Nytt förslag från forskare: tänk på mat som hormon

22 februari, 2013

När jag läste veckans pressutskick från den vetenskapliga tidskriften Science blev jag lite hoppfull. En rubrik löd: ”Mat som hormon”. Det är två amerikanska forskare som menar att fetter, aminosyror och kolhydrater fungerar precis som hormoner i kroppen. När de tas upp i blodet kommer de på olika vis påverka vår ämnesomsättning. Effekten av fettsyran omega-3 skiljer sig totalt från den effekt olika mättade fetter får. Effekten av vissa aminosyror skiljer sig totalt från effekten av socker.

Min omedelbara tanke var att detta synsätt är mycket bättre än det nuvarande, där många inom vården enbart räknar kalorier. Möjligtvis tar de hänsyn till vitamininnehållet också. Men man bortser från att till exempel stärkelse höjer blodsocker- och insulinnivåer och att fruktos i socker får levern att producera en massa fett, vilket rubbar blodfetterna. Att se på mat som hormon skulle kunna leda bort från det stelbenta kaloritänkandet.

Vi äter en högsockerdiet

Men så läste jag vidare i artikeln och författarna refererar hela tiden till dagens diet som ”högfettdiet”. Personligen tror jag att de begrepp som man använder, är avgörande för hur man ställer frågor inom forskningen. Om forskare hela tiden pratar om högfettdieter kommer de ägna sin tid åt att försöka förstå varför högfettdieter gör oss överviktiga. Det syns också i forskningen. I nästan alla vetenskapliga studier där forskare undersöker hur diabetes bildas i möss, jämför de en ”normal diet” med en ”högfettdiet”. Det är väldigt sällan de studerar en ”högsockerdiet” eller en ”snabbkolhydratsdiet”. Det har förvånat mig många gånger att de inte tittar på flera olika slags dieter. Då hade varje studie gett mer kunskap. Det är framförallt mängden socker i dieten som har ökat de senaste decennierna, under den tid vi har haft en fetma- och diabetesepidemi.

Jag tror att forskningen skulle bli mycket bättre om man började se på olika nutrienter som hormon och fokusera på hur de påverkar kroppen. Jag tror att det är lika viktigt att kalla dagens generella kosthållning ”högsockerdiet” eller ”snabbkolhydratsdiet”. För 150 år sedan åt vi nästan inget socker eller vitt mjöl alls. Idag äter vi mer än ett kilogram socker per person och vecka. Det är en stor förändring som forskare måste börja ta hänsyn till. Att bara fokusera på fettet leder bort från många viktiga frågor.



  • William Jonsson

    Jag tycker definitivt du ska försöka kontakta dessa forskare och försöka få dom att ändra från högfett till högsocker (eller högsockerfett om det är så).

  • AnnFernholm

    Ja – högsockerfett kanske hade varit ännu bättre!

  • Ja, det var ju det där med om ”en kalori är en kalori” eller inte?

    Kaloriräknare som tex. vår käre Stephan Rössner, som för övrigt sa någon gång att det går lika bra att banta på hallonbåtar (eller var det gelehallon?), tror säkert det:-)
    Jag har inte läst ”Good calories,bad calories” av Taubes ännu men det kommer jag snart göra.
    Tror inte den är översatt till svenska ännu, bara hans ”light”-variant (parden my french), ”Why we get fat”
    Just nu läser jag ”Forskningsfusket” av Ralf Sundberg, skrämmande läsning…

    • Hoppa du över Lustigs bok och läs istället Robert Lustigs ”Fat Chance” istället – det är nog bättre investerad tid,,,,

      • AnnFernholm

        Som biokemist uppskattar jag båda två. De tar upp helt olika saker och Taube går nästan än mer på djupet.

        • Inte översaskande att du uppskattar Taubes bok, min bild av den är att den är skriven mer för forskare medan Lustigs bok vänder sig till en betydligt bredare publik av ”vanliga” människor vilka som regel inte är disputerade biokemister 🙂 ,,,

          Därför tror jag att Taubes ”Light”-variant räcker långt för oss andra,,,,

          Nu har jag inte läst färdigt Lustigs bok utan ”blädder”-läser den lite då och då och intrycket är att den är betydligt mera välskriven än Taubes verk som jag upplevde som ett ganska habilt ihopkommet verk medan Lustig är en riktigt duktig författare och som ger många exempel.

          Och Fat Chance är den första boken som ger en hållbar modell ”från tugga till kompost” – leptinets funktion, blodsocker, insulin och metabola syndromet.

          Vi vet ju att LCHF fungerar men inte riktigt varför men använder vi leptinets mättnadssignaler i modellen är det nog bara att konstatera att det fungerar riktigt bra för riktig människomat och då särskilt fett men inte för kanelbullar och Coca Cola – det går nästan inte att överäta fett om man inte ”kastar” i sig maten innan mättnadsignalerna har hunnit fram men det är ett misstag man inte gärna gör om,,,

          Så ”Fat Chance” är min favoritbok just nu – den lägger rätt den ena pusselbiten efter den andra – om Lustig har helt rätt i allt han skriver återstår att se – men jag tycker han har flyttat fram positionerna en bra bit och det på ett språk som även en lekman relativt lätt förstår,,,,

          Däremot så är det nog flera än jag som saknar en ”medicinsk översiktskurs” – det är ju ett fascinerande fenomen i våra bloggar att renodlade amatörer samsas om utrymmet med spränglärda akademiker av världsklass och visst skulle det behövas lite bättre kunskaper för att hänga med i de olika teorierna – men behovet av en sådan bok är nog stort men marknaden liten som en förlagschef uttryckte det om kunskapsintensiva böcker,,,,

  • Cristoffer

    Sund inställning, mat är hormoner som fungerar på olika sätt.

  • Bo

    Dessutom när de jämför LCHF med andra dieter i studier har ”LCHF-varianten” ofta ca 40 energiprocent kolhydrater vilket ju inte alls är LCHF förstås, vore spännande att jämföra riktig LCHF om ca 3 till 10 energiprocent kolhydrater med de andra varianterna. vad gäller vikt, hälsomarkörer.

    Fråga: Du som kan biokemi, hur många mineraler/spårämnen anses vi behöva varje dag enligt experterna? En 30-40 stycken säger veterinärmedicin av vad jag hittils fått fram, borde vara samma vad gäller människor tycker jag.

    Tack för en riktigt bra blogg.

    • AnnFernholm

      Ingen aning faktiskt…

  • Tänk på mat som blodsocker – säger jag.