Sockrets farlighet – har jag pusslat ihop en egen teori?

14 oktober, 2014

Debatt Aftonbladet_2På dagens debattsida i Aftonbladet går branschorganisationen Livsmedelsföretagen till attack mot Det sötaste vi harvia Elisabet Rytter som är nutritionsansvarig: Onyanserad syn på farorna med socker | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet.

Elisabet Rytter använder samma argument för att försvara sockret som Livsmedelsföretagen använt sig av länge: att vårt sockerintag skulle ligga stabilt över tid. Hon refererar till Jordbruksverkets statistik och till Livsmedelsverkets matvaneundersökningar. När det gäller matvaneundersökningarna har de pågått under för kort tid för att det ska gå att dra några slutsatser om ökad/minskad konsumtion från dem. När det gäller Jordbruksverkets statstik ger siffrorna verkligen sken av att vår sockerkonsumtion har varit någorlunda konstant sedan 1940-talet. MEN. Detta är just en sak jag skriver om i boken. Enligt Jordbruksverkets tjänstemän inkluderar inte den statistiken nya former av sockerarter.

Nya former av socker finns inte med i statistiken

Ta dig till exempel en titt på en påse Gott & Blandat. Den innehåller fem olika sockerarter: vanligt socker, glukos-fruktossirap, invertsockersirap, glukossirap och melass (som är en restprodukt från sockerproduktion). Av dessa fem sockerarter är det bara en som finns med i Jordbruksverkets statistik.

Utöver detta har industrin börjat söta våra livsmedel med koncentrerad fruktjuice. I går skrev DN till exempel om den höga halten socker i torkad frukt, där många olika sorter är sötade med koncentrerad äpplejuice. Den som använder koncentrerad juice i sina produkter kan sälja sötad mat, men ändå märka produkten ”inget tillsatt socker.” Detta knep används exempelvis i många former av müsli som ska framstå som nyttiga.

Exakt hur mycket socker vi äter har ingen koll på. Men en sak är säker: under den tid vi har haft en epidemi av fetma och typ 2-diabetes har vi ökat vår konsumtion. När forskare undersökte kopplingarna mellan typ 2-diabetes och konsumtionen av olika livsmedel i 175 av världens länder, var det sockret som föll ut som boven.

Socker påverkar fettproduktionen i levern

I debattartikeln skriver Elisabet Rytter: ”Men att pussla ihop egna teorier om hur farligt sockret är skapar en falskt grundad oro och vilseleder konsumenterna.” Vidare skriver hon: ”Ann Fernholms huvudtes är att höga intag av fruktos (en av beståndsdelarna i socker) kraftigt ökar fettproduktionen i levern, vilket skulle kunna leda till ökade kolesterolvärden i blodet och ansamling av fett i levern – två tillstånd som är kopplade till det metabola syndromet och diabetes.Forskningen pekar dock mot att det krävs mycket stora mängder fruktos för att öka fettproduktionen i levern. Mängder som väldigt få får i sig.”

När jag läste detta undrar jag om Elisbet Rytter ens har bemödat sig att läsa min bok. Det är inte jag som driver tesen att socker ökar fettproduktionen i levern, utan det är flera framstående forskare runt om i världen. I boken refererar jag till en dansk studie där olika grupper av överviktiga personer får dricka en liter läsk, mjölk, vatten eller läsk med sötningsmedel varje dag under ett halvår. Läsken leder till en ökning av mängden fett i levern med närmare 150 procent. Ingen av de andra dryckerna påverkade leverfettet. Det finns många som dricker en liter läsk per dag. Många äter också motsvarande mängd socker i form av lösgodis.

Rytter påstår att jag skriver att man får ökade kolesterolvärden i blodet av socker. Men det är just det jag inte gör. När vi äter mycket socker får vi följande blodfettrubbning: höga triglycerider, lågt gott HDL-kolesterol och små onda LDL-kolesterolpartiklar. Exakt denna blodfettrubbning är kopplad till en hög konsumtion av socker och det är den blodfettrubbningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes uppvisar. Blodfettrubbningens uppkomst går att förklara biokemiskt med hur levern tar hand om fruktos.

