I have a dream: betala för varje botad eller symtomfri patient

6 mars, 2013

Många gamla har upp emot tjugo olika läkemedel i sina dosetter. Orsaken är att läkemedelsbolagen får betalt per pillar som någon äter. I utveckling av nya behandlingsmetoder är det viktigare att kunna ta patent, än att patienten blir botad. 

DosettI sin artikelserie ”Patienten och prislappen” har DN-journalisten Maciej Zaremba granskat betalningssystemet inom vården och hur de ekonomiska drivkrafterna leder fel. Samma problem gäller egentligen utvecklingen av de verktyg som läkare får i sin hand för att behandla patienter. Forskningen styrs också av helt fel drivkrafter.

Dyra kliniska prövningar  en stoppkloss

Alla behandlingar som ska användas på patienter måste testas i så kallade kliniska prövningar. Dessa sker i tre faser. I fas I testar läkare att läkemedlet är säkert att använda på människor. I fas II prövar de i liten skala om läkemedlet har effekt. Sen kommer fas III; ett nålsöga som varje behandling måste passera. Det är en stor studie som visar att behandlingen har en statistisk säkerställd effekt. Behandlingen kontrolleras mot sockerpiller (placebo) och man undersöker vilka biverkningar som kommer av läkemedlet.

Den här tredje fasen är svindyr att genomföra. Den kostar ofta många hundra miljoner kronor. Och det är här som problemet finns. Det är i princip bara läkemedelsföretag har råd att genomföra dessa studier. Bolagen betalar studierna om de har ett patent och om patentet är relativt nytt. Är patentet på väg att gå ut, satsar de absolut inte. Och det är fullt förståeligt. Läkemedelsföretag är kommersiella bolag som måste gå med vinst. Det finns inte en chans i världen att de får tillbaka sina pengar om patentet inte varar några år efter studien.

Stamcellbehandlingar – ett stort steg från att bli verklighet

Det är här som problemet kommer in. Det är bara patentbelagda behandlingar som tar sig över detta gigantiska trappsteg. Ett exempel på behandlingar som står och stampar ett trappsteg ner är stamcellsbehandlingar. Det har varit mycket snack om stamceller som framtida reservdelar till människokroppen. MEN. Det går inte att ta patent på stamceller.

Det går bara att ta patent på en process för att rena fram en stamcell. Ett sånt patent är lätt att kringgå. Ett annat läkemedelsbolag kan lätt patentera en liknande process. Det är bara att ändra lite här och lite där i processen. Slutresultatet, stamcellen, blir densamma. Men processen blir annorlunda och så vips kan bolag 2 ta patent och sälja behandlingen lite billigare än bolag 1, som står för hela utvecklingskostnaden.

Få stamceller kommer av den här anledningen att hamna under läkemedelsföretagens vingar. Jag har intervjuat flera forskare med lovande behandlingar på gång, men de har svårt att få finansiering till kliniska prövningar. Från statliga forskningsfinansiärer kan de på sin höjd få ett par miljoner kronor. Det är minst hundra gånger mindre än vad bolagen har till sina kliniska fas III-prövningar.

Ny cancerbehandling med gamla läkemedel kommer ingen vart

En annan behandling som jag har följt länge är så kallade metronomisk terapi vid cancer. Här är en artikel i Läkemedelsvärlden och en i Dagens Nyheter. Denna behandling bygger på att man ger små doser cellergifter varje dag, istället för en stor dos var tredje vecka. Forskarna tror att behandlingen hindrar tumören från att bilda nya blodkärl. Då kan den inte växa.

Den här spännande behandlingen har i flera små studier visat sig vara ganska lovande. MEN. Den bygger på gamla cellgifter där patentet har gått ut. Alltså är inget bolag intresserat. De kan på sin höjd ställa upp med gratis läkemedel till en prövning. Resultatet är att enskilda läkare gör små studier. De stora viktiga studierna i fas III saknas (även om några äntligen verkar vara på gång). Hade det gått att ta patent på metronomisk hade ett bolag fixat en världomspännande studie på tusen patienter på nolltid. De hade slagit spiken i kistan; visat att behandlingen otvetydigt har effekt. Sedan hade deras effektiva marknadsföringsmaskineri pumpat ut information till varenda cancerläkare i hela världen. Och så hade den kommit sjuka patienter till del. Den här formen av terapi skulle framförallt kunna vara bra vid vissa former av barncancer.

Men nu blir det inte så, för det går inte att ta patent på gamla läkemedel.

