Den endimensionella köttdebatten

21 januari, 2016

Ibland kan jag uppleva att det offentliga samtalet kring köttets påverkan på klimatet är väldigt endimensionellt. Man drar alla kor över en kam, oavsett om de betar gräs, bidrar till öppna ängsmarker och är en del av det naturliga kretsloppet, eller om de är uppstallade och käkar kraftfoder framtaget med hjälp av oljeslukande jordbruksmaskiner.

Precis före jul skrev Jenny Jewert en väldigt bra ledare i DN som nyanserar synen på kornas miljöpåverkan. Läs den: Jenny Jewert: Köttets lustar i juletid – DN.SE

Citat: En tredjedel av Sveriges åkermark utgörs av vallodling. Vad ska vi göra med allt gräs och all klöver, om vi inte har nötkreatur? Visst, vi kan göra biogas av en del. Men att transportera gräs över långa avstånd är knappast ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart.

Det bör också tilläggas att det ekologiska jordbruket behöver kor som producerar gödsel. Här är Jordbruksverkets krav på vilken växtnäring som får användas för ekogrödor.

Fram för en mer nyanserad debatt, som exempelvis också kan handla om hur vi bäst tar tillvara alla delar av de djur som vi faktiskt föder upp. Vi borde återuppta gamla tiders seder och bruk, där man åt alla delar av djuret (även om jag har svårt att se mig själv äta grisfötter).