Ny analys: för lite salt i kosten kopplat till hjärtsjukdom

3 april, 2014

Under senare tid har vårt Livsmedelsverk intensifierat sina varningar för ett högt saltintag. Men nu kommer en metaanalys som visar att det snarare verkar farligt att ha ett för lågt saltintag: Compared With Usual Sodium Intake, Low- and Excessive-Sodium Diets Are Associated With Increased Mortality: A Meta-AnalysisForskare har gått igenom de epidemiologiska studier som finns. Deras slutsats är att den saltmängd som majoriteten av världens befolkning dagligen får i sig verkar ofarlig för kroppen. Kurvan är vad forskare kallar för U-formad; både för lite och extremare mängder salt är kopplat till hjärt- och kärlsjukdom. Lagom verkar alltså vara bäst. 

Det tål att poängtera att epidemilogiska studier inte visar på några orsakssamband. Samtidigt går resultaten mot rådande paradigm. I studien skriver forskarna :”The findings here lend support to those who have questioned the scientific basis for sodium reduction, which are based primarily on the assumed blood pressure effect obtained in selected intervention studies.”

Biologin följer inte alltid vår logik

Det ser ut som att forskare har begått samma misstag när det gäller salt som de har gjort med mättat fett. Eftersom mättat fett höjer kolesterolnivåerna och eftersom förhöjda kolesterolnivåer (hos män) är kopplat till en något högre risk för hjärtsjukdom, har man antagit att mättat fett direkt kan orsaka hjärtsjukdom. Men när forskare har undersökt om detta verkligen är sant, håller inte resonemanget. A ger B och B ger C, men A ger inte C, hur ologiskt det än är.

Salt höjer blodtrycket något och ett högt blodtryck är som bekant en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Men denna studie tyder på att det även här saknas koppling mellan A och C. Det finns en annan studie som tyder på att de flesta av oss naturligt reglerar vårt saltintag till lagom mängder:  Normal Range of Human Dietary Sodium Intake: A Perspective Based on 24-Hour Urinary Sodium Excretion Worldwide.

SLUTSATS: Vår biologi följer inte alltid vår logik.



  • Anders

    Den enda säkra slutsatsen man kan dra av detta är att SLV tydligen inte är lierade med saltindustrin.

  • Jonas

    Haha seriöst, har livsmedelsverket rätt med någonting….Överhuvudtaget alltså… alls…

  • Thomas H

    Har för mig även att två svenska studier på senaste året just påtalat att ha saltbrist är farligare än att ha för mycket/äta för mycket och har vi för mycket så självregleras nog det som du skrev(studien)! Tydligen ofta vanligt hos äldre med brist enligt den ena Svenska studien av vad jag kommer ihåg!!
    Märkligt ändå att de kan göra sådana beräkningar på saltintaget som nu ofta görs….. dvs. sänker vi intaget så och så mycket så räddas så många tusen liv????

  • Per Sundström

    Påverkar inte för mkt Na+-jon intag Na/K-pumpen och balansen Na/K i cellen? Jag har fått lära mig att tas endast in Na+ blir det underskott på K+ (eftersom K+ också utsöndras till urinen tillsammans med Na+). Dessutom har jag lärt mig att för lite K+ är skadligt för hjärtat.

    • AnnFernholm

      Eftersom balansen mellan Na/K är livsviktig, får jag för mig att kroppen reglerar den. Så brukar biokemin fungera. Saker som är livnödvändiga är oftast otroligt tajt reglerat. Men jag har inte kollat upp just detta.

  • Kjell Rilbe

    Jag tror att om A ger B och B ger C så måste alltid A ge C. Problemet är att man oftast inte har konstaterat både ”A ger B” och ”B ger C”, utan i de flesta fall så utgör minst ett av de två sambanden endast en korrelation, utan konstaterad kausalitet (orsakssamband).

    Alltså:
    Man konstaterar att stort saltintag ORSAKAR högt blodtryck, men man har inte konstaterat att högt blodtryck ORSAKAR hjärt-kärlsjukdom. Man har bara kostaterat att högt blodtryck är KORRELERAT med hjärt-kärlsjukdom. I realiteten är det då möjligt att det är hjärt-kärlsjukdomen som orsakar det höga blodtrycket, och i så fall har vi INTE att B ger C utan C ger B. Det kan också tänkas finnas en okänd faktor D som ger både B och C. I samtliga dessa fall är det givetvis fel att hävda att A skulle ge C (via B).