Vi slutar som pillerknaprande gamlingar

En annan effekt av behovet av patent är att de flesta behandlingar slutar som ett piller. Det går inte att patentera en diet. Eller ett kirurgiskt ingrepp. Dessutom får bolagen betalt per piller vi äter. Livslånga sjukdomar är därför bolagens självklara favoriter. Just nu sker en fantastik utveckling inom reumatikervården. Där kommer många nya spännande läkemedel. Nya antibiotika, däremot, får nobben. En tiodagarskur intresserar inte bolagen. OCH DET ÄR INTE BOLAGENS FEL. De måste tjäna pengar. Det är fel på det så kallade innovationssystemet. Ett populärt ord inom politiken idag.

Den mest talande effekten är alla piller som gamla knaprar. När läkare undersökte orsaken till inläggningar på akuten på Karolinska sjukhuset under en månad, var en tredjedel orsakade av läkemedel. Ett typiskt exempel: en för stor dos blodtryckssänkande gör att gamla svimmar och bryter lårbenshalsen. Många är upprörda över att det skrivs ut så otroligt mycket läkemedel. Men det är det verktyg som läkare har att ta till. Att vi äter mycket läkemedel är en helt logisk följd av vårdens innovationssystem. Bolagen får betalt per piller vi äter. Alltså äter vi många piller. Och så är vi multisjuka, istället för friska.

En dröm: att bolagen skulle få betalat för att bota

När jag drömmer om hur utveckling av nya behandlingar skulle se ut, tänker jag mig ett system där bolag istället skulle få betalt för varje botad eller symptomfri patient. Det skulle inte spela någon roll om de använde piller, kost eller kniven. Ju bättre effekt på patienten, desto saftigare slant skulle de få. Tänk vilken vård det skulle bli! Jag kan garantera att alla kolesterolsänkande läkemedel skulle försvinna från deras pipeline. Istället skulle man testa nya innovativa behandlingar. Till exempel lågkolhydratdiet för diabetiker.



  • Du gör ett stort fel i det här inlägget – du utgår från att sjukdom är ett normalt tillstånd, det är det inte!

    Och varför skulle kommersiella bolag tjäna pengar på ”innovativa” behandlingar som lågkolhydratdiet för diabetiker – detta har ju varit känt i tusentals år!

    Det vore väl betydligt bättre att se till att våra med skattemedel finansierade myndigheter inte fortsätter att ge kostråd som står i strid mot allt vetande som är tillgängligt sedan länge?

    Och varför inte höja kvalitén på dietist- och läkarutbildningen så att de klarar av sitt jobb istället för att vara förklädda försäljare till läkemedelsindustrin – då skulle vi kanske slippa att gamlingarna raglar omkring likt fyllon på grund av blodtrycksmedicin utskriven på mycket tveksamma grunder!

    • AnnFernholm

      Det finns många vägar. Men om bolagen tjänade pengar på det skulle det otvivelaktigt utvärderas i stora studier. Och fanns det ett ordentligt vetenskapligt underlag, som bolagen supermarknadsförde, skulle varenda dietist i Sverige känna till detta.

      • Thomas Tombola Jansson

        Men vore det inte betydligt bättre att se till att denna kunskap lärs ut till berörda yrkesgrupper, idag är ju både dietister och läkare utbildade till stora delar genom material som tillhandahålls av läkemedelsindustrin,,,,
        Och själva uppdelningen – se till att läkarna lär sig om kosten så att de får ett helhetsgrepp och inte bara skriver ut mer eller mindre verkningslösa piller efter ”kokboken” som ju ofta är fallet idag.
        Du skrev ju själv att så många som en 1/3 av besökarna till akuten kom dit på grund av komplikationer från läkemedel – om de hade ätit riktig mat istället så hade de troligen varit betydligt friskare,,,,

  • LCHFmademedoit!

    I mina ögon vill inte läkemedelsbolagen att folk ska bli friska av deras mediciner. Det är mer vinstdrivande, att de som äter mediciner, även fortsätter så…länge länge länge…

    • AnnFernholm

      Det är precis det jag vill ändra på! Det ska vara vinstdrivande att få folk friska. Därför borde de inte få betalt per piller utan på hur frisk de gör patienten.

      • Thomas H

        På ett sätt gjorde ju kineserna rätt då för länge sedan. Dvs. läkarna fick betalt så länge deras patienter var friska…… eller så var det där bara en skröna!?

  • AnnFernholm

    jag håller med. Men om det material som alla fick från läkemedelbolagen hade som drivkraft att få folk friska, istället för som nu att få dem att äta så mycket piller som möjligt, skulle läkare och sköterskor lära sig andra saker vi alla dessa broschyrer.

