Tankar kring en Nobelpristagare och antivetenskapliga strömningar

13 december, 2012

jag och Lefkowitz_2Igår mötte Robert Lefkowitz, Nobelpristagare i kemi, elever på Värmdö gymnasium. En av ungdomarna ställde en fråga kring det tal som Lefkowitz höll på Nobelbanketten. Han pratade kring de antivetenskapliga strömningar som finns i det amerikanska samhället. Många tror inte på växthuseffekten, andra kämpar mot stamcellsforskningen.

Jag har tänkt på hur den fettdebatt som pågår i Sverige påverkar forskarvärldens trovärdighet. Tusentals personer har provat att byta kolhydrater mot fett och upplever att de mår mycket bättre, framförallt om de lider av metabolt syndrom eller typ 2-diabetes. Många rasar i vikt. När insulinnivåerna i blodet sjunker kan kroppen äntligen bränna överflödig fett. Andra blir mycket piggare och får mindre ont i kroppen. Det finns logiska förklaringar även till detta: när blodsockret sjunker minskar inflammationen i kroppen. De molekyler som driver inflammation är samma molekyler som vi har i kroppen när vi är förkylda. Dessa molekyler gör oss trötta och ger en sjukdomskänsla.

Samtidig som många upplever fantastiska hälsovinster, varnar forskare för detta i TV och radio. De säger att det är farligt att äta en större andel mättat fett. Många hävdar fortfarande att det oundvikligen leder till viktuppgång och att kolesterolnivåerna i blodet kommer att bli skyhöga.

Och så går dessa människor, som upplever stora hälsovinster, till sin läkare och mäter kolesterolnivåerna. Ofta är dessa alldeles perfekta. Framförallt ligger det goda kolesterolet på bra nivåer.

Fettdebatten handlar om liv och död

Just detta tror jag är en farlig grogrund för antivetenskapliga strömningar. Forskare påstår saker som är så uppenbart är felaktiga. Hade stridigheterna handlat om hur galaxer bildas eller om hur atomerna ligger ordnade i ett material, hade ingen brytt sig. Men nu handlar det om den egna hälsan. Det handlar bokstavligen om liv och död.

Det förhållningssätt som många forskare har i fettdebatten, undergräver hela forskarvärldens trovärdighet. Det lämnar också spelplanen öppen för diverse humbug behandlingar. När många nu märker att en lågkolhydratdiet hjälper, tänker en del att andra behandlingar som forskare varnar för också kan hjälpa. Många menar dessutom att forskare är korrupta; att de låter sig köpas av livsmedels- och läkemedelsindustrin. Detta tror jag personligen är illa för vetenskapen.

Svårt att ifrågasätta lärobokskunskap

Sven Lidin, ordförande i Nobelkommittéen för kemi, var också med på Värmdö gymnasium. Han berättade att han hade jättebra betyg i skolan. Men en dag sa en lärare till honom att det är viktigare att tänka själv, än att ha bra betyg. Sven Lidin pratade också om att mycket av den kunskap som han fick under sin kemiutbildning, har omprövats och ändrats. Robert Lefkowitz nickade medhållande. De båda var ense om att osäkra slutsatser inom forskningen alltför ofta beskrivs som välgrundade sanningar i läroböcker. Det är därför det är så svårt att ompröva lärobokskunskaper – när någon ifrågasätter vad som står i läroböcker leder det till stora stridigheter.

När jag lyssnade på dessa två herrar tänkte jag på fettdebatten och hur bra det är med forskare som inser vikten av självkritik.



  • Thomas H

    Bra parallelltänk, Ann. Så är det ju! 😉

  • Brittis

    Sitter fortfarande förstummad efter att ha sett debatt på TV i kväll och hört prof Erlansson-Albertsson uttala sig. Hon gör precis det du beskriver i ditt inlägg och det är verkligen både frustrerande och skrämmande. Hennes framträdande måste ju vara pinsamt för Lunds universitet! Hur, hur i all världen ska man få ut budskapet när det finns sådana motkrafter??

    • Ann Fernholm

      Som biokemist höll jag på att smälla av. Hon fick proteiner och fetter att framstå som skräp för kroppen, trots att det är båda dessa makromolekyler som bygger våra kroppar.

      • Tack Ann för den kommentaren – jag började ifrågasätta mitt förstånd helt och hållet efter Erlansson-Albertsson´s uttalande.

        Hon arbetar med nutrition och verkar inte klara av den kunskap som lärs ut i grundskolan,,,,

        Märkligt är oxå att man hela tiden ifrågasätter LCHF med att det inte finns några långtidsstudier men att man däremot tvärsäkert hävdar att vi utsätter oss för livsfara om vi undviker kolhydrater,,,

        Tror det är så att vi skall tolka ”kolhydratskramarnas” mediokra insatser med hänsyn att de inte kan bättre av olika orsaker eller att de har starka ekonomiska intressen av att människor skall hållas i ohälsa?

