Låt oss förebygga barnfetma NU!

13 september, 2016

Det är helt galet. Vi – alltså ALLA vuxna – måste börja ge alla barn bra mat. Det är dags att slänga ut all skräpmat och med den idén om att vi är snälla mot barn när vi ger dem glass, kakor och godis. Det är inget annat än dumt, dumt, dumt.

Varför detta utbrott? Jo, igår berättade Ekot om en undersökning av barn som har genomgått fetmakirurgi: Fetmakirurgi leder till psykisk ohälsa hos ungaEfter operationen mår ett av fem barn psykiskt dåligt och många lider av självmordstankar.

Pappa Daniel om frustrationen att ha en dotter med fetma

I helgen skrev också en pappa Daniel en debattartikel i Aftonbladet om hur det är att ha ett barn med fetma. Hjärtat blöder när man läser om hans kamp för att få sin dotter att gå ner i vikt: Min dotter är tjock – kan vi prata om det?

Jag tror att pappa Daniel har det lite som jag. Även om jag sällan ger mina barn sötsaker, så ser skola, idrottsrörelse och andra föräldrar till att mata dem med massor med sött. I ett mellanmål min dotter nyligen fick under resan hem från ett handbollsläger dolde sig inte mindre än 34 gram socker, eller ungefär 11 sockerbitar. Det var i princip hela hennes dagsranson socker i ett mellanmål, som till synes såg nyttigt ut. Bovarna var en fruktdryck och en drickyoghurt.

För My Westerdahl blev lågkolhydratkost räddningen

My Westerdahl – som slogs mot fetman under hela sin barndom – skrev ett fantastiskt svar till pappa Daniel: LCHFingenjören – Till pappa DanielCitat: Pappa Daniel. Jag grät också ihop med mina föräldrar. Såg maktlösheten i deras ögon. Besvikelsen varje gång den kalla stålvågen togs fram på sjukhuset. Rädslan och ångesten över att förlora en dotter i förtid. Skammen och ångesten hos mig själv för att jag inte kunde gå ner i vikt. Rädsla, ångest, skam och ännu mer ångest – det är min barndom sammanfattad i.

För My blev räddningen en lågkolhydratkost. Nu har hon mer än halverat sin vikt och hon vill att pappa Daniel ska få reda på det, så att hans dotter kan testa det innan hela hennes barndom har runnit iväg. Hjälper det är allt vunnet.

Jag tänker att vi aldrig får sätta barn i fetmans rävsax. De ska aldrig få så mycket fetma att de behöver operera bort friska delar av sin kropp. Det är vuxenvärldens förbaskade skyldighet att se till det. Och vi bär ALLA ett ansvar för att barn får bra mat.