I en genomgång av forskning kring mättat fett som 17 av världens främsta forskare inom nutrition (Rytters egen disciplin) gjorde år 2010 står: ”Det är ett väletablerat faktum att mättade fettsyror ökar det totala kolesterolet och LDL-kolesterolet (lipidhypotesen), med bevis från metaboliska studier, men detta paradigm kan vara för förenklat. Att ersätta mättade fettsyror med förfinade kolhydrater minskar också HDL-kolesterol, partikelstorleken på LDL minskar och  triglyceriderna ökar, och väldigt raffinerade kolhydrater höjer blodsockret.”

I klartext skriver forskarna att om vi ersätter mättat fett med förfinade kolhydrater får vi exakt den blodfettrubbning som är kopplad till bukfetma och typ 2-diabetes. Som av en slump har bukfetman och typ 2-diabetes ökat under den tid som industrin har hivat i allt mer socker i sina produkter.

Mer socker i barns frukostflingor än i kakor

I sin text skriver Ritter att ”För mycket socker är inte bra, men det är inte det gift som en del påstår.” Eftersom texten handlar om min bok, gissar jag att ”en del” syftar på bland annat mig. I min bok refererar jag till ett samtal som jag har med en forskare. Det står: ”…är hon noga med att poängtera att socker inte är något dödligt gift. Hur farligt socker är beror på dosen.” Det är också min inställning genom hela boken. Kroppen klarar lite socker, men inte de doser vi äter idag. 

Jag förstår att industrin har behov av att försvara sina söta produkter. De frukostflingar som de marknadsför till barn innehåller mer socker än vad kakor gör. Socker är en billig ingrediens. De tjänar mycket pengar på att våra barn äter sötsaker istället för bra mat. Hade den mat som industrin producerar till våra barn, varit avsedd för våra husdjur hade vi sagt: ALDRIG I LIVET.



  • Maria

    Rytters sätt att försvara sockerkonsumtionen är att låtsas att du sagt något huvudlöst och sedan angripa det (som du inte sagt). Hon stoppar också in småfel, t.ex att statistiken numera innehåller alla former av socker. Detta är den nya debattmetoden som är till för att förvirra de som inte är insatta. Läs boken Saudivapen. De journalisterna råkade ut för precis det här och de blev jättefrustrerade.

  • SGK

    Tack för ditt sakliga och sansade sätt att bemöta den här befängda artikeln. Jag höll nästan på att skriva något mindre lämpligt hos Kostdoktorn, men hejdade mig i sista sekunden. Det är så här man bemöter oinformerad kritik. Jag tror inte heller att hon läst boken. Nu har inte heller jag det, men den ligger hemma hos mig och väntar på att bli läst. Ser fram emot det.

  • Frida D

    Det är väl klart att hon inte har läst boken. Om hon läser den så kanske hon måste överväga det som står i den och ta en vettig ”nyanserad debatt” om innehållet.

    Jag fick kväljningar av hennes artikel, jag är så trött på det här.
    Tack för ditt arbete, Ann. Uppskattas enormt. Jag önskar att mina föräldrar hade kunnat läsa dina böcker – för 30 år sedan. Jag ser redan fram emot nästa bok.

  • Fundersam

    Vill instämma i tackkören! Har skrivet förut, dina lugn sansade svar är otroligt hjälpsamma i debatten. Delar allt vad jag kan på Facebook!

  • Annika

    Jag undrar över orsakerna till varför folk reagerar så negativt då man påvisar sockrets skadliga effekt på hälsan. Kanske en orsak står att finna i sockrets inverkan på hjärnans belöningssystem. Det känns lättare för många att tänka sig att minska på fettet, men med sockret är det värre. Dina böcker är mycket aktuella. Alla borde läsa dem. Det behövs folk som du, Ann.

    • Ann Fernholm

      ”Rör inte mitt socker” – det lilla knappen kommer snart finnas på allas rockslag 😉 Tack för uppmuntrande ord.

  • Tomas

    Ann
    Rytters artikel blev droppen som får mig att öppna plånboken. Jag kommer nu att bli en månatlig betalare till din fond.
    Ser fram emot ditt kraftfulla försvar av vetenskapen. Både med hjälp av pennan och framtida projekt.