    • Men tänk om det är så enkelt att folk börjar äta riktig mat – hur har du tänkt att läkemedelsbolagen ska belönas för detta – med ett tillägg på smörpriset eller har du tänkt dig att smöret skall klassas som läkemedel och bara säljas på recept,,,,

      Nu tror jag det är dags att du vaknar upp ur din dröm! 🙂

      • AnnFernholm

        Du har givetvis rätt. Alla får äta som de vill. Samtidigt finns det en hel mängd sjukdomar som kosten inte kan påverka. Där skulle det helt klart vara bättre att drivkraften var att bota istället för att lindra något lite. Det skulle vara mycket bättre om bolagen koncentrerade sig på nya antibiotika istället för att ta fram ett nytt kolesterolsänkande preparat. Världen skulle tjäna på det.

  • Ja tänk om, men vi får nog fortsätta drömma är jag rädd, men helt klart rätt att lyfta blicken och helt vända tanken, friskvård i stället för sjukvård.
    Jorden var visst inte platt och inte heller universums medelpunkt. Fett är inte farligt och istället för att begränsa gräsbetande köttdjur på torra områden har det visat sig att man borde göra precis tvärtom!
    Såg en helt fantastisk föreläsning med Allan Savory. Om han har rätt finns det en lösning som inte bara ger mat till världens befolkning utan även stoppar och backar öknernas utbredning och hejdar den skenande växthuseffekten!

    Hans stora sorg är att ha medverkat till att skjuta av tusentals afrikanska elefanter i tron (då även hans), att man minskade uttorkningen av savannen.
    Blev den grönare, nej, ännu torrare!
    Om något visar sig inte fungera, våga göra tvärt om:-)

    Om någton är nyfiken, väldigt inspirerande gammal man:
    http://www.ted.com/talks/lang/sv/allan_savory_how_to_green_the_world_s_deserts_and_reverse_climate_change.html?source=facebook#.UTc0wS19G7c.facebook

  • Stina

    Hej Ann,
    du skriver så otroligt bra inlägg! Jag håller på dig och med dig!

    • AnnFernholm

      Tack!

  • Pingback: Gör vården till en valfråga | Politik()

  • Thomas H

    Intressant och bra inlägg, Ann.

    Mig veterligen så sker något liknande vad gäller alternativa cancerbehandlingar vilka motarbetas på alla möjliga sätt. Behandlingar som i stort är biverkansfria och inte speciellt dyra…. medlen oftast inte patenterbara.

    Skulle jag exvis drabbas av prostatacancer så skulle jag använda någon av dom metoderna i första hand plus förstås än mer minimera socker och stärkelse som du nu skrivit om! 🙂

  • AnnFernholm

    Jag skulle personligen endast testa metoder där forskarna har en molekylär förklaring till varför det kan fungera. Jag vill veta att det kan finnas ett orsaks-samband i kroppen.

    • Thomas H

      Klart jag förstår att du skriver så, men ändå ”glömdes” bl a sockrets in- verkan bort i den vanliga cancerbehandlingen, eller hur?

      Tanya Harter Pierce visar i sin bok(Överlista din cancer) att det finns mycket goda skäl till att titta närmare på alternativa icke-toxiska cancerbehandlingar, inte minst eftersom de fungerar.

      I boken beskrivs 21 metoder och tio av dom mer ingående.

      Intressant också att läsa hur metoderna motarbetats och vilka dom nu var som arbetade fram ”medlen” och behandlingarna.

  • Hva om legemiddelfirma og sykehus fikk betalt for hver pasient de helbreder? I dag er det god butikk å la folk være pasienter leeenge!

  • Kareng

    Hej Ann!
    Har du funderat över hur det skulle fungera helt utan läkemedelspatent? Jag skulle vilja att du läste bloggposten som jag bifogar och funderar. Visst finns det ett alternativ till medicinpatent? Skulle det inte blir bättre för alla människor i hela världen om vi slapp patent på medicin?

    http://christianengstrom.wordpress.com/2008/09/22/ett-alternativ-till-medicinpatent/

    • AnnFernholm

      Det var intressanta tankar! Samtidigt krävs det ju någon slags drivkraft i systemet. Fungerar ett system där ingen kan se någon egen vinning? Och marknadsföringsposten måste vara kvar. Även behandlingar som tas fram i statlig regi måste marknadsföras. Det är tusentals och åter tusentals läkare som behöver informeras och utbildas.

      • Kareng

        Det är sant, men tror du verkligen att det är läkemedelsföretagen (som får betalt per utskriven tablett) som är de bästa utbildarna?

        • AnnFernholm

          Nej, det är inte de bästa så länge de får betalt per utskriven tablett. Däremot om de får andra ekonomiska drivkrafter (bota patienter). De har ju ett extremt välsmort maskineri.