        Själv har jag tröttnat på den här sortens ”verbala boxningsmatcher” som ju mest har karaktären av underhållning – det är nog bättre att lägga krutet på seriösa program av den typen du tidigare har medverkat i, i TV:ns begynnelse var ju ett av kriterierna att den skulle verka folkbildande, kanske dags att göra mera sånt istället för tramset i ”debatt”-programmen,,,,

  • Pia

    Väl talat, Ann! Fortsätt så 🙂

    • Gäst

      Även väl talat Thomas Jansson.

  • Sol y Sombra

    Det var patetiska uttalanden på den här debatten, men så är det ju alltid när det handlar om LCHF… Det är bara prat, tomma påståenden och ingen som vill lyssna på vad den andra sidan säger. Andreas försöker alltid peka på alla studier som nu visat LCHF:s positiva effekter på hälsan. Det är verkliga studier som har publicerats och finns där för alla att läsa.

  • KickAnn

    Bra analys! Synd att inte du var med i SVT Debatt igår och kunde framföra dessa åsikter.

    Precis det som du beskriver har hänt mig. Jag hyser ingen automatisk tilltro till forskare längre (snarare tvärtom) utan frågar mig alltid vem som betalar deras lön och vad de kan vinna med att uttala sig som de gör.

    Yrkesgrupp nr 2 som undergräver sin egen trovärdighet tycker jag är journalisterna. De borde vara vana att ifrågasätta vad forskare och andra säger (och kontrollera t ex ekonomiska bindningar och studier som deras intervjuobjekt slänger sig med) men aldrig har de tyckts mig så naiva och okunniga som i fettdebatten.

    • Ann Fernholm

      Det är inte utan att jag håller med…

  • Sol y Sombra

    Jag är en av dem som gått ner MASSOR med lågkolhydratkost (inte särskilt strikt, ganska liberal faktiskt, men med kraftig minskning av mängden socker, spannmål, potatis och ris jag äter och å andra sidan fortsatt konsumtion av grönsaker och frukt). Och jag mår verkligen mycket bättre på många plan. Och mina närmaste har sett det och sedan när min mamma började med lågkolhydratkost och gick ner många kilon också hon och nu mår mycket bättre, är det också andra släktingar som är villiga att testa lågkolhydratkost. Jag måste dock säga att jag har PCOS och har varit överviktig i bokstavligen hela mitt liv. Och så har jag många diabetiker i släkten, så generna spelar en stor roll, tror jag. Det är just för personer som mig – personer som har sjukdomar som är förknippade med det metabola syndromet – som LCHF fungerar bäst och det är inte en slump, det är vetenskap.

    • Ann Fernholm

      Generna spelar en jättestor roll! Det är därför man inte kan ha samma kostråd till alla personer.

      • Sol y Sombra

        Det enda problemet är att man ofta inte vet hur ens gener ”ser ut” förrän man har blivit sjuk, t.ex. fått diabetes, högt blodtryck eller andra metabola sjukdomar. Då borde man naturligtvis byta kost, men det vore ännu bättre om man kunde förebygga en sådan utveckling. För de flesta är det så att de är friska och normalviktiga i barndomen och i ungdomen, men vid 30 eller vid 40 års ålder börjar de så småningom gå upp i vikt och få metabola problem. Det gäller 3/4 av alla människor, åtminstone enligt mina intryck och iakttagelser. Därför tycker jag att det är bra för de flesta att undvika den mat som är osund för alla. Socker är inte nyttigt och tillför inte kroppen något av värde, så alla borde undvika det, punkt slut. Stärkelserik mat är inte heller så nyttigt. De få nyttigheter man kan få från potatis, ris, spannmål, kan man med fördel få från grönsaker och/eller frukt och bär, eller pumpa/butternut squash, och då utan att utsätta sig för sådana blodsockertoppar som många får av stärkelserika produkter. För mig är det alltså sunt förnuft för alla att välja mat som är bättre och mer näringsrik framför mat som är sämre och fattigare, och det redan tidigt i livet.

        • Ann Fernholm

          Jag håller med! Vi borde verkligen ge våra barn mindre socker. Stärkelse tror jag är mer okej, om barnen rör på sig. Då bränner musklerna mycket av allt det socker som finns i stärkelsen. Men som du skriver är det ganska vitaminfattig föda.

          • Nicko

            Stärkelse = 100 glykos. Socker = 50/50 glykos/fruktos.
            Därför.

  • Stina

    Hej,
    du gör ett jätteviktigt jobb Ann! Väntar med spänning på att din kunskap ska spridas till den stora massan. Du har verkligen förutsättningar att nå många med ditt klara budskap. Du gör det dessutom på ett lättfattligt sätt och visar på vad som händer i kroppen vid sockerintag vilket ger ett underlag för beslut, att äta socker eller inte. Du förknippas inte heller med LCHF, vilket är bra för att slippa den så kallade debatt med låg sandlådenivå, som SVT sände igår.
    Tack!

    • Ann Fernholm

      Tack själv!

  • Brittis

    På Kostdoktorns blogg finns ett inlägg från signaturen ”Springela” som har skrivit ned exakt vad professorn sa, det är inlägg nr 60. Detta måste publiceras och offentliggöras och ifrågasättas om och om igen…det kan ju bara inte få stå oemotsagt!!