    • Ann Fernholm

      Oooo – ett stort tack till Rytter! Men allra mest ett stort tack till dig!!!

  • Pelle P.

    Haha!
    När de människor i etablerade positioner börjar känna sig inträngda i hörn och protestera utan att tänka efter (eller läsa en bok…) då vet man att man är på rätt spår!
    🙂

  • Helle

    Du er fantastisk, Ann! Keep up the good work 🙂 Vi behøver en som dig – især i Danmark. Meget lidt debat her – desværre. Måske dine bøger kan oversættes til dansk??? Har læst din første bog og er i gang med den nye. En stor tak herfra!

  • Efter detta påhopp på dig och din bok så hoppas jag att du får (och vill) skriva en replik i Aftonbladet.

  • Simon

    Hej Ann.
    Eftersom Aftonbladet påstår att artikeln är en debatt så borde du kräva att få svara som andra part i tidningen. Speciellt eftersom det är dig hon ljuger om.

    —————————————————–
    Taget direkt från den sk. Expertens (elisabet rytter) arbetsgivares hemsidor, den arbetsgivare som hon också representerar i artikeln.

    ”Livsmedelsföretagen är en arbetsgivar- och branschorganisation som verkar för att livsmedelsföretagen i Sverige ska karaktäriseras av högt anseende och mångfald samt ha god tillväxt, lönsamhet och konkurrensförmåga.”

    Därtill se hennes arbetsuppgifter på Livsmedelsföretagen: ”Elisabet Rytter. Ansvarsområde: Forskning och innovation, mat och hälsa, närings- och hälsopåståenden”.

    Experten som jobbar för livsmedlsföretagenas lönsamhet och god tillväxt, har alltså gett ett hälsopåstående i artikeln. Allt i enlighet med vad hon anser (inte forskning) och hennes arbetsbeskrivning. God tillväxt kan hon knappast skapa genom att mottala de produkter som hennes arbetsgivare jobbar för.

  • Gäst

    Här är en bra youtube med läkaren Tore Persson – Det farliga sockret!
    http://karlarfors.se/det-farliga-sockret/

  • Kerstin

    Så bra svar av dig Ann! Jag säger som maxiq och hoppas du svarar på detta i Aftonbladet.

  • Johan

    Verkligen inkompetent av Rytter, att hon är doktor i nutriton och representerar Livsmedelsföretagen är skrämmande.

    Förresten, jag brukar diskutera kost på ett slutet forum och ofta hänvisar folk till ”träningsbloggar” för att rättfärdiga stora intag av kolhydrater och ibland t o m socker. Skulle vara intressant att ta del av din reflektion över detta, t ex denna artikel; http://springlfa.se/kolhydrater-ar-loparens-basta-van/.

  • Pingback: Sockerdebatten. Industrin svarar – och Ann Fernholm()

  • Göran

    Tack, Ann för boken och för Kostfonden. Rytters utfall är ju bara den vanliga maktens språk.
    Efter 6 år som anhörigvårdare vet jag hur makten fungerar när något hotar makt och pengar – då får hälsan stå tillbaka!

  • Majoren

    Reaktionen från livsmedelsföretagen tyder på att du träffat mitt i prick med din bok! Grattis också till gratisreklamen de gav din bok men framförallt din träffsäkra replik ovan!

  • Thomas Jansson

    Fint Ann, det börjar röra på sig!

  • Robert

    Att sockerlobbyn reagerar så här är ett mycket tydligt bevis på att dina ord från boken ”Ett sötare blod” träffat mitt i prick. Elisabet Rytters reaktion är väldigt talande. Lek lite med tanken, Ann, vad som måste hänt dagarna eller veckorna innan hennes artikel skrevs.

