testa nya innovativa behandlingar. Till exempel lågkolhydratdiet för diabetiker.