Vad är high fructose corn syrup och hur farligt är det?

17 januari, 2014

Igår bloggade SvD:s Henrik Ennart om att EU snart kommer att ta bort sina gräns för produktion av det som i USA kallas för high fructose corn syrup (HFCS)Nu kommer värstingsockret. Gränsen har länge legat på fem procent av den totala sockertillverkningen för att skydda Europas betodlare. Vanligt vitt socker, sackaros, kommer ju från sockerbetor, medan HFCS framställs genom att industrin bryter ner exempelvis majsstärkelse till glukos och sedan omvandlar en del av glukosen till fruktos.

Med anledning av Ennarts inlägg har Aftonbladet en artikel: Värstingsocker kan bli vanligare i EU. Expressen en annan: Nu når amerikanska fetmasockret Europa. En läsare har frågor kring artikeln på aftonbladet.se:

Fråga: Att kalla High Fructose Corn Syrup för Isoglukos är väl vilseledande eller? Det är ju inte glukos, utan fruktos. 

Svar: Jag tror isoglukos är fel benämning. Inom EU kallas HFCS för glukos-fruktossirap eller fruktos-glukossirap. Vilket som står först beror av vilken sockerart som dominerar i sirapen. Den kan också kallas isoglukos, men det är inte den officiella benämningen. Läs mer här: www.eufic.org/jpage/en/page/FAQ/faqid/glucose-fructose-syrup. När jag här läst exempelvis innehållsförteckningen för smågodis står det ofta glukos-fruktossirap.

Är fruktos-glukossirap värre än vanligt socker?

Fråga: Har Livsmedelsverket rätt när de i Aftonbladet påstår följande: ”Men i sig är inte isoglukos värre än vanligt socker, men socker bör vi inte få i oss för mycket av, säger Anna-Karin Lindroos, dietist på Livsmedelsverket”.

Svar: Om fruktos-glukossirapen innehåller 55 procent fruktos, har ju det en högre andel fruktos i sig. Samtidigt smakar det  sötare när sockerarterna är uppdelade. I sackaros, vitt socker, sitter fruktos och glukos ihop till en och samma molekyl. Det ger en mindre söt smak. I fruktos-glukossirap förekommer fruktos som enskild molekyl och den smakar mycket sötare än glukos. Därför går det att uppnå samma söta smak med mindre socker. Du kan jämföra med om du äter en sockerbit eller flytande honung. Flytande honung innehåller mycket fritt fruktos.

Å andra sidan är det billigare att framställa fruktos-glukossirap. Därför ökar risken att livsmedelsindustrin slentrianmässigt slänger i socker för att förhöja smaken på sina livsmedel. Det kostar dem ingenting. Dessutom är det ett försäljningstrick. Sockret triggar vårt belöningssystem och så gillar vi deras produkter. När vi äter allt detta socker, trubbas belöningssystemet av och vi känner inte lägre den otroligt söta smaken. För att fortsätta uppnå samma effekt på våra hjärnor, behöver industrin ha i än mer socker. Så är vi inne i en  ond spiral. Den som slutar äta socker i ett par månader och sedan smakar på exempelvis en pinnglass fattar hur långt vi redan har kommit.

SAMMANFATTNING: Nej, fruktos-glukossirap (som det egentligen heter) är inte speciellt mycket värre än sackaros. Däremot är det mycket billigare och då ökar risken för att vi ska äta mer socker än vad vi redan gör.