    Det måste ha suttit ett gäng sockerförespråkare samlade runt ett större bord. Man har vänt och vridit på olika scenarier och försökt komma fram till en strategi hur man effektivast kan ”bemöta” den upplysning som nu sprids allt snabbare om sockrets skadliga effekter. Dessa personer runt bordet de samlats kring vet mycket väl att dina och andra forskares ord och forskningsresultat är korrekta: att socker i de mängder vi idag konsumerar inte är bra för människokroppen. Men samtidigt finns det enormt stora ekonomiska intressen i denna bransch så det gäller för dessa personer att försöka kväva detta nya uppvaknande om sockrets skadeverkningar. Vad göra? Något måste göras, för detta kommer inte att blåsa över av sig självt. Uppvaknandet är för starkt. De har säkert diskuterat fram och tillbaka och slutligen kommit överens om att skicka fram Rytter för att ”neutralisera” och försöka ”vända” opinionen genom att skriva en debattartikel där sanningen ska pulvriseras med egenhändigt hopsnickrade falsarier och skenmanövrar. Allt detta tyder på en desperation hos branschorganisationen Livsmedelsföretagen. De är skärrade och känner att något måste göras, och det snabbt, detta kan inte längre tystas ned; ty människor vaknar i en allt snabbare takt. ”Skademinimering” av något slag måste till. I deras ögon är detta en stor ekonomisk fråga. Att barn och vuxna drabbas av diabetes, fetma och andra sjukdomar till följd av sockret vill man inte kännas vid eller erkänna. Det problemet är sekundärt, eller inget problem alls i deras ögon. Dessa krafter kan bete sig mycket hänsynslöst. Du – och en del andra – har lyckats flytta fokus. Det är NI – tillsammans med de redan upplysta – som nu sätter agendan. Och organisationer som Livsmedelsföretagen börjar på allvar bli skakiga över denna utveckling, detta är inte bra, inte önskvärt, eftersom detta riskerar att slå där det gör som ondast i dem, nämligen i plånboken. Alltså: Elisabet Rytters reaktion, Livsmedelsföretagens reaktion, är ett tydligt bevis på att det är exakt denna väg vi ska gå: Upplys folket, kraften måste komma underifrån då kommer till slut trycket att bli så övermäktigt att dessa sockerkolosser kommer att falla som bowlingkäglor framför våra fötter. Vi har vetenskapen och sanningen på vår sida – det har inte de. Och de vet om det, även om de aldrig kommer att erkänna det öppet; och aldrig för den breda massan. Utgången i denna kamp är redan given, frågan handlar nu bara om tidpunkten. Frågan är inte OM utan NÄR riktlinjer och rekommendationer för socker och kolhydrater ändras, ty slaget är redan vunnet. Kunskapen om sockrets skadliga påverkan på kroppen sprids från individ till individ – och inget kan längre stoppa det. Tack för ditt värdefulla arbete, Ann!

    • Helle

      Spot on 🙂

  • Piltson

    Maria:
    ”…att låtsas att du sagt något huvudlöst och sedan angripa det (som du inte sagt).”

    Det är ett urgammalt retoriskt knep. I Grekland fanns ”sofisterna”, som tjänade bra pengar på sådan argumentering. Platon brännmärkte dem för deras ohederlighet.

    Den som håller på med sånt är intensivt medveten om att han/hon är ohederlig. men såna som Ritter har ju till uppdrag att vara just det.

  • Georg W

    Jag vill också gratulera och tacka dig Ann Fernholm, för att du leder kampen mot tillvarons farligaste drog. Du har skjutit en pil rakt i hjärtat på sockerkapitalismen.

    Som ekonomiskt geni rekommenderar jag alla aktieägare och fondsparare att omedelbart sälja och flytta sina ekonomiska intressen från alla livsmedelsprodukter som innehåller socker liksom ceralier. De kommer snart att vara skattebelagda!

    Sockerindustrin vinner en 100-150 000 själar genom den här artikeln. Snälla Ann ge dom svar på tal? Nu när de är så j-a klantiga att de blottat sig, mosa dom! Denna artikel visar hur naiva sockerindustrin är.

    Det kanske är först nu som de ekonomiska intressen slår tillbaka mot LCHF-rörelsen. Jag ser ett flertal artiklar i nyhetsflödet från industrin nu som bemöter våra framtidsvisioner om bl.a. en ekologiskt livsmedelsproduktion.

  • Robert Mellqvist

    Heja Ann!

    Önskar verkligen att du kunde få skicka in ett svar via Aftonbladet. Tror det når långt fler läsare och det är inte svårt att genomskåda deras hittepå.