    Det är detta ständiga problem, att journalister misslyckas med att poängtera att korrelationer (populärt kallat ”samband” eller ”kopplat till”) INTE är samma sak som orsakssamband/kausalitet. Det verkar tyvärr dessutom finnas gott om forskare som gör samma misstag.

    Djupt tragiskt.

    • Ulla

      Jättebra!! Du fick in prickarna över många iiiiin.

  • ST1968

    Intressant och bra att du sätter ljuset på detta Ann 🙂

    Detta går i linje med vad bl.a Gary Taubes problematiserat kring i:

    http://garytaubes.com/wp-content/uploads/2011/08/science-political-science-of-salt.pdf (redan 1998)

    och

    http://www.nytimes.com/2012/06/03/opinion/sunday/we-only-think-we-know-the-truth-about-salt.html?pagewanted=all&_r=0

    samt vad professor emeritus vid avdelningen för fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Björn Folkow, skrev i Läkartidningen för lite drygt 10 år sedan:

    http://ww2.lakartidningen.se/pdf/pda27283.pdf

  • Filippa

    Ann, har du sett det här?
    Melbourne researchers find melanomas are addicted to sugarhttp://www.abc.net.au/am/content/2014/s3978129.htm

  • Viktor Hedefalk

    Vill bara återupprepa det Kjell Rilbe skriver, men med lite hårdare kritik. A -> B och B -> C => A -> C. Detta är självklarhet för någon som ens har kommit i närheten av basal satslogik. http://en.wikipedia.org/wiki/Hypothetical_Syllogism. Respekterar man inte detta så är det omöjligt att föra en diskussion.

    ”A ger B och B ger C, men A ger inte C, hur ologiskt det än är.”

    Det är extremt ovetenskapligt att påstå att detta inte alltid stämmer. Det gör det. Felet är ju precis som Kjell skriver att man har misstolkat ”B och C verkar gå i hand” med ”B ger C”. Detta vet ju du, så jag förstår inte varför du skriver som du gör. Antingen har du blivit en klicktorsk som Kostdoktorn eller så har du tappat det.

    Jag har alltid gillat det du skriver, men detta provocerar mig djupt. Detta är inte pedagogiskt utan missvisande och felaktigt. Hoppas du uppdaterar texten.

  • Jonas

    Dygnsmängden natrium är 150-300 mmol. 150 mmol natrium motsvarar att kroppen utsöndrar minimum 9 g salt per dygn i urinen. Svett kan vi skatta till 0,5 liter per dygn och med 0,9 procent NaCl. Det ger 5 g salt till som krävs. Avföringen beror på hur mycket fibrer vi äter, utan fibrer blir det cirka 110 g avföring med 0,9 procent salt, eller 1 gram till, med fibrer blir det mer.

    Så minimimängden salt vi äter måste uppgå till minst 9+5+1=15 g salt om dagen och maximimängd­en blir minst 18+5+1=24 g per dag.

  • Ulla

    Jättebra! Du satte många ”prickar över iiin”, vad gäller problematiken kring kvalitativ forskning.

  • AnnFernholm

    Intressant!!!

  • Karl Pettersson

    De satslogiska principerna gäller tillräckliga villkor för att påståenden skall vara sanna, men i den här artikeln handlar det väl snarare om effekten av riskfaktorer på befolkningsnivå, och det kan då mycket väl vara så att A ger en tendens till ökning av B och B ger en tendens till ökning av C, men A ger inte någon tendens till ökning av C, om A har andra effekter som motverkar C. Det ligger knappast något ologiskt i det.

    Ökat välstånd kan t.ex. ge ökad bröstcancer och bröstcancer ger ökad dödlighet, men ökat välstånd ger inte ökad dödlighet, eftersom det på andra sätt bidrar till minskad dödlighet. En medicin som vore effektiv när det gäller att förebygga cancer skulle kunna ge ökad dödlighet genom att den hade andra svåra biverkningar. I inledningen till den aktuella metastudien talas också om att saltreduktion kan ha multipla fysiologiska effekter, och att vissa av dem kan vara ogynnsamma.

  • Pingback: Tre hälsomyter avfärdade – nu återstår bara sockret | Ett sötare blod()

  • Pingback: Salt – det saknas koppling till hjärt-kärlsjukdom | Ett sötare blod()