Känslan av hunger är mycket starkare vid fetma

29 april, 2013

Det är bara att äta lite mindre. Hålla igen på kalorierna. DET KAN VÄL INTE VARA SÅ SVÅRT. Världens fetmaexperter börjar bli högröda i ansiktet. De har upprepat detta om och om igen. MEN INGEN LYSSNAR. Mänskligheten blir bara tjockare och tjockare.

Varför lyssnar vi så dåligt? Modern forskning visar att vi helt enkelt inte kan. Hjärnan, det organ som styr våra handlingar, har fått en rubbad biokemi. Hungerkänslorna blir kraftigare och hjärnan skriker ”du måste äta” nästan hela tiden. Att säga nej till sin egen hjärna, går inte i längden. Så fort garden ligger nere, kommer hjärnan att se till att få vad den vill ha.

I dag presenterar forskare ännu en studie som visar att hungerkänslorna är rubbade vid fetma, i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). Studien är gjort på möss. Det är alltså inte säkert att detta gäller människor. Men forskarna kunde se att möss med fetma hade en förändring i den delen av hjärnan som kallas för hypotalamus. En viss mottagare i hjärnan som påverkar mängden av det hungerstimulerande ämnet ”orexin A peptid” var förändrad. Detta gjorde att mössen med fetma fick en överdos av orexin A, vilket drev deras hunger.

Hjärnan vänjer sig vid fetman

I ett pressmeddelande säger en av forskarna bakom studien, Ken Mackie vid Indiana University, att en ny tanke är att hjärnan vänjer sig vid fetman. När personen börjar gå ner i vikt, protesterar hjärnan därför kraftigt.

Är detta då kroniskt? Oftast inte. Väldigt mycket talar för att en lågkolhydratdiet eller en GI-diet ger mer funktionella mättnadskänslor. I Ett sötare blod finns referenser till två bra vetenskapliga studier som visar att det inte behövs någon kaloribegränsning när en person drar ner på kolhydraterna. Kaloribegränsningen sker av sig själv. Dessutom verkar förbränningen öka så att fler kalorier går åt.



  • kr

    Kalorihypotesen var ett gigantisk misstag, insulinhypotesen var ett mindre misstag endokrinologihypotesen är den rätta teorin.

    Fredrik Bäckhed kan förklara för dig varför vår aptitreglerin rubbas.

    ,

    • dufva

      Bäckhed slösar tid och pengar på att hitta medicin som förändrar tarmfloran

      Kosten kommer först

      Sen kommer tarmfloran enkelt att anpassa sig

      Att fortsätta äta fel gör det omöjligt att fixa tarmfloran
      Dom bakterier som får sitt rätta käk kommer alltid att vinna

      Men det är klart
      Vill man sälja läkemedel livslångt till folk har man ju då uppfunnit en riktig kassako (bara ingen berättar för de lurade att de felaktiga bakterierna beror på kostvalet) 🙂

      • kr

        Man kan få fel på tarmfloran även med bra kost.

  • Myran7

    Där finns för lite Orexin vid diagnosen narkolepsi samtidigt som en
    mycket vanlig konsekvens av att få narkolepsi är att man snabbt ökar i
    vikt. Forskningsresultaten enligt PNAS i inlägget här ovan förbryllar.
    Får inte ihop logiken alls.

  • Christina Sandström

    Vi har helt klart bevis i vår familj på att en lågkolhydratdiet eller GI-diet ger mer funktionella mättnadskänslor. Maken minus 46 kg på lchf talar sitt tydliga språk.
    //kikkisandstrom.se

  • kr

    insulinhypotesen kan inte vara riktig.

    kolhydrater frisätter insulin som lagrar in i fettcellen, det låter logiskt men det är fullständigt fel.

    Diabetiker har högt socker och högt insulin samtidigt, varför lagra inte fettcellen in glukosen?

    Fettcellen måste vara insulinresistent.

    Insulinresistenta fettceller, då stämmer inte insulinhypotesen.

    Detta är fakta som inte kan bortförklaras för det är säkerställda observationer som ingen ifrågasätter, alla vet att diabetiker har högt insulin och samtidigt högt blodsocker, fettcellen lagrar inte in glukosen, om fettcellen lagrade in så skulle blodsockret vara lågt (normalt)

    Insulinhypotesen kan helt enkelt inte vara riktig.

    • AnnFernholm

      Nu får du tänka efter. Typ 1-diabetiker som inte har något insulin blir mycket smala eftersom fettcellen inte kan lagra något fett utan insulin. Typ 2-diabetiker som har alldeles för mycket insulin går upp i vikt. Det finns också personer som efter hjärnoperationer får alldeles för mycket insulin. Då går de upp i vikt massor. Insulin spelar absolut roll. Mycket sannolikt även för hungerreglering.

      • kr

        Fettcellen är insulinresistent inse fakta.

        Det kan du inte prata bort.

        Insulin är ett mättnadshormon.

  • kr

    Fettcellen är insulinresistent.

    LCHF fungerar men varför är inte klarlagt.

    Aptiten verka minska då behöver fettcellen inte lagra in så mycket, netto så går energi ut från fettcellen.

    Även fettsyror utan insulin lagras in i fettcellen den inlagringen kanske fungerar men inte insulininlagringen.

  • Petra

    Tycker synd om stackarna i Biggest looser… Kaloriräknande OCH hård träning med de stora kropparna… Kan ingen upplysa dem om lågkolhydrat i kombo med periodisk fasta?? Det reglerar verkligen hungerskänslorna! Från fd hetsätare….

  • Ann, Klockrent, I take a bow 🙂

  • Ann Kristin

    Det finns en grupp (främst medelålders kvinnor) som har mycket svårt att minska i vikt, även med strikt lchf. Det är ett mysterium, och jag önskar mig en förklaring på detta, eftersom jag tillhör den gruppen. Tydligen måste man kalibrera kroppen väldigt noga, och det verkar individuellt. Mjölkprotein verkar vara förklaringen för vissa, men också kvoten fett/protein/kolhydrater. Man kan heller inte äta för många kalorier.

  • MJ

    Är det verkligen så att man är hungrigare, är det inte bara så att man misstar sug för hunger?
    Jag är nästan aldrig hungrig oavsett hur jag äter. Jag tycker om att vara riktigt hungrig eftersom det är så skönt att äta då, men jag måste skapa hunger genom att t.ex. jobba i skogen en hel dag helt utan mat.

    Jag har många vänner som i vuxen ålder för första gången känner hunger och blir väldigt förvånade över att de faktiskt inte visste hur det kändes att vara hungrig trots att de trodde att de varit hungriga massor av gånger. Själv var jag 18-19 år och gjorde värnplikten första gången jag blev hungrig, jag förstod genast att känslan var hunger och att det jag tidigare betraktat som hunger bara varit sug.

    • AnnFernholm

      Jag vet inte om man ska kalla det för hunger eller sug. Det är i alla fall en känsla som gör att en människa inte kan motstå att äta.

  • Daniel

    vad jag tror.

    Insulinresistensen ger fetma pga. glukagonet inte fungerar
    när insulinet är högt, då lossnar inte fettet från fettcellerna och man får
    energibrist och hunger.
    Alltså även om Insulinresistensen innebär liten lagring så
    ökar fetman när glukagonet inte fungerar.

    Om man har en speciell tarmflora som ”gillar”
    fruktos då borde upptaget av fruktos minska och där av minska risken för
    Insulinresistens (om det är fruktosen som ger Insulinresistens, vilket JAG
    tror).

    Man blir inte hungrig av fetma utan av Insulinresistens som indirekt ger energibrist.