    • Ann Fernholm

      Det kommer svar.

  • Walter Levy

    Det är underbart att läsa Din sansade replik. Som representant för Livsmedelsföretagen har Rytter begränsad trovärdighet. Som följare av Dig är det otroligt intressant att se hur industrin reagerar. Håller med ovanstående åsikter att debattartikeln tyder på att Din bok är så bra att den är farlig för industrins lönsamhet. Håller också med om att ett svar på skvallertidningens debattsida vore bra för folkhälsan.

  • Peter B

    Bra skrivet Ann!

    Det är upprörande att läsa hur Rytter väljer att hantera fakta.

    De här ”små” glidningarna på sanningen hon använder sig av i artikeln beror ju antingen på att hon inte är tillräckligt ”bildad” inom området (och bristande läsförmåga) eller så är det en medveten strategi att sprida ”dimråder” kring farligheten med en hög socker konsumtion. Oavsett vilket alternativ som stämmer så är det inte smickrande för Rytter.

    Naturligtvis går det att argumentera för att socker inte är den stora ”boven” men inte med de metoder Rytter använder sig av.

  • Elisabet Rytter konstaterar i artikeln att många svenskar äter för mycket socker, särskilt barn, om man jämför sockertintaget enligt Livsmedelsverkets matvaneundersökningar, med de nordiska näringsrekommendationerna.
    Den stora skiljelinjen i debatten är bedömningen av hur farligt detta är.
    Dessutom finns ingen statistik som visar att sockerkonsumtionen ökat kraftigt de senaste decennierna, inte heller om man räknar med ”nyare” sockervarianter som glukossirap. Jordbruksverkets något trubbiga statistik rör tillgången på socker på den svenska marknaden, alltså inte den mängd socker svenskarna stoppar i munnen. Mycket av det tillgängliga sockret blir till matsvinn i produktions, handels- men framförallt i konsumtionsledet. Att svenskarna i genomsnitt skulle stoppa i sig 50 kg per år, 1 kg i veckan, faller på sin egn orimlighet.

    Peter Wannding, Livsmedelsföretagen
    PS. Som en upplysning. Livsmedelsföretagen har över 800 medlemmar varav väldigt många knappast kan klassas som ”sockerindustri”. Vår största medlem är ex Arla.

    • Ann Fernholm

      Och Arla har inte socker i sin yoghurt eller? I deras nyckelhålsmärkta vaniljyoghurt kommer 30 energiprocent från tillsatt socker. Det är 20 energiprocent mer än vad som är rekommenderat.

      Det finns ingen annan statistik att tillgå än Jordbruksverkets förbrukningsstatsitik, så det är den vi får nöja oss med. Och jag skriver också förbrukning – inte konsumtion (även om det är vad Jordbruksverket själva skriver). Vi började äta socker under mitten av 1800-talet och konsumtionen har stadigt ökat. Ni industrin har uppfunnit en massa nya sockerarter och nu sötar ni saker med koncentrerad juice. Vad är det för skillnad om juicen kommer från en sockerbeta eller från ett äpple?

      Socker torde vara den vara som vi slänger minst av. Grönsaker förgås lätt. Men godis håller sig i lääänge.

    • Georg W

      Orimlighet? 80 % av kolhydrater är socker. Är det orimligt att svensken får i sig 2 hg kolhydrater per dag? Smörgåsar, pasta, ris, potatis osv? Varför blandar du bort korten med att säga att Svensken orimligtvis äter 1,5hg socker per dag?

      Socker plus övriga kolhydrater torde rimligen innebära en betydligt högre konsumtion av socker än de redovisade 50 kg per år. Därav miljoner människor sjuka! Gratulationer till era 800 företags vinster som kollektivt stöder dig och Rytters kampanj för socker och som kostar skattebetalarna/konsumenterna allt de har, Hälsan!

      • Ann Fernholm

        Vi måste skilja på socker och stärkelse.

        • Georg W

          Är inte stärkelse socker?