    • Ann Fernholm

      VAd bra! Det ska jag läsa.

  • Tidigare har ju Erlansson-Albertsson haft synpunkter på hur fri amningen skulle göra barnen överviktiga – ibland funderar man ju lite hur det står till med den så kallade ”forskningen”,,,,

    http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/entry/fri_amning

  • Tina

    Från en intervju med Robert Lefkowitz från förra veckan:

    Nästa års Nobelpristagare enligt Bob Lefkowitz: ”Jag pratar gärna hellre om medicin, eftersom det är där jag känner mig hemma. Jag tycker verkligen Jeffrey Friedman på Rockefeller Institute i New York borde få det. Han upptäckte leptin, som spelar en viktig roll i regleringen av energiintag och energiförbrukning. Genom hans upptäckt kan man mycket lättare förstå övervikt.”

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/att-forsta-ett-skamt-ar-att-gora-en-upptackt_7739442.svd

    • Det finns nog mycket nytt att förkovra sig i – för många verkar insulinets inverkan vara ”överkurs” trots finfina titlar håller man envist fast vid att kroppen kan betraktas som en enkel ångmaskin enligt den så kallade hallonbåts-modellen där samtliga ”livsmedel” antas vara fullt utbytbara under förutsättning att de kan eldas upp (och bensin vore ett utmärkt drivmedel för t ex Tour de France).

      Leptinet anses ju av många ha ännu större inverkan än insulinet – letar man bara lite så hittar man massor skrivet på lätt engelska men även på svenska.

      Kommer inte att vara lätt att tas med oss om och när vi hamnar på hemmet, som en bunt i bästa fall bara lätt senila ”hobbydoktorer” kommer vi nog att diskutera kost hela dagarna undantaget då vi spelar tung rockmusik,,,,

  • Maria

    Ann, har du koll på denna Australiensiska underbara människa, jätteintressant vad som pågår downunder:
    http://christinecronau.com/isnt-anyone-going-to-say-it-the-real-reason-why-australian-children-are-poor-learners/
    Frispråkig och rak.

    • Klockren artikel – få vill väl påstå att de blivit klokare av att skippa snabba kolhydrater för det innebär ju att man oxå erkänner sig ha varit lite korkad tidigare – men så är det,,,,

      Synd bara att våra skolor serverar så mycket skräpmat, det är inte bara låga lärarlöner som gör att vi blir allt sämre på matte & läsning här oxå,,,,

    • Ann Fernholm

      Nej, det hade jag inte. Hon refererar till en mycket intressant studie kring hjärnan och socker. Jag skrev ett inlägg kring detta tidigare.
      http://ettsotareblod.se/hjarnans-nervceller-kan-skadas-av-socker/

      • Intressant länk som bekräftar våra praktiska erfarenheter – förbättrat minne var en av de mera påtagliga erfarenheterna vid övergången till LCHF. Självklart ökar den mentala kapaciteten oxå!

        Självklart har vi haft en diskussion om barnens prestationer i skolan – det var många år sedan och de av oss som deltog gissar nog att riktig mat i skolorna (vilket inte behöver vara LCHF) skulle medföra upp mot ett halvt betygssteg för samma arbetsinsats – en ren spekulation så klart men troligen inte helt fel,,,

        Dessutom skulle nog arbetsmiljön i skolorna bli betydligt bättre – jag känner till förskollärare som drar upp tempen på eftermiddagarna vintertid för att ”söva” ned de kolhydratspeedade knattarna något.

        På den tiden fick ungarna vitt bröd med Lätta, billig marmelad och saft vid 3-draget och rumstempen låg på ungefär 25 grader – ingen rolig syn men sånt förekommer väl knappast numera i vår upplysta tid?

  • Patrik

    Mycket, mycket bra skrivet.
    För ett år sedan började jag med LCHF. Efter det har hela min världsbild förändrats. De dramatiska hälsoförbättringarna gjorde att jag började sätta mig in i näringslära och medicin, och som så många vet som läser här, är det som att ramla ner i Alices kaninhål.

    Nu börjar jag så smått komma ut på andra sidan, och jag kommer aldrig, aldrig att ha samma förtroende för myndigheter, läkare eller experter vad det än gäller.

    • Kim

      Det var som att du satte ord på mina tankar. Precis så känner jag också efter att för dryga året sen hittat LCHF!
      Jag är frälst 🙂

  • Johan

    Kan inte annat än instämma i det du skriver. Tack för dina kloka ord!

  • ”Det handlar bokstavligen om liv och död.”

    Ja, och är det så lyckat att detta skall behandlas i tolv minuter på TV tillsammans med trivialiteter som en julkalender? Ditt program om diabetes med Hesselmark var välkommet, eftersom det antydde en tillnyktring hos TV-folket.

    Men nu undrar jag om de som representerar verkligheten skall nedlåta sig att delta i så flyktiga program som detta igår.

  • Pingback: Då och nu « Ingrid B Beautiful()

  • Pingback: Faktakoll på professorn i SVT Debatt | Kostdoktorn()

  • Pingback: Driver vi konspirationsteorier när vi inte tror på läkarna? | Ett sötare blod()