          • Ann Fernholm

            De skiljer sig åt. Vitt socker innehåller glukos och fruktos. Stärkelse bara glukos. Det är sannolikt sockret som är vårt största problem, via fruktosen. Stärkelse blir illa först när man fallit över gränsen och fått prediabetes.

  • Bengt D Nilsson

    Jag frågade Livsmedelsverket vad de tycker och fick svar efter 13 minuter! (Normalt brukar det ta några dagar):

    Svar på din fråga till livsmedelsverket. Diarienummer U-41070

    Hej!

    Tack för ditt mail.

    Jag har följt debatten i Aftonbladet och kan därför säga att det är Elisabet Rytter som har mest rätt.

    Det har varit en uppföljare till artikeln från igår, där Christel Larsson från Umeå universitet kommenterar. Läs gärna den också:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19696698.ab

    Vänligen
    Ingela Hallberg, rådgivare

    • Ann Fernholm

      Vi har en fetmaepidemi där barn nu ska börja fetmaopereras. Vad gör vårt Livsmedelsverk? De förnekar totalt bristen på bra statistik och stöttar helhjärtat företagens fula knep.

      • Kajsa

        Helt_jäv*a_otroligt. Jag fattar inte vad Livsmedelsverket håller på med. Nu får det vara nog! Det är vi konsumenter som bestämmer vad som ska konsumeras, om alla verkligen lästa på innehållsförteckningen så skulle livsmedelsbranschen självsaneras till slut. Tyvärr köper kommuner och landsting deras koncept rakt av.

        Fy f*n.

      • Lennart

        Ang. Vad gör vårt Livsmedelsverk
        Jag uppmanar alla Ni kloka läsare
        Skriv ebrev till livsmedelsverket, De är tvungna att svara
        Mer än 10 brev i ämnet inom några dagar så är det Folkstorm
        Jag har skickat ebrev och fått svar
        Skriv Nu det är bråttom
        Lennart

    • Fundersam

      Bra initiativ Bengt, har du publicerat hos Kostdoktorns forum?

  • Leifi

    Man undrar om alla dessa läkare och profesorer är så här okunniga!? Jag vet inte vad man vill att orsaken ska vara till denna märkliga inställning. Jag tror att det är en kombination. Dom lever i en ankdamm där dom froterar varandra och matas av industrin som kollar att dom att simmar åt rätt håll. Samtidigt gör nog denna ankdamm att dom får fel kunskaper. Miljön uppmuntrar inte till kreativt tänkande. Men det känns samtidigt inspirerande att jag som lekman kan ge bättre kostråd än dom flesta experter. Detta genom studier via internet och av egna försök på mig själv. Men när det gäller en bilmekare t.ex. är jag chanslös, dom är riktiga proffs. Det är tragiskt att det är så.

  • Henrik Bugge

    Dags att kräva en statistik som rättvisande statistik om socker.

    Inte skall väl statens statistik tillåtas vara en del av en OSERIÖS marknadsföring av socker.

  • Henrik Bugge

    Dags att kräva en statistik som är rättvisande om socker.

    Inte skall väl statens statistik tillåtas vara en del av en OSERIÖS marknadsföring av socker.

  • Harry

    Klockrent svar från dig Ann.

  • Peter B

    Angående sockerkonsumtionen…

    Ibland får jag en känsla av att en stor del av befolkningen redan fått Alzheimer (av sockret? 😉

    Vilka kommer ihåg hur det såg ut i en mataffär de sista 30 metrarna innan kassan idag och för 30 år sedan? (och då pratar vi inte ens om tilsatt socker i livsmedel) Om man kommer ihåg det hur kan man då tro att konsumtionen inte ökat? (oavsett vad statistiken säger).

  • Johan

    Jag tror vi måste upplysa kungafamiljen! Det låter kanske ovidkommande och fånigt, men de är en stark opinions- och maktfaktor vad gäller kost och vård. T ex är det Carl Philip som delar ut utmärkelser för årets skolkök, och vi har Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg som ska börja fetmaoperera barn. Dessa organisationer kommer att lyssna ifall deras maskotar börjar ifrågasätta.

  • Solveig

    Har Elisabet Rytter själv skrivit artikeln?

  • Pingback: Vår sockersöta statistik | Jordbruket